Hej!

Jag har fått ett jobb!!!!!!!!!!!! (***kommentar nedan***)

…men ja….ett jobb betyder ju inte att jag kan hålla mig ifrån att göra bort mig offentligt;))))))))

Nej. Snarare tvärtom. Låt mig berätta en historia. En historia om mitt tredje offentliga “rant” (red anm. annat ord för utbrott) i Umeå.

Jo. Det var såhär. Jag och Jacob var på bio. Det var kul. Vi gick hem. Gick igenom en park nära oss på tu man hand. Inte en person i sikte.

Vi började prata om ~FrAmTidEn~~ och typ vuxna saker som att köpa bil. Och jag kände bah *nope* ingen bil. Jag vill inte spara till en jävla bil. Jag går hellre eller cyklar. Jag är så himla trött på att spara, spara, spara. Spara är det enda jag gjort under hela studietiden typ (förutom att låna 320 000. Okej. Fråga mig inte hur denna kombination går ihop). Jag hade därför STARKA känslor av att jag INTE ville spara till en JÄVLA bil. Så starka att jag var tvungen att fortsätta även fast Jacob sa “…jag förstår exakt älskling…” och “vi behöver ingen bil, jag lovar!”.

Det var ju inte det att jag inte förstod att Jacob förstod. Tvärtom. Jag tror jag var tvungen att fortsätta “ranta” för att liksom få ur det systemet. Att bara för jag har fått heltidsjobb så ska jag ju inte göra vuxna beslut som att spara till en bostadsrätt eller skaffa bil – NEJ- hellre tält från Rusta och fem designer-väskor istället! Och jag ville att världen skulle veta det! Helt enkelt!

Eller i alla fall mig själv och Jacob. Vi var ju ensamma i parken.

Så…naturligt…började…jag…”ranta” och sa saker som…..

“JAAAAAAAAG VÄÄÄGRAR HA EN JÄVLA BIL….JAG VÄGRAR….JAG SKA BARA KÖPA SAKER”

…och typ kanske…..

“JAG SKA BARA SPENDERA PENGAR PÅ MIIIIGGGGG, MIGGGGGGGGG, INGEN JÄVLA BIL, MIGGGGGGGGG”

och……………..kanske……………………………..

“….MIGGGGG….MIGGGGG……MIGGGGGG….BARA…MIGGGGGGGGGGGGG”

Precis där så började Jacob typ viska. Sänka rösten litegrann och typ kolla på mig som om jag skulle sänka rösten. Men jag tog det som om Jacob bara var rädd att någon skulle höra. Inte att någon faktiskt hörde.  Jag visste ju inombords att vi var ensamma så……naturligt….såg jag det som en “utmaning”. Vilket gjorde att istället för att jag “slutade där” så “slutade jag inte där” och vände mig om och typ…..skrek…..som om hela parken vore en publik:

“JAAAAAG SKA SPENDERA MIN NYA LÖÖÖN PÅ VAD JAG VILLLLLLLLLLLLLLLLLL HÖÖÖR NI DET……….!!!!!!!”

……………….sedan vänder jag mig för att göra en dramatisk 360-vändning till Jacob igen….och då….ser jag…………….att vi inte var ensamma i parken.

Nä. Två personer har gått efter oss hela vägen upp genom parken, hört allting och ser på mig som jag vore komplett galen (vilket jag är, men det vill man ju inte att alla ska veta).

Hm……såå…vad har vi lärt oss av detta?

…..jo min erfarenhet av att…

• Få road-rage (med cykel) på ett övergångsställe (Sommaren 2014 – länk)
• Grina över ett punkat däck i centrum (Sommaren 2015 – länk)
• “Ranta” över att jag inte vill spara till en bil (utan bara spendera pengar på…MIG!) (Sommaren 2016)

…är att när man tror att ingen ser och bestämmer sig för att “släppa loss totalt” på grund av att “ingen kommer ändå se detta”. Ja, då står det någon där.

Alltid.

Och till er som har partners som har en fallenhet att få rants offentligt. Spring innan det blir för jobbigt. Hjälper ej att be hen att “lugna ner sig”.

Fråga Jacob.

(menar självklart inte att göra slut, spring bara bort från den fysiska offentliga platsen där din partner får ett plötsligt “rant” – herregud – någon måste orka vara tillsammans med oss ~~CrAzY pEePs~~)

Pusshej!/

Tinis

***JAAA DET ÄR JÄTTEKUL!!! Jag ska flytta ner till min hemstad (Örebro) som jag aldrig trodde jag skulle flytta hem till (men ändå kul) och jag börjar 1:a september och jag är superlycklig!!!!! ***