Den gången Tina var orolig för något som kanske inte kommer att hända (del. 356)

Hejhej!

Åh gud.

Haha. gillar att jag startar ett blogginlägg med “åh gud”. Har en känsla av att jag har gjort det…en del…

Jaja.

Fick en kommentar idag. Och det fick mig att tänka på alla gånger jag varit orolig för saker som typ inte kommer att hända…eller det inte är en någon idé att vara orolig för.

Så jag har gjort en lista:

1. Få Malaria:

…för det spelar ibland ingen roll hur mycket man förbereder sig. Man kan få det ändå:D:D:D

“Jag var och arbetade på en skola i Kenya förra året, älskade det! Jag hade superångest inför typ allt innan jag åkte men det är lätt det bästa jag gjort :)) Såg att du funderade på Lariam och Malarone, jag åt Lariam och jag fick inga biverkningar alls. Jag fick visserligen malaria men eh ja, det fick en annan volontär också och hon åt Malarone så :p… “

Och man vill dö. MEN. Det kan gå över på en timma. Så det är okej:D:D:D

“Jag fick malaria när jag var i Kenya 2012. Det är sant att man mår otroligt dåligt och jag hoppades att jag skulle dö så att jag skulle slippa må så dåligt MEN medicinen hjälper väldigt snabbt och efter typ en timme mår man bra och efter tre dagar är man typ frisk”

3. Bli biten av en orm när jag kissar i ett hål i marken:

…för ja, precis som andra djur så gillar inte ormar att få kiss (och bajs) på sig.

“…och ormar behöver du nog inte oroa dig för, eftersom dom, likt många andra djur inte tycker om att bli kissade på, eller ligga i avföring.”

jKQeXPS

Ja. Jag borde har tänkt ut det här innan. Men…ja.

*ohps*

3. Att överhuvudtaget var rädd för att kissa i ett hål i marken

…för det är inte så farligt….

“Kissa i hål är inte alls så läskigt som man tror…”

och.. jag kanske inte behöver göra det så ofta…för jag har typ en västerländsk toalett där jag bor:

http___makeagif.com__media_1-01-2015_7Vobc8

Screen Shot 2015-01-05 at 21.42.39

Återkommer när jag vet “var hålet e som farliga djur kan krypa upp i”.

Oklart just nu.

Istället tänkte jag tacka Lina och Emilia som kommenterat så fina kommentarer! Och Sofia för att hon står ut med mig och mina “rants”.

Önskar jag kunde säga att “hålet med farliga djur” ej var mitt första rant.

Eller mitt sista.

Love you Schlophy!

Pusshej! /Tina

Nej, men om man bara ska ta och åka till Tanzania då.

För varje gång jag besvarar frågan “Hur långt är det kvar till Tanzania?” blir veckorna och dagarna bara färre och färre. Och idag är det nästan bara en månad kvar.

Försöker ej låta dramatiskt men eh….. man har ju varit “lite panikig” över detta (hehe). Mest för att allt kommer vara så sjukt annorlunda och jag gör något som är så långt borta från mitt vanliga liv. När kompisar säger till mig hur kuuul Tanzania kommer bli så vill jag bara lägga mig ner och gråta. Eller kräkas. Eller både och.

“VIIIIIII KAN BYYYYYTAAA OMMM DU VILLLL….. uääääääääääää…… *kräkreflex*…….hhar åttterbbbettallningsbaar… biljeettt…uäääääääää *kräkreflex*….”

Men nu har jag kommit till en punkt där jag inte orkar spendera energi på att vara orolig längre. Jag får bara ta och göra detta. Resa mig upp och bara göra det.

…precis som när jag var 19 år och skulle åka till USA i ett år. Jag hade förberett mig i flera månader och trots det kände jag mig så himla, rädd och…oförberedd. Det kändes fruktansvärt att åka så himla långt bort i ett år. Som om jag gick sönder i tusen bitar. La mitt hjärta i en mixer och satte på högsta läget. Frivilligt.

Jag minns att jag satt med mamma och pappa vid säkerhetskontrollen på Arlanda. Klockan var typ fem på morgonen och vi hade åkt till Arlanda under natten. Jag hade checkat in mitt baggage och både jag och mamma storgrät.

Och pappa, han kollade mest på.

Jag minns också att jag verkligen inte ville åka. Världen kändes så himla stor och läskig och… ensam. Jag förstod inte ens varför jag hade ens tänkt tanken att åka från början. Jag var ju knäpp. Allt jag ville göra var att åka tillbaka till Örebro, krypa ner i min säng igen och bara göra det som kändes tryggt och säkert. Bara vara där allt var precis som jag visste det skulle vara.

Men något jag inte minns var hur vi sa hejdå. Kan vara för jag var nära ett psykbryt (men vad vet jag).  Men pappa (som mest kollade på) minns och har berättat hur det var.

Det var nämligen så att helt plötsligt fick jag bara nog av att grina. Jag slutade gråta, torkade mina tårar, reste mig upp och såg mamma och pappa i ögonen medan jag sa:

“Nä, nu går jag, hejdå”

Och så gick jag genom säkerhetskontrollen, till gaten, satte mig på flyget och bara gjorde det.

Och 6.5 år senare är det precis det jag ska göra. Bara göra det.

*news* *news* *news* *news* *news**news**news*

Hej!

Så, för typ en vecka sedan postade jag ett inlägg om att jag planerade att åka som volontär. Och det gick ju inte så bra.

…men igår fick jag ett mail: Screen Shot 2014-10-08 at 22.05.14 Så, var ligger Arusha någonstans då?

Här: Screen Shot 2014-10-09 at 09.34.20Jag ska alltså till… TANZANIA!!!! HELT SJÄLV!!!! JAHAAA… VARE SJÄLV? OKEJ, VAR JAG INTE BEREDD PÅ. VARFÖR SKRIVER JAG BARA I CAPS LOCK FÖR. HEHEHEHEHEHEHEHEHEHE…

*spontan panik*

Nä, nu var det slut på paniken och dags för lite mer allmän info. Som ingen frågat efter men som jag ger ut ändå:

Vad ska jag göra?

Jag har fått en volontärplats via organisationen Skandinaviska Institutet och ska arbeta på ett hem för unga kvinnor (Pippi House Foundation for Girls). Syftet med projektet är att utbilda unga kvinnor som kommer från tuffa och fattiga förhållanden så att dom i framtiden kan försörja sig själva. Mina arbetsuppgifter kommer att vara allt från att lära ut engelska, hitta på roliga aktiviteter samt lite kontorsarbete inkl. marknadsföring.

Hur länge ska jag vara borta?

Två månader (slutet på januari-slutet på mars). Jag ska jobba med projektet i sex veckor och är borta två veckor extra för att resa. Alla tips tas emot om Tanzania!

…förutom att “Klättra uppför Kilimanjaro”. Det tar sex dagar och man behöver träna flera månader innan!? Och man behöver syrgas?!

Nä.

Aint-Nobody-Got-Time-for-That

Är det förresten någon som vet om det finns några expeditioner som bara är någon dag lång och går till hälften av berget?… 30%?… 20%?… 10%?   

v031108

Och varför gör jag detta?

Åh herregud. Detta höll ju på att bli en personlig uppsats. För att göra det kortfattat. Jag tror på att göra saker för andra. Jag vill göra något som är viktigt för mig. Projektet involverar uppgifter som jag tycker är viktiga och uppgifter som jag tror jag klarar av på ett bra sätt. Slutligen mår jag väldigt bra och känner mig trygg i mig själv vilket gör att jag att jag känner mig mogen och vet att jag kan göra ett bra jobb .

Ska Jacob med?

Nä. Han kanske kommer ner dom två sista veckorna och reser med mig men annars så är det bara jag. Vilket känns precis rätt. Jag älskar att resa med Jacob men jag tror jag kommer få ut mer om jag gör detta själv. Och det är ju bara 6 veckor. Högst 8 veckor. Tror vi får klara det :))).

Hur som helst. Hoppas ni är med mig på den här resan, det blir kul!

Kramis!

Tina