“…om du såg vad jag såg. Då skulle du förstå”

Den här texten kom upp i mitt huvud. Jag vet inte om den utspelar sig under någon speciell tidpunkt. Men kanske det är meningen med alltihop. Att allt samlas under en lång tid och bara blir. Trots att det inte utspelat sig på en gång. 

Baby. Jag säger att jag är halv. Men du säger “för mig är du hel”.

Baby. Jag säger att jag är sönder. Som brustet fucking glas. Du kan skära dig och göra dig illa. Snälla, gör dig inte illa. Men du säger “…jag har aldrig gjort mig illa. Jag har aldrig skurit mig på din spegelbild”.

Baby. Jag säger att du inte ska komma närmre. Jag är en bomb som kan explodera. Jag kan explodera och förvandlas till tusen bitar. Och du säger “för mig är du alltid intakt. Du kan inte göra mig illa. Även om du förvandlas till tusen små bitar”.

Baby. Jag säger att jag ibland är tråkig. Tråkigast i världen. För ibland förvandlas min hjärna till ett grötigt kaos och jag kan inte göra något annat än att vara med mig själv tills allt går över. Och du säger “om du såg vad jag såg skulle du förstå. Du skulle förstå varför jag stannar hos dig”.

Och för ett ögonblick ser jag min egen spegelbild. Jag ser det du ser. Och jag vet att jag måste hålla i dig hårt. 

Så länge jag kan.


 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s