Huvudet är fullt och hjärnan har blivit till ett grötigt kaos. Du frågar om jag vill hitta på något men jag orkar inte ta hand om något annat än mig själv, så jag säger att jag bara vill vara själv. Och du förstår för jag har varit här så många gånger nu och allt är helt okej för jag får vara den jag är. Hela tiden.

Jag slösurfar i soffan. Försöker skaka av mig det grötiga genom att kolla igenom Aftonbladet, bloggar och YouTube. Jag vet att det egentligen inte fungerar. Att det bara är en massa stimuli. Men någonstans får jag för mig att det fungerar i stunden. För precis i stunden behöver jag inte tänka på det andra. Det som är ett grötigt kaos.

Jag bestämmer mig för att duscha av mig kaoset. Sätter på en spellista med musik jag tycker om. Två millisekunder senare hör jag hur Paramores låt “Still into you” spelas genom högtalarna på telefonen.

“I’m still into you”

Och jag tänker. Jag tycker fortfarande om Jacob och Jacob tycker fortfarande om mig. Och jag, jag tycker om livet, nästan hela tiden.

I should be over all the butterflies
But i’m into you (I’m in to you)

Ibland är hjärnan ett grötigt kaos. Ibland är jag nere botten. Ibland är jag uppe bland molnen där överflöd av eufori existerar. Men ändå så tycker jag om mitt liv. Nästan hela tiden.

And baby even on our worst nights
I’m into you (I’m into you)

Och även fastän jag har haft en dag som bara består av ett grötigt kaos så kan jag se fram emot andra dagar. Dagar som ännu inte existerat. För jag vet att jag tycker om livet.  Ibland mer än något annat.

Och det är något ofattbart vackert med det tycker jag.