Förra veckan, när vi var helt förstörda efter flera månader av pissig sömn så fick vi lite avlastning (eller lite och lite, hehe = massor). När vi skickade gullisen till sin farmor så var så jobbigt att jag typ grät.

En vecka senare sa Jacob att Sixten kunde vara hos sin farmor igen så då packade jag hans grejer på 10 min och bah; “OKEJ DET GÅR BRA!!!” *här är han*. Och sen beställde jag hem pizza till bara mig och gjorde ingenting.

Så den här veckan har jag 1. upplevt att vara helt utvilad men också sett Jacob utvilad vilket är första gången på ett år???!! Blev så chockad när han kom in i köket och såg så utvilad ut och typ fräsch…ut???!! Vi liksom osade livsglädje???!!!

I flera månader har vi i princip släckt bränder. Antingen är Jacob så trött att han typ får migrän. Eller så är jag så trött att jag bryter ihop mentalt (mental migrän?!). Hehe *kul liv*

Så den här veckan är jag väldigt tacksam över att vi fått så mycket hjälp av Jacobs familj och att gullisen haft det så bra.

Det var nog allt för den här gången. Ett positivt inlägg på ca två veckor. Hehe.

Just det. Nu när vi ändå är lite positiva så har gullisen börjat ta min hand, leder mig till Jacob och vill att vi ska kramas.

Det var nog allt.

*gilla och dela om ert barn tar mer ansvar för din och din partners relation än du själv*