Sju kändisar.

En app.

…och så jag.

Vilken kändis är jag mest lik? Vad har vi gemensamt?

Det kommer du att få reda på nu.

61% – Thomas Henry Huxley

Bild använd: Jag med disney-öron på Disneyland.

Första reaktion: Vem är det här??!!!

Andra reaktion (efter att ha googlat): Ok. En superkänd biolog. (alla olika kändisar är lika värda och får vara med i det här spelet antagligen!!!)

Vad vi har gemensamt: hmmm…..ja……jag har klarat 24 hp av 30 hp av Statistik B. Sååååå ja……………

Nej. Vet. Har inget med saken att göra. Men, det är verkligen det närmsta jag kommer på.

…och sen tror jag att om jag rakar ansiktet riktigt ofta så kan jag säkert också få en liknande ansiktshårväxt. Måste säkert kämpa lite men mina ryska gener kommer nog att hjälpa mig med det.

 

61% – Tarkan

Bild använd: Jag i en smickrande vinkel. (ni vet när man sätter på kameran och inte är beredd på “selfie-time”. En sådan bild).

Första reaktion: OMG TARKAN!!! MY HOMEBOY!!!!!!!!!!!!

Vad vi har gemensamt: Jag befann mig i Turkiet 2001 när Tarkan’s stora hitt “kiss kiss” var populär…så om jag har sjungit den…OM…jag har.

Annars kommer jag inte på något annat. Vi går vidare.

62% Tyra Banks

Bild använd: Jag i vårsolen!

Första reaktion: OMG, Tyra… TWINSIES!!!!!

 …SÅ mycket.

Bland annat har jag tagit kort med en kille i bar överkropp. Det var utanför en åh… minns inte… men det är en butik i USA som är dränkt med parfym och där det bara jobbar modeller (som ibland tar av sig tröjan och tar kort med kunderna).

ÅÅHHH… vad heter det nu igen. Spelar ingen roll. Det som spelar roll är att Tyra OCKSÅ har vart modell med killar i bar överkropp. Skillnaden är bara att hon inte gör det gratis. Och står i kö för att göra det. Eller blundar.

+ så har vi båda säkert “modellat” till ANTM-introt (Americas Next Top Model). Skillnaden är bara att hon aldrig skulle göra det med en snuggie och jag skulle bara göra det med en snuggie.

https://www.instagram.com/p/xMxgZ4CCDC/?taken-by=tinisinsta

(om inte filmen kan spelas kan jag informera dig om att det det är jag som modellar med min snuggie)

63% Lindsay Lohan

Bild använd: Jag förkyld i Macau. *woop*

Första reaktion: Heeey Lindsay, wassup?

Vad vi har gemensamt: hmmmmmm…..jaaaaaaaaa…rent spontant så har väl jag något i näsan och hon har……ocksåå……haft….det….fast……något….annat…

NÄ. FAN DÅLIGT. Kommer inte på något. Den här appen känns inte speciellt tillförlitlig om jag ska vara ärlig.

68%- Elijah Wood (kan också vara Frodo!)

Bild använd: Minns ej. Men här är jag antagligen.

Första reaktion: ohhhh Frrrooodddddoooo…näää….Elijiah menar jag.

Vad vi har gemensamt:

Lättare att utgå från Frodo. För jag har massa gemensamt med Frodo.

• Vi tycker om att äta, typ hela tiden!
• Vi är båda små.
• En gång när jag stukade foten under min handbollskarriär (2002) och skulle ta av mig strumporna för att kolla läget fastnade en massa svart ludd från handbollsstrumporna på mina fötter. Såg därför ut som jag hade hår över hela fötterna och efter den dagen kallade min kompis Malin mig för “Frodo”.
• Min kompis Malin har också informerat mig om att jag började likna Smeagol när jag var magsjuk på väg hem från Sälen en gång. Smeagol är ju inte Frodo MEN om Frodo inte hade lämnat tillbaka ringen på det där stupet så kanske han skulle se ut så en dag ändå??!! Typ lite som Frodo fast: “this could have been me but I left that ring in that little lava mountain so its ok….”

66% – Henrik Larsson 

Bild använd: Jag väntar på bussen i Macau.

Första reaktion: hmmmmmmm……jaaaaaaaaaa…jag vet inte.

Vad vi har gemensamt: Båda har spelat fotboll! Skillnaden är att jag sög och han inte gjorde det. Plus att han säkert är rik också. Vilket jag inte är.

Men vi har båda tagit två supersuddiga bilder (eller någon har tagit det på oss men ni fattar).

…och om det är inte är ett fint samband så vet jag int’.

74% – Kate Beckinsale

Bild använd: Jag på en fest i Macau.

(HAHA JA….kanske har jag tagit typ alla dom här bilderna efter min resa i Macau)

(kanske har det funnits ett inlägg med dessa bilder i utkastet i bloggisen i typ två år)

Första reaktion: …ohhhhhhh det är inte första gången man hör det här om man säger så. ;)))) *ler*

Vad vi har gemensamt:

hmmm… hon är en känd skådespelerska. Jag är inte det. Hon är superrik…jag är inte det.

MEN en gång när jag var på krogen i Dublin så sa en kille till mig att jag var superlik henne. Trodde bara han sa så för att få ligga men nu vet jag att han verkligen menade det.

Juli 2010

Nä………………………………………var nog bullshit. Men kul att appen är som en riktig fuckboy anno Dublin 2010.

Hur som helst. Nu är det slut på det här.

….men det kanske blir en del. 2 ändå?! Vem vet?!

*to be continued*

Pusshej!

Tina

Text:
Jag är 16 år gammal. Jag har precis spenderat dagen på mellandagsrean med min kompis Fanny. Mitt hår är plattat och jag har ett hårspänne på sidan, typ som jag har en blomma i håret, ni vet. Jag minns det för det var typ året då varenda 16-åring önskade sig en plattång i julklapp – och jag hade det där blom-spännet i håret varannan dag. Minst.

Jag sitter nu på bussen hem.  Jag sitter långt bak i bussen med shoppingpåsar på vardera sida om mig, där man kan sitta två och två mittemot varandra.

Bussen stannar på järntorget. Och då ser jag honom.

Fuck.

Inte han.

Fuck, fuck, fuck, fuck, fuck.

Jag hinner tänka att inte ska gå på. Snälla gå inte på bussen. Den bussen som jag sitter på.

Han går på bussen.

FUCK.

Han går med snabba steg genom bussen, precis som man brukar göra, men det känns som en evighet.

Han går ett steg framåt.

En av anledningen till att jag bytte skola när jag var 13. Han går mot slutet av bussen, där jag sitter.

Han går ett steg framåt igen.

Han som berättade hur ful och äcklig jag var. Han som jag efter mitt skolbyte undvikit. Där jag bor. På varenda disco. Han går mot mot slutet av bussen, där jag sitter.

Han går ett steg framåt igen.

Jag kollar ner i marken. Spelar snake i mobilen.  Vad som helst. Snälla se mig inte. Snälla se inte att jag sitter här.

Han ser mig.

Nej. Fan, fan, fan.

Han går mot mig.

I ren automatik spänner jag varenda cell i kroppen. Bygger en mur så ingenting kan komma igenom. Så ingenting kan såra. Jag intalar mig själv det i alla fall. Egentligen vet jag något annat. Att muren fungerar litegranna men att glåporden alltid på något sätt lyckas ta sig igenom.

Han sätter sig på sätet framför mig nu.

Jag tänker på vilka glåpord han ska säga. Det är ju det som alltid har hänt när vi setts förut. Jag förväntar mig liksom inget annat från honom. Även om det var tre år sedan sist vi sågs.

Han säger något men jag hör inte. Jag ser bara munnen röra på sig. Kanske säger han något i stil med “är det du..tina?”.  Men jag vet inte säkert. Jag tror jag är så upptagen med att förbereda mig på hur jag ska reagera för varje glåpord han brukade säga till mig. Kanske blir det lättare att hantera då.

Sedan hör jag något.

“…HALLÅ, säger du inte hej eller?”

Jag stammar fram någonting. Minns inte vad. Bussen åker förbi väster. Åker förbi Karl Johan Skolan. Tre stationer kvar tills jag ska gå av bussen. Han sitter fortfarande mitt emot mig.

“du, kan man få ditt nummer eller?”

Två stationer kvar.

“Öh…öhhh….va?”

“ja, ditt nummer, kan jag få ditt nummer?”

En station kvar.

“Alltså du behöver inte ge det asså”

Framme. Jag svarar.

“…nnää…”

Jag samlar mina shoppingpåsar, går till dörrarna och ut ur bussen. Jag vet inte vad det är men något har ändrats.

Efter en stund inser jag det. Det var inte att jag helt plötsligt dög. Det var att jag visste innan att jag gjorde det.

Jag var så upptagen med att skydda mig själv att jag inte la märke till det viktigaste

Att jag var inte rädd längre. För honom.

Det är svårt att kontrollera vilka människor man möter i livet. Om man inte bor under en sten det vill säga (vilket, om jag ska vara ärlig, är supertråkigt). Många gånger har man chansen att möta människor som bara är fina mot en (och många gånger har jag  just gjort det). Men ibland möter man människor som sårar en, gör en illa och gör en rädd.

Det kan hända när man är tolv. Tjugotvå. Tjugosju. Kanske händer det till och med ännu längre fram.

Men en sak jag vet – och det är att det en dag går över. Precis som när man är liten och man inser att monstret under sängen bara var ett par gamla strumpor och lite damm. Kanske sker det när man träffar på någon man kände förut, för längesedan, i toalettkö på krogen. Kanske sker det när man träffar människor som bara behandlar en som man ska behandlas, inget annat. Kanske sker det bara en dag sådär, när man  vaknar upp och inser att de saker som gjorde ont igår inte gör ont idag.

Eller kanske inser man det när man är 16 år gammal, befinner sig på 12:ans buss påväg hem från mellandagsrean.

Så, det var det. Min första podd krönika.

Det här var superkul och läskigt på samma gång. Tack för att ni lyssnade!

Pusshej!

 

Hejhej!

Januari är här. Vårterminen tar snart sin början.

…och det är därför jag tänkte hjälpa till med lite stresstips!

Jag menar, jag har ju vart superstressad hela hösten på grund av mitt livs test – dvs. Statistik B.

Hela terminen har jag liksom utövat stresshantering så varför inte dela med mig av det??!!

Om det är någon som ska ge stress-tips till andra är det ju jag! Eller hur??!!

Här är i alla fall några sätt att hantera stress:

1 . Lägga sig på golvet och grina.

Hur man gör: Man lägger sig ner på golvet. Grinar.

Nackdelar:
– Kräver en tolerant partner.
Vet inte vad jag ska skriva mer än det, men, ja.

– Saker blir inte bättre.
Nej. Det blir med större sannolikhet sämre. Oftast är du fortfarande stressad, fortfarande ledsen men ligger på ett smutsigt golv istället.

Du kommer därmed antagligen att nå…botten.

Fördelar:
– Du kommer att nå botten.
…MEN…om du når botten så kan du ju inte komma djupare ner. Allt kan bara bli bättre. Det finns bara en väg upp så att säga!

Precis som Drake nedan.

“….omg Drake, TWINSIES! I can totally relate!  Like 20 minutes ago I was on the floor crying but now I’m only crying…so yeah…..not on the floor anymore…woop!”

2 .Ta sönder något (billigt): 

Hur man gör: Man tar tag i något billigt (typ din killes frukostmacka). River sönder det. Grinar (OBS! inte obligatoriskt men kan ske på automatik).

Nackdelar:
– Kräver en tolerant partner (igen).
Även om det är ett billigt alternativ till att ta sönder något dyrt (typ en Macbook pro) så var det ändå lite jobbigt när Jacob frågade varför det låg en sönderriven macka under en macka som inte var sönderriven (dvs. den mackan jag ersatte Jacobs sönderrivna macka med).

“Vad gör du?”

“Jag?”

“Ja, du lägger en macka på min tallrik. Men det är ju redan en macka där.”

“hmm…ja….inte längre!”

“Var är den då?”

“Under den nya mackan, söndersmulad!”

“…”

“JAG VAR STRESSAD OCH REV DIN MACKA, OKEJ???!!”

“…ok.”

(…precis..en tolerant partner…krävs…det.)

– Kan bli stökigt.
Typ som den gången jag rev sönder ett müslipaket (som fortfarande hade Müsli i sig) vilket ledde till att det blev lite….müsli på golvet…kanske. Blir hur som helst definitivt mer jobb än stress-fritt. Satsa istället på att riva sönder din partners macka (eller din egen). Klarar hen av några ligga-på-golvet-och-grinat-sessioner så LOVAR jag att hen står ut med en sönderriven macka här och där.

Har testat. Ej singel.

*yes*

3 . Göra något kul. 

Hur man gör: Man gör något – som är kul!

Nackdelar:
– Man kanske måste lista ut först vad som är kul (och det bör vara realistiskt). 
Exempelvis, jag skriver en blogg en gång i veckan. Jacob gillar att spela spel etc. Men som sagt, man måste först lista ut vad som är kul innan.

…samtidigt måste det vara realistiskt. Typ vara student och spela online casino sex gånger i veckan är ju inte realistiskt bara för det är kul liksom! Eller annars heller. Men ni fattar.

Fördelar:
– Att göra saker som är kul är kul!
Ja, det för det är kul. Säger sig självt.

– Man tänker på annat.
Vilket är superbra! För tänker man inte på de saker som gör en stressad så är man ju inte stressad längre! (*win*)

– Kräver inte en tolerant partner. (*wiho*)
Inser nu att detta är det enda tipset (hittills) som inte kräver en tolerant partner …så…eh….japp…

4. Ringa hem:

Hur man gör: Man hämtar telefonen. Ringer mamma.

Fördelar:
– Inget slår att ringa hem till mamma.

– Kräver inte en tolerant partner (OMG ett tips till som inte kräver det!!!!)
…bara en tolerant mamma. men jag menar herregud, mammor är ju typ födda toleranta. Eller??!!

Nackdelar: Mamma kan tycka synd om din kille istället.

*ringer hem*

“UUUÄÄÄ…mamma…..”

*mamma lyssnar*

*UUUÄÄÄÄÄHHHHH*

*mamma lyssnar igen*

*UUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄ*

*fem minuter senare*

“mmm…förstår…får Jacob ta…mycket…eller?”

…och jag bah:

“MAMMA DET ÄR INTE SYND OM JACOB HAN HITTADE BARA MÜSLI UNDER KÖKSBORDET VARJE DAG I EN MÅNAD OCH EN GÅNG FICK HAN SIN MACKA SÖNDDERIVEN…….HUR KAN DET VA SYND OM JACOB….D ÄR SYND OM MIG???!!!”

*fem minuter senare igen*

“OO..KKK…EJJ…DDD..EETT….ÄÄÄ.RR….MMER….SSSYND….OOOMMM…JJJACCOOBB…..”

eeehhhh……ja….precis. hehehehe. Vi lämnar det här känner jag.

….nä………vi kan inte sluta där. För när jag berättade för Jacob om att jag skulle skriva om min *sTreSShAnTerInG* så berättade Jacob om den gången han spelade Cards Against Humanity för någon vecka sedan.

För er som inte vet hur det går till. Det är typ som ett kortspel. Man drar ett svart kort. Alla utom spelaren som drar det svarta kortet ska para ihop det svarta kortet med ett vitt kort (som man har i handen).

..typ såhär:

Den som har parat ihop dom bästa korten (som bestäms av den som drar det svarta kortet) vinner det kortet. I slutet vinner den som har vunnit mest svarta kort.

Okej. Nu har ni fått en snabb tutorial.

Hur som helst. Jacob berättade för mig att han skulle para ihop ett vitt kort med det svarta kortet “how do I make my relationship last”.

Jacob: …så jag skulle para ihop  “how do I make my relationship last” – kortet med ett vitt kort…

Jag:…mmm…

Jacob:…och jag hade ett vitt kort som var PERFEKT men det var liksom för, du vet, “på riktigt” för jag skulle kunna lägga det…

Jag:…mm..okej…vad vare då?”

Jacob:…“active listening”…

Jag: ………………OK……….

Precis i den sekunden inser jag att exakt samma sak har hänt mig. Jag har också spelat Cards Against Humanity. Jag hade också ett kort som var perfekt men jag inte kunde lägga på grund av att det kändes för verkligen på något sätt. Precis som för Jacob.

Skillnaden är bara att mitt kort inte var “active listening”. Eller något liknande.

Mitt kort var “farting and walking away”.

Det var kortet som var “för verkligt” för att lägga.

…“farting and walking away” alltså.

Jacobs var “active listening”.

Japp.

Nu ska jag gå och rannsaka mig själv.

Pusshej!

Tina

Hejhej!

Idag är det dags att blicka tillbaka under året. Vad har vart den största utmaningen? Vad är mitt bästa köp? Vad ser jag fram emot nästa år? Vilken musik lyssnade jag på typ jämt? Hur har jag växt fysiskt?

Ja. Det ska jag svara på idag.

*GeT yUoR SeaTBeLtS oN cAusE tHis WiLL bE a BumByRIde*

Bara en liten grej. Jag har tagit frågorna från en engelskspråkig sida sååå detta är en översättning. Har inte lagt min själ i översättningen så att säga.

Vem behöver en förstklassig översättning samtidigt som man åker “the- berg-och-dalbanan-of-life”??!!

…PRECIS!

1. Vad har den största utmaningen vart i år? 
Eh, ja går inte att undvika att det är min vistelse i Tanzania.  På flera olika sätt.

Det går liksom inte att undgå att jag haft stunder där jag vart glad samtidigt som jag har haft stunder som jag vart superledsen. Speciellt när jag kom hem och på något sätt kunde ta in allt. Men ja, livet är inte alltid så enkelt, och speciellt inte i ett land där samma trygghetsnät finns. Min resa var aldrig meningen att vara en resa där jag allting bara fungerade totalt felfritt. Att åka som volontär är inte en sådan typ av resa och kommer nog aldrig att bli det heller.

En viktig sak när man upplever en utmaning som ledsam är att alltid få äga den. Att äga sin upplevelse och få låta den vara på riktigt, för den är på riktigt.  Jag har ibland haft superångest över att jag ibland inte gett en superpositiv bild över hur jag hade det. Jag vet inte varför. Kanske för att jag genomgick det just då och typ hade hjärtat hängandes från en tråd.  Men jag är samtidigt glad i efterhand, när jag hunnit bearbetat allt, att jag faktiskt gjorde det. Det var min upplevelse, den var på riktigt och det känns skönt att visa det för någon annan som eventuellt vill åka. För det jag var med om och har sett kan också lika gärna kunnat hänt någon annan. Samtidigt har jag också skrivit om positiva saker vilket jag också upplevde. Min upplevelse var ju kantat med både bra och dåliga saker.

Nu har jag också kommit till en punkt där jag kan fokusera på allt det bra som hände i Tanzania. Se allt det positiva. Jag har ju lärt mig massor och fått uppleva saker jag aldrig skulle få upplevt annars. Samtidigt tillåter jag mig dock fortfarande vara arg över orättvisor. Man måste få vara det också. I en värld som har både fina stunder och orättvisor på samma gång så måste man liksom kunna va arg över det som är orättvist samtidigt som man får vara glad över det som är fint. Man får vara både och.

2. Om du kunde få återuppleva något minne under året, vad skulle det vara?
Åh, det skulle nog vara någon av stunderna med barnen på barnhemmet.

Typ på fredagar när vi hade bild och barnen satt supertysta och koncentrerade och var så himla fina och…åh….

…….börjar gråta……..snart……………

Kom att tänk på en speciellt händelse var när barnen ville att jag skulle rita något och jag är typ inte alls bra på att rita. Detta är min stil:

Så jag målade någonting, minns inte vad, och barnen blev helt till sig, typ som jag gjort en finaste teckningen i hela världen.

Fem minuter senare blev jag ombedd att rita helikoptrar, elefanter, lejon och allt möjligt. Inget av det liknande ens en helikopter, en elefant eller ett lejon men ändå så blev barnen så himla glada. Och där stod jag. Någon som typ aldrig fått beröm för något jag ritat (kanske när man var superliten och fick beröm för allt, men ni fattar) och de behandlade mig som jag vore någon superstjärna på att rita.

Det var som om jag kunde lämna mitt hjärta hos barnen. Varje vardag klockan nio – och och dom tog hand som det var det finaste i världen.

Ok…i….jag…gråter…nu….

…vi går vidare…

3. Nyårslöfte som du fullföljde?
Hm, okej, alltså jag tror inte riktigt på nyårslöften. Typ “blir mer hälsosam” är ingenting som har vart livsavgörande i mitt liv.

Det har dock dessa livsråd (inspirerad av detta inlägg – länk):

“Fickparkera inte mot en tegelvägg – du kan repa bilen.”

eller:

“Lägg inte en handduk (som brann för 10 min sedan) på en säng – det kan bli ett stort brännhål och du kan få sparken.”

eller:

“Skölj tändstickan när du tänt en ljus – inget har hänt men Jacob säger det och Jacob är smart så lyssna på det rådet plz.”

Ah, men ni fattar, normala livsråd, som typ ALLA behöver. Det skulle hjälpt mig i livet. Mer än “beach 2016” i alla fall.

Så nä…jag har inte fullföljt något nyårslöfte. Men jag har ju lyckats med mycket annat. Typ som att åka till Tanzania, vara lågstadielärare (utan erfarenhet, på swahili), äta malariaprofylax utan att bli helt knäpp, startat och hanterat en insamling (typ själv, i ett främmande land, och allt gick bra), klarat av statistik B utan att avlida (bara några brödskivor och ett müslipaket fick sätta livet till).

Har också vaxat överläppen utan att avlida. Oklart om det passar in här men är ju också något man har klarat av känner jag. När vi ändå är inne på ämnet “avklarade saker 2015”.

4. Tre ord för att beskriva 2015?
Omtumlande, lärorikt och fint. Allt på en gång.

5. Favorit musik 2015?
Eh….är det ens en fråga….

TAYLOR SWIFT SÅKLART!!!!!!!!!!!

Herregud…om ni bara visste…hur många inlägg som är skrivna med hjälp av Taylor Swift.

Exempelvis är en av mina bästa texter (länk) skriven…

….medan den här videon spelades på repeat i bakgrunden.Det var seriöst som en enda stor Taylor-Swift-psykos.

https://www.youtube.com/watch?v=Jho7NACzH0w

*bästa sortens psykos*

6. Bästa köpet 2015?
När det gäller ett köpt till någon annan måste det vara köksgasen till de ensamstående kvinnorna i Tanzania, maten till barnens föräldrar och barnhemmet samt skolböckerna till barnen på barnhemmet. Måste helt klart vara ett av de finaste ögonblicken i mitt liv. Tack alla som gjorde det möjligt! Sagt det tusen gånger men kan inte låta bli att inte säga det när jag nämner det. Har så många att tacka för det. Tack för att ni gav mig något fint att kämpa för samtidigt som ni gav något fint till någon annan.

Till mig själv dock skulle det nog vara min förlovningsring. Om man kollar riiiiiiktigt noga (samt befinner sig i en miljö med rätt ljus), kan man se att det finns en 0.005 karat briljant där. Vilket känns bra! Man kallas ju inte “the rock” utan en anledning.

*hihi*

7. Vad jag ser fram emot nästa år? 
Bli klar med skolan! Men ändå inte. Nu måste man helt plötsligt gå ut i arbetslivet med 4.5 års studier, man bah;

“……ingen….presss…jag är cool som jag är….”

…men samtidigt bah;

“….men…samtidigt…vore….det…ju…coolt..med…heltidsjobb….också…”

Min strategi hittills är enkel – inga förväntningar alls. Bor jag i en skokartong från och med hösten 2016, DÅ GÖR JAG DET, helt enkelt. Allting som kommer ett steg över det blir positivt. När  jag står där med en banankartong kommer jag bah:

“OMG, en banankartong???!!!!!! Det hade jag inte väntat mig! OMG ITS SO NICEY!!!”

8. Vad lärde du dig av 2015? 
Ödmjukhet. Hoppas jag. Typ att det finns människor där ute i världen som har exakt samma personlighetsdrag som du. Som är supersmarta, snälla och drivna men inte har en chans att utveckla det överhuvudtaget. Att det finns barn där ute som har potential att bli näste president, näste nobelpristagare men som liksom aldrig kommer bli det för att de inte har tillgång till vad vi i Sverige tar för givet, som skola, mat, sjukvård. Det i sin tur har gjort mig mer ödmjuk för vem jag är och vad jag kan. Inte på det sättet att jag inte peppar mig själv men mer att jag känner mer tacksamhet för det livet jag lever. Vilket i sin tur gör mig en gladare person i längden.

Sedan lärde jag mig att vara hur viktigt det är att vara snäll när man kan. Jag såg flera tillfällen där människor som inte alltid var snälla mot varandra i Tanzania. Oavsett hur mycket dom ville det. Det handlade om så mycket mer än att vara snäll, det handlade om överlevnad. Därför så tänker jag mycket mer på hur viktigt det är för mig som har ett tryggt liv att liksom vara snäll. För att jag kan.

Inte som att jag går runt och typ är perfekt snäll hela tiden. Men 2015 lärde mig i alla fall att det är snällhet är viktigt och något att sträva efter.

9. Vilket klädesplagg har du använt mest 2015
Träningsbyxor…tror jag, eller?!

NEJ, nu vet jag! Min(a) bh(ar). Har inte så många.

…EN SVART Å EN VIT RÄCKER FAKTISKT SÅ LÄNGE DOM SITTER RÄTT!!!!!!!

(intalar jag mig själv iaf)

10. På vilka sätt har du växt fysiskt?
…haha, alltså vad är det här för fråga?

Men ja om jag tänker riktigt noga har det vart en del gånger då jag på riktigt trott jag vart gravid pga att byxorna är “lite för tighta”.  Sedan får jag min min mens och inser….

….att jag bara….ätit……..en….del….

Men annars, nä. Inget speciellt – och egentligen – vem fan bryr sig?

11. Vad hoppas du få mer av 2016?
Spendera tid med Jacob, vänner och familj. Jag får ganska mycket tid egentligen men man kan aldrig få för mycket av det tycker jag!

Speciellt inte när det gäller människor som älskar en för allt det man är. Det är ju dom som finns där när du typ bränner hål i en säng och får sparken (eller liknande).

….eller skrattar åt dig.

Typ samma sak helt enkelt.

Det är sådana människor jag vill spendera mycket tid med helt enkelt.

(gäller att prioritera rätt)

12. Vad hoppas du få mindre av 2016?
STRESS!!!

*D-uppsats och examensjobb comin’ up*

Grejen med det är ju att stress ofta finns inom en själv, att man ska prestera (etc.).

…dock är jag fortfarande inne på spåret:

“DET HAR INGET MED MIG ATT GÖRA KOLLA PÅ MIG JAG ÄR JÄTTELUGN HAR BARA TAGIT SÖNDER MIN KILLES MACKA EN GÅNG….MENAR TVÅ…IAF……….HEJDÅ…”

Ett steg framåt vore att kanske erkänna för sig själv att en del av problemet är en själv men ja……….vem har tid med det…..

….ROLIGARE…såhär…helt enkelt.

*tihi*

13. Bästa boken du läst 2015? (Best book you read last year?)
Har två! Den första är “Meningen med hela skiten” med Nina Åkenstam. Perfekt för någon som ska gå ut skolan, inte vet vad man ska göra med sitt liv, har karriärångest eller bara allmänt lätt ångest över livet! Den är peppande på ett vettigt sätt.

Den andra är “flickan på tåget” (“The Girl On The Train”). Har inget med karriär eller peppande att göra bara en kriminal roman/vanlig roman/superbra bok – helt enkelt.

14. Har du något nyårslöfte för 2016? 
eh….som sagt tror inte på nyårslöften, tror mer på livsråd men ska ändå göra ett försök.

Kanske…att jag ska starta brandvarnaren lite mindre kanske?

…if you kno’ what I mean ;))))

…nej men…kanske spendera mindre tid med… mobilen..?

Då skulle i alla fall Jacob bli glad…hehehehehehe…..

Det var det. Hoppas ni haft en fin jul och får ett bra nyår! See u guys next year.

Kanske en måndag. Men absolut inte senare än onsdag. Ska vara i en stuga mitt i ingenstans (utan internet) så…ja. Det var allt.

Pusshej!

Tina

 

Hej,

Det har vart många jular där jag levt all-inclusive med gratis mat (och ibland sprit).

Men idag, 27 år gammal, möttes jag av den hårda verkligheten. Jag måste laga middag ikväll…

…själv.

16:37:

Jag: Ska vi göra någon mat ikväll?

Mamma: Njae…inte direkt. Vi kan väl skippa det? Du vet, du kan ju hitta på något själv!

*får panik men försöker hålla mitt lugn och acceptera mitt öde – dvs att jag får fixa kvällsmat själv*

Jag: ….ok….jag gör väl något….själv…då.

*har fortfarande panik samtidigt som jag kollar i kylen efter något som är snabbt och enkelt att laga*

Mamma: ..mmm..vad tänkte du göra då?

Jag: …typ något enkelt antar jag, prinskorv och pasta kanske?

Mamma: eh…du kan inte ta prinskorven, den måste vi spara till jul!

Jag: Men julafton är ju flera dagar bort?! Och ska vi inte till ICA innan det?

Mamma: …mmm, men nu ska vi spara den till jul förstår du.

*mamma går till vardagsrummet och jag fortsätter undersöka kylskåpet*

Jag: …parmaskinka då, eller är det till nyårsafton?

Mamma: va?

Jag: …PARMASKINKA DÅ ELLER E DET TILL NYÅRSAFTON??!!

Mamma: Jo…faktiskt.

Jag: …

*fem minuter senare av matpanik* 

Jag: …men jag förstår inte. Vi behöver ju mat flera dagar innan julafton! VAD SKA VI ÄTA?! JA..G…menar…VI MÅSTE JU ÄTA??!!

Mamma: Men då är pappa ledig förstår du.

Jag: ok…

Mamma: …pappa får fixa. Det ordnar sig. Pappa fixar då.

…så…pappa styr upp det här nu. Idag har jag lyckats skrapa ihop fyra och en halv marockanska köttbullar som jag kan para ihop med lite bulgur. Kanske utan sås men om jag dricker rikligt med vatten försvinner nog den torra känslan i munnen. Förhoppningsvis.

Men det är allt. Efter det finns det inget mer lättsamt att göra förutom typ parmaskinka och prinskorv men som vi alla vet ska det sparas till julafton och nyårsafton.

Plz. Help.

Pusshej/Tina

ps. här är länken till söndagsbloggen – LÄNK (if u missed it) ds.

 

 

 

Hej!

Livet är fullspäckat av utmaningar. Det är därför det är en sådan himla tur att TV-shop finns. Det är ju där som livets riktiga utmaningar lyfts fram.

Jag vill därför börja med att tacka TV-shop.

Tack för du finns TV-shop.

Okej, nu när det är avklarat, då börjar vi:

Livets utmaningar: “ny jobbvecka”:
Tänk er att det är måndag och det är dags för att förbereda sig för en ny jobbvecka.

…och ni vet när man har spenderat typ hela sitt liv med att ha långt hår och fortfarande inte vet hur man använder en tofs.

…mmm…precis.

Kanske skulle det gå om man gav det ett ordentligt försök och inte gav upp direkt.

Men ändå, ska det verkligen vara såhär?!

Framme på jobbet, toffs-gate är förträngd. Det är nya möjligheter som gäller! Och den nya möjligheten just idag är att scanna ett papper….

…MEN DET FUNGERAR ANTAGLIGEN INTE HELLER??!!

Alla vet ju att man bara behöver fästa pappret mot dataskärmen. Inget annat.

Gah, behöver man liksom köpa en riktig scanner för att det ska fungera?!

Jaja. Det finns i alla fall ingenting som går upp mot att komma hem efter en lång arbetsdag. Nu är det bara jag och min surfplatta. Allt som behövs för att pigga upp mig är att använda min surfplatta som ett tangentbord.

…men den ramlar ju bara ner för en surfplatta är antagligen inte en dator???!!!!

Kanske kunde jag typ legat i soffan istället och gjort samma sak. Kanske kunde jag köpt en laptop istället. Alternativt ett trådlöst tangentbord. Men seriöst, ska livet vara såhär??!!

Gah. Låt mig fokusera på något annat och ställa mobilen mot ett halt underlag istället

….men det går inte heller??!!

Kanske för att det inte är meningen att man ska kunna ha en telefon på det sättet. Jag tror heller inte att jag har något riktigt behov av att ställa upp mobilen mot en lampa men jag vill ändå känna att möjligheten finns.

Blä. Hatar när det händer.

Livets utmaningar: “hemmafix”:
Tisdag eftermiddag. Allt fokus på teknik läggs åt sidan. Nu är det dags för hemmafix!

Vi börjar med en enkel mätning. Hur jobbigt kan det vara?

…SKITJOBBIGT!!! Speciellt eftersom måttbandet typ anfaller en?!

Kan ju vara hur man hanterar måttbandet. Men ändå. Man är verkligen inte säker någonstans. Inte ens med ett måttband i handen i sitt eget hem.

Ska det verkligen vara såhär??!! SKA DE DET???!!!

Hur som helst.  Sätta upp en hylla kanske går bättre.

…NÄ…det gick det…inte. Antagligen blir det hål i väggen istället?!

Kanske för jag inte använder någon som helst spik utan slår en hammare helt oprovocerat mot väggen. Men ändå, ska man verkligen behöva spik för att kunna sätta upp något på väggen? Ska det vara såhär?!

Verkligen inte, men sånt är livet helt enkelt.

…okej, ett sista försök med hemmafix, det vill säga,  tvätta bilen. Hur svårt kan det vara?

…SUPERSVÅRT! Till och med när man försöker tvätta bilen så uppstår det problem.

ALLA, verkligen ALLA,  kan ju se att bära en hink med vatten tillsammans med flera rengöringsprylar samtidigt som du bär på en vattenslang (som är på) är ett helt vettigt sätt att bära saker på.

Gah.

Hatar. När. Det. Händer.

Man kan verkligen inte utföra lite hederligt hemmafix utan att allting bara fallerar.

Livets utmaningar: “på grillpartyt”:
Det är onsdag kväll. Lill-lördag. En dag som man bara vill göra lite mer rolig och liksom…party. Speciellt eftersom det gick åt helvete med lite hederligt hemmafix.

Kanske ska man prova att ha en liten grillkväll och bjuda över grannarna?

…men nä, antagligen går inte det…HELLER…eftersom grillen står helt snett och korvarna ramlar ner på altangolvet.

Jag menar, MÅSTE verkligen grillen vara typ rak för att det ska gå? Ska livet vara såhär?

Hatar när det händer.

Livets utmaningar: “i köket”:
Det är torsdag kväll. Eller egentligen vilken jävla kväll som helst. Man måste ju få mat i sig någon gång. Försöker mest bara hålla en viss struktur.

I alla fall. Det är torsdag kväll säger vi. Allt man vill är att vispa lite grädde….MEN…det går inte för håret är antagligen i vägen.

ååååh…DSFJSKDLFAJSKLAS%%&/€#”KDASKDJAKSD%€”&/)(/&….

Om jag bara visste hur man använde en tofs så kanske det skulle gå lite bättre. Men det gör jag ju inte.

Blä…HATAR NÄR DET HÄNDER!!!

Jaja, vi provar att steka lite bacon istället. Vad kan hända?

…jo, att man bränner sig…antagligen?!

Kanske genom att att hålla stekpannan i andra handen och en liten burk i den andra. Men alltså, ska man verkligen behöva skydda sin händer ordentligt för att inte bli bränd av baconfett?!

Alla kan ju se att det här är ett helt normalt och vettigt sätt att rensa pannan från baconfett.

Ska livet verkligen vara såhär??!!

…nä, nu får vi satsa på något annat. Det blir bröd och vatten till middag istället. Snabbt, billigt och enkelt.

MEN DET FÅR MAN HELLER ANTAGLIGEN INTE ÄTA?!

Kanske för att man skär brödet med hjälp av en dörrstopp, men liksom, ska man verkligen behöva en kniv till det?

SKA LIVET VARA SÅHÄR SVÅRT???!!!!

…gah…&%#/%(/%#”&&…

Nej, vi måste kämpa vidare. Någon mat måste vi ju liksom äta. Eller hur?

Matberedare har jag hört är bra. Det är något som är snabbt och effektivt. Kan ju typ mixa till en soppa eller något? Det blir väl bra.

…OM BARA SALLADSHUVUDET FICK PLATS I MATBEREDAREN KANSKE!!!???

Men det gör den ju inte…då ett helt salladshuvud inte får plats i en matberedare. Inte ens om man slår ned den med en hammare. Jag menar, ska man behöva skära salladshuvudet i mindre delar för att det ska fungera?

Jag kämpar ju redan med att komma över faktumet att man behöver en riktig kniv för att skära en bit bröd. Måste jag nu bearbeta faktumet att man behöver en kniv för att få in ett helt salladshuvud i en matberedare…också?

Seriöst. Ska livet va’ såhär?!

När vi ändå pratar om matberedare vill jag också poängtera att jag hatar när man tröttnar sååå mycket på sin matberedare att man bara kastar ut den genom fönstret, BARA SÅDÄR!

Kanske kunde det undvikas om bara ett helt salladshuvud skulle kunna få plats i den där jävla matberedaren. Men det gör den ju inte. Inte ens när man försöker använda hammare.

Gah!

Totalt värt ett sönderslaget fönster dock. Totalt värt.

Livets utmaningar: “kvalitetstid med familjen”:
Vi flyttar fram oss en dag igen. Det är fredag kväll. Allt man vill ha är lite av mammas hemlagad mat. Men eftersom mamma typ också är upptagen med att jobba, diska, tvätta (etc.), hinner hon inte laga mat just idag utan kommer med en hämtpizza.

VAD ÄR DET HÄR FÖR NÅGOT?! Alla vet ju att mannen i familjen typ bara kan slå ner ett salladshuvud i en matberedare med en hammare. Inget annat.

Nä, det här är verkligen inte rimligt.

Livets utmaningar: “på dejt”:
Det är nu lördagkväll och man är på dejt med en snygg kille. Kanske beror det på att man har blivit dumpad av hela sin familj på grund av pizza-gate eller kanske så har man inte träffat “mr right” ännu (om man vill ha en “mr right” dvs, finns inget genus fokus på tv-shop direkt).

…men på grund av att man visar pyttelite av sin BH blir man totalt “slut-shamed”*.

Alla vet ju att det viktigaste i livet är vad en medelålders man i kostym tycker. Speciellt när det gäller ens utseende och val av kläder.

…åh nej…kom precis på…nu kommer han säkert tro att jag är en sådan tjej som typ vill jobba och tjäna egna pengar och ni vet kommer hem med en färdiggjord pizza (då och då) istället för att laga mat.

Gah! Hatar när det händer!

 

Livets utmaningar: “i badrummet”:
Söndag morgon. Rent spontant vill man ju kanske ladda upp med sina favvo-vitaminer. Speciellt när man vet saker som att matberedare suger , att man inte bara kan slå en hammare i väggen utan spik samtidigt som man måste leva med att gårdagens dejt var helt misslyckad.

…men istället för att ta fram sin favvo-vitamin ur badrumskapet ramlar allting ner?!

Kanske för att man typ fingrar på allting. Men ändå…HATAR…när det händer.

…vi provar med att städa toaletten istället. Finns ju ändå en viss tillfredställelse med att veta att toaletten är ren liksom. Det borde göra en på bra humör tycker jag.

Samtidigt är det antagligen megastop i toaletten så ja, något behövs ju göras!

Man gör därmed det mest självklara och rationella, det vill säga,  totalhetsa** med sugproppen i toalettstolen

…MEN…antagligen när man gör det så får man typ bajs, ÖVERALLT?!

Alla vet ju att det första man gör när toaletten svämmas över med bajsvatten är att totalhetsa** med sugproppen. Inget annat.

Hur som helst. Hatar när det händer.

…

…ja…det…var…det. Finns fler utmaningar i livet men ville verkligen fokusera på det viktigaste (obvi’!).

Ses nästa söndag om jag inte är för upprörd. Vet inte hur jag ska komma över allt detta på en vecka. Tur att det är jul snart.

Pusshej/Tina

 

* googla ordet om ni vill veta mer vad det är, annars beskriver ordet ganska bra i sig vad det innebär.

**vet att totalhetsa inte är ett ord. WordPress har försökt visat mig det hela jävla veckan MEN URSÄKTA att jag är upptagen med att hantera livets alla andra utmaningar och typ googla gifs.  Har ej tid med bra svenska helt enkelt.

Hej på er!

Idag är det dags att hylla en vän…nämligen….

………LINA GÖTHLIN!!!!

Jag tänkte därför göra en lista av saker hon har gjort för mig (ett axplock):

1 . Lyssnat på mig.
Lina har lyssnat på mig när jag vart olyckligt kär. När jag vart lyckligt kär. När jag inte vet vad jag ska göra med mitt liv. När jag typ vet vad jag ska göra med mitt liv. När jag vet precis vad jag ska göra med mitt liv men det är superläskigt ändå.

Hon har helt enkelt lyssnat…på…mig.

Jag tror inte att det vart ett medvetet val men hon har gjort det ändå. Eller oklart om hon ens haft något val.

Men ändå, fint.

So, thank u Lina Göthlin for dat.

2 . Lärt mig att laga mat!
Exempelvis så har hon visat mig hur man gör focaccia (superenkelt! har dock ej orkat prova det själv ännu!). Sedan så har hon visat mig hur man gör egen tsatziki. Vilket är superbra för jag brukade köpa svindyr färdiggjord tsatziki.

…och nu när jag vet att allt jag behöver göra är att blanda lite grekisk yogurt, gurka och vitlök så köper jag det inte längre!

….OCH SPARAR PENGAR!!!!!

Jag medan jag funderar på hur mycket pengar jag har sparat på att göra egen tsatziki,  tack vare Lina Göthlin.

Anywho, thank u Lina Göthlin.

4. Hållit undan mitt hår när jag spytt (Kos 2007).
Behöver inte gå in på detalj, men ja, tack Lina (och Jenny!).

Kommer definitivt aldrig glömma det här. Hehe.

Definitivt inte.

Den mest godkända bilden jag kunde hitta från den resan. 

Anyways, thank u Lina Göthlin for helping me not get puke in my hair in 2007. That was nice.

5 . Salladskryddan – gate.
…MEN  det slutar inte där. Hon har också räddat mig och hela min familj från att äta kryddor som har gått ut. För det bara sån hon är.

Utdrag från min förra blogg, 5:e augusti 2009: 

Efter mamma läste inlägget (augusti 2009) beslöt hon sig för att undersöka skafferiet och insåg att det fanns MASSOR med kryddor som redan gått ut mellan…2004…och…2000.

Det vill säga, en tid när Kim Kardashian städade Paris Hiltons garderob.

….eller en tid när Brad Pitt och Jennifer Aniston typ fortfarande var tillsammans???!!!

…och ja, till och med en tid när “Millenium 2” var typ den bästa låten (i alla fall om man var elva. Vilket jag var då).

…då hade alltså 70% av våra kryddor i skafferiet gått ut. Visst, året var 2009 men det är fortfarande ett helt decennium där jag kan ha ätit mat som innehåller kryddor som har gått ut.

Är dock ett levande bevis på att allt går bra ändå. Kanske har jag fått i mig gamla kryddor i ett decennium MEN jag är ju en helt fungerande människa (typ).

Hur som helst, thank u Lina for saving m…

Nä, nu får jag skriva på svenska. Tack Lina för att du gjorde så att mamma rensade kryddhyllan. Det var bra. Speciellt eftersom vissa av kryddorna gick ut 2001.

Tack också för att du lärde mig att det antagligen INTE är normalt med att kryddor sitter som sten. Nu vet jag det.

Så, tack för det. ❤

Pusshej!/Tina

 

Hej bloggis!

Idag ska vi prata dejting-tips!

Jag har nämligen hört att Tinder är inne…öh…vart…inne…ett…tag.

(Hoppas verkligen någon fortfarande hänger på Tinder, annars har jag spenderat en hel vecka med det här inlägget i onödan. Heh.)

Hur som helst, jag blev ihop med Jacob innan Tinder slog igenom så den enda insyn jag har är att se på när mina kompisar “tindrar”. Det jag vet om Tinder är:

(OBS: förenkling)

• Man ska “swipea” åt något håll… höger?
• Om båda swipear åt det håller man ska swipea åt (vilket jag ej har har koll på) så får man en MATCH!
• …och då kan man typ chatta med varandra
• …och om man gillar varandra fortfarande så kanske man träffas IRL.
  • …och pratar…
  • ….eller pratar och…ligger
  • ….eller ligger
  • …eller blir ihop!

…typ som krogen fast man inte behöver trängas med fulla personer eller spendera tid på att göra sig iordning.

Vilket är…HELT…genialt.

Hur som helst.

Är inte här för att prata om Tinder utan var du kan träffa din tinder-dejt. Eller vanliga dejt. För att ni vet…verkligen lära känna varandra!

1 . ICA Maxi
Man kanske inte kan tro det men man lär sig sjukt mycket om en person om man storhandlar på ICA Maxi. Saker som jag inte tror man får reda på annars. Exempelvis har jag lärt mig detta om Jacob:

• Han är en pack-fascist
• Han är en lugn person även om det är supermycket människor på ICA Maxi.

…och Jacob har lärt sig detta om mig:

• Jag är inte en pack-fascist. Tvärtom, jag är mer en destruktiv packare. Även om jag vet att tomaterna INTE ska vara längst ner så lägger jag dom där ändå, bara för att. Kul att något händer liksom.
• Jag ÄLSKAR kuponger (obvi’!)
• Jag är inte en lugn person. Speciellt inte när det är supermycket människor på ICA Maxi.

…plus, om det ska hålla kan man heller inte undvika att man ska handla mat tillsammans. Det måste ju ske någon gång. Därför är det bra att börja tidigt så man vänjer sig.  Typ som jag och Jacob. I början när vi handlade så var det ju inte alls kul. Bara frustrerande! Mest på grund av mig (*hihi*) men det kändes också… bara… så…..osexigt. Jag vet inte, jag ville ju bara göra roliga saker med Jacob och sånt par gör på film!

Ni vet…REALISTISKA SAKER!

Exempel på “realistiska saker”

Men i somras så hade vi kommit till den punkten att vi var duktiga på att handla tillsammans. Nästan så att jag ibland längtade fram till den dagen vi skulle till ICA Maxi. Speciellt eftersom vi ville spara pengar och inte kände att vi har haft råd att göra romantiska saker. Vips blev ICA Maxi något att se fram emot. Typ som en date night!

Minns i somras när jag och Jacob gick runt på ICA Maxi, höll handen och samarbetade bra ihop. När vi når torrvarorna ser Jacob mig  i ögonen samtidigt som han säger:

“…älskling det är 3 för 2 på pasta, ska vi köpa?

…och jag bah:

Hehehhehehehheheheheheheh.

Okej. Vi går vidare.

2 . Vårdcentralen
Det finns ingenting så osexigt som att sitta i väntrummet på en vårdcentral. Men å andra sidan, har man en okej dejt på en vårdcentral , ja då kan ju allting bara bli bättre!

Som jag och Jacob. Vi blev ihop när jag hade feber, svettades konstant och hade influensa (samtidigt). Men han stannade med mig ändå. Och nu är vi här…

……Yin…………….

………..och Yang……………

Nej, men det jag försöker säga är att fortsätter ni träffas efter en dejt på vårdcentralen, ja då kan det nog hålla! Och gör det inte det skulle det säkert inte göra det ändå. En dejt på vårdcentralen fungerar lite som en första gallring i “The Bachelor”. Ett stort bortfall MEN de personer som är kvar blir det oftast något med. Man har i alla fall större chans att få hångla. Alltid något.

Vi går vidare.

3 . Psykologen
Åh, gu’, hur många gånger har man inte hört “hen verkade så himla bra person men ANTAGLIGEN är hen ett psyk0…”  eller “hen var inte alls som jag trodde…”.

Psykologen är svaret! Du får reda på viktiga saker som typ… jag vet inte…att din dejt är en manipulerande idiot samtidigt som den andra får reda på saker om dig…

…som…jag vet inte att du är benägen till att riva sönder din partners macka när du är stressad etc.

Ni vet, NORMALA SAKER, som ALLA gör.

Det negativa (dock) med att kanske gå till psykologen (första dejten) är att man eventuellt skrämmer bort någon. Inte direkt så jag har gått runt i flera år (när jag var singel) och bah:

“…du, förresten när jag blir stressad lägger jag mig på golvet och grinar. Jag kan också riva sönder saker. Men BARA billiga saker som typ bröd så du behöver inte oroa dig alls om något! Lovar!”

Man vill ju gärna verka som en så okomplicerad person som möjligt i början, typ.

MEN, det kräver extremt mycket energi att försöka vara en okomplicerad person. Tillslut kommer det ju fram ändå! Det är ju bara inte värt.

Det som dock är jävligt värt är att veta att oavsett om jag tar sönder Jacobs macka så älskar han mig fortfarande.

Så…här är jag nu…en “mack-rivare” som inte bryr sig:

*woop woop*

Vi går vidare.

4 . “Valfri snabbmatsrestaurang”.
Skulle egentligen inte ha med den här punkten men jag frågade Jacob idag om han visste något riktigt “osexigt ställe” att ha dejt på och han svarade “valfri snabbmatsrestaurang!!!!!!!!!”

Precis i samma sekund som han sa det så insåg jag att det är typ det vi gör när vi bestämmer oss för att göra romantiska saker. Det…och ICA Maxi.

MEN…vi planerar det typ aldrig. Det bara blir (snabbmatsrestaurang alltså).

1. Jag och Jacob går på stan och bestämmer oss för att göra något romantiskt. Typ gå ut och äta!
2. Vi bli hungriga.
3. Jag kollar i mitt kuponghäfte (alltid, lämnar inte hemmet utan det).
4. Vi går in på ett kafé (där vi har kupong) och ska äta.
5. Inser att kupongerna bara gäller måndagar mellan 19:05-19:35.
6. Inser att allt annat i Umeå är typ stängt.
7. Inser att det som är öppet (och inte är en snabbmatsrestaurang) kommer att göra oss ruinerade.
8. Äter på “valfri snabbmatsrestaurang”.

I lördags så lyckades vi faktiskt välja något helt annat än en “valfri snabbmatsrestaurang” men Jacob blev inte mätt för maten bestod typ bara av sallad så då hamnade vi på “valfri snabbmatsrestaurang” ändå.

Vet inte vad jag vill komma med den sista punkten. Jag tog bara med den  för att må lite bättre. Det är inte kul att ha date night bland pommes- rester och barnboxar.

Slutligen vet jag inte om något av de här tipsen är speciellt bra. Jacob kan bara vara en väldigt tolerant person. Dock kommer tipsen GARANTERAT gallra bort de personer som inte är toleranta. Vilket är superbra! Om man letar efter en tolerant partner. Det vill säga. Alla kanske inte behöver det.

Ses nästa söndag!

Pusshej!

Tinis

 

 

 

Hej bloggisen!

Då var en till vecka i mitt liv avklarat!

…den här veckan har jag hunnit med att:

Pluggat:
Ja, det här var ju ingeting nytt. Men jag måste ändå säga att det går bättre att va’ i den här bubblan. Jag kan fokusera på en sak samtidigt, vilket jag inte kunnat innan. Har typ inga stressutbrott alls! Inte ens ett semi-utbrott.

Tagit sönder ett müsli-paket:
…förutom i fredags då jag spontant bestämde mig för att (antagligen) riva sönder ett müsli-paket som fortfarande innehöll müsli.

…det var inte smart….

https://www.instagram.com/p/-l7oL4CCLC/?taken-by=tinisinsta

Vet inte vad jag ska säga mer än det. Gör det inte bara. Garanterat mer jobb än tillfredställelse. Helt klart.

Shoppat julklappar:
Jag och Jacob bestämde oss att gå på stan och handla lite julklappar. Inte till varandra självklart, vi har redan klargjort hur det ska bli för typ en vecka sedan.

Förra helgen: 

Jag: Vi kanske ska satsa på en upplevelse i år… tillsammans… eller?

Jacob: JA, verkligen

Jag: mmmm!

Jacob: liksom en upplevelse ger så mycket mer. Kan tänka mig du vet en trip till Mcdonalds, VAD SOM HELST, istället för att vi ger varandra en fysiskt present.

…så…ja ser någon mig och Jacob äta på Mcdonalds på stan i Umeå (i typ januari någon gång) så är det vår julklapp till varandra.

Har dock inte bestämt om fika ingår men hoppas på det. Har en kupong till det nämligen.

Så, det var det. Det var mitt liv den här veckan.

Anyhow.

Jag tänkte prova en ny grej här på bloggen i några veckor. Jag släpper ett inlägg i veckan och då under varje söndag (någon gång). Typ som en söndagskrönika fast en blogg. Med gifs. Plus att det får lite “bli som det blir” beroende på hur mitt liv ser ut.

Hope you like this idea because I do.

Ses nästa söndag!

Pusshej!

Tina