Hur man inte håller ett brandtal om “skräp-tv” (no recommendo):

Hejhej!

Idag vaknade jag upp pigg, fräsch och glad!

Nä.

Vaknade upp och insåg kort därefter att:

1. Jag var illamående.
2. Jag hade ont i huvudet.
3. Jag och Jacob behövde städa vår lägenhet och det orkar jag inte för jag har ont i huvudet och var illamående.
4. Jag måste plugga. 😦

Så… jag gjorde som vem som helst skulle gjort i min situation, nämligen lägga mig i sängen med täcket över huvudet, bita i täcket och samtidigt göra ett riktigt jävla avgrundsvrål.

“ÅÅÅÅÅHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!”

“…älskling, jag visste inte att det bodde en dinosaur hos oss”

“Inte jag heller, men det gör det, ANTAGLIGEN!”

“…”

Screen Shot 2015-09-20 at 21.43.02

*thIs iS mE TaKe It oR LeAVe It BaBy*

Så. Det var min morgon.

Åh, gud, fick precis en flashback från gårdagen när jag var på fest höll ett s.k brandtal till varför jag kollade så mycket på “skräp-tv” (till någon jag känt i fem minuter)

“LISTEN… its like this…”
listen

“You, have NO idea!”

tumblr_mmah7idSYs1rk8br4o1_500

“…when I study I get so exhausted, my head becomes so full of knowledge that there is not room för anything else..there is just so much smartness.”

Mindy-Kahling-Smart-GIF-2

“…my brain gets completely constipated and I need to make room, for more, more information…”

“…and…the only thing that can help me is reality tv…its ttth..ee…eh…

obama-crying

..only thing…”

*fem minuter senare*

Jag: “…its, basically diarrhea for my brain. So. That’s. It.

Person jag känt i fem minuter: “Wait, WHAT!?”

Jag: “Yes…what?”

Person jag känt i fem minuter: “Did you just compare watching reality shows as having “diarrhea for your brain” ?”

Jag: “EXACTLY!!!!!!!!”

Person jag känt i fem minuter: “Do you realize that if you have diarrhea you are totally….you know…emptied…?”

Jag: “…”

NpSkGqf-1421038408

Nej, nu ska jag plugga lite!

Pushej/Tina

Dokument inifrån: Internet 2001 vs. 2015 (en sammanställning)

Hej!

Idag jämför vi Internet 2001 och Internet 2015. Vad hade man för användarnamn? Hur mycket var man uppkopplad? Varför klippte sig Tina som Nick Carter?

Allt det här kommer ni att få veta nu.

Då kör vi.

Internet 2001 vs. 2015 – en sammanställning: 

1. Användarnamn:

År 2001:   Beroende på…man hade liksom ett användarnamn till varje tillfälle. Allt ifrån handboll007 (hotmail) till 389024820394890138109 (ICQ) till typ andra användarnamn som är för piniga för att avslöja här.

…typ mitt första användarnamn på Lunarstorm. Minns ni förra inlägget där jag skrev typ “kom ihåg att våga göra saker….för allt som kan gå fel…kan alltid gå rätt…eh”.

Precis det.

Det gäller inte att vara tolv år och skapa sitt första användarnamn på Lunarstorm,  för precis allt som kan gå fel, går fel! Jag lovar!

…och man kan inte blanda “sexy” och “dream about me” och tro att det står för skilda saker…för om man sätter ihop de två orden, så blir det något helt annat, DET KAN JAG LOVA!!!

Gah, orkar inte mer. Vill ni veta exakt hur det gick till så kan ni läsa om det här (länk), har inte tillräckligt med självdistans idag för att berätta om det (igen).

År 2015: Mitt eget namn, mestadels.  Vilket känns skönt eftersom min historia med att välja användarnamn under eget ansvar inte har fungerat…antagligen.

2. När man är uppkopplad:

År 2001: Efter klockan 18 för när man är 12 år och “hänger dagligen på Lunarstorm och mIRC” så lyssnar man på mammis!

Nä, problemet var egentligen inte att mamma sa “INTE EFTER 18 TINA!!!!” utan att det var så himla svårt att smyga med det. Enda gången man kunde vara på Internet innan kl. 18 var när ingen var hemma. Jag kunde var expert på att smyga till datorn, stänga av ljudet på datorn, skriva på tangenterna så tyst som möjligt. Men det spelade ju ingen roll för så fort jag tryckte på knappen “koppla upp” så hände…alltid…detta:

“TINA, jag sa efter 18! Du vet att det är dubbelt så dyrt nu!”

“MEEEEN JAG TRODDE KLOOCKAN VAAAR DEEET”

(det var den inte)

År 2015:  Hela tiden. När jag vaknar. När jag går och lägger mig. När jag säger till Jacob att jag “inte gör något” fastän jag egentligen scrollar igenom Kylie Jenners Instagram för 100:e gången.

En gång gick det så långt att jag typ…glömde…bort… Jacob.

Jacob stod i duschen och frågade efter en handduk. Så jag hämtade en handduk.

Sedan råkade min mobil vara typ exakt där handduken var.

…okej, mobilen var i ett annat rum men fortfarande, supernära…

…eller i alla fall på samma våning…

…i alla fall…jag började surfa på mobilen istället. Gick in på Aftonbladet, någon blogg, som länkade till en annan blogg, så jag gick in där också, sedan Facebook, en till blogg, en till blogg…och…

….jag glömde…Jacob… duschen…i 20 minuter.

Jag hörde inte ens honom när han ropade “VAAAR ÄR HANDDUKEN??!!” i 15 minuter. Fastän jag var på samma våning. Fem meter bort.

Kanske vore det här typ okej om det aldrig hände igen. Att det bara vara precis den här gången. Men det var det inte. För samma sak. Exakt samma sak…hände…igen.

Dagen efter.

*ohps*

1364294743444169_animate

3. “Minnesvärda ögonblick”:

År 2001:  När jag installerade mIRC.

För er som inte vet vad mIRC är så kan jag berätta för er att det är som en chatt klient där man får tillgång till massvis av chatt-rum. Det var en helt annan värld, en tid innan profilbilder och presentationer som visade “vem man var”.

Jag var tolv år när jag lyckades installera mIRC helt själv. Jag minns hur förvånad jag var då, för en 12-åring, så verkade allt superkomplicerat! Jag hade ju liksom slutat med Barbies för bara några år sedan och nu skulle jag liksom installera en chatt-klient helt själv??!!

Jag minns också hur himla glad jag var att jag hade lyckats installera det. Helt plötsligt befann jag mig i en värld där jag kunde vara precis den man ville vara.  Hette jag “gullig_tjej” på mIRC då var jag en gullig tjej! Inget annat!

…helt plötsligt var jag inte den mulliga tjejen längre. Jag var ingen tönt. Någon som någon kunde säga elaka saker till. Jag var inte tjejen som hade ont i magen innan skolan för jag var rädd för vad någon skulle säga om mig. Jag var allt jag inte var. Vilket var skönt när man annars gick runt och var konstant obekväm med hur man såg ut, hur andra såg på en och vem man var. Det var som en plats där jag kunde vara fri.

…och kom ihåg… om du hängde på mIRC år 2001 på chattrum som “varbergagården” och “mellringe”…kom då ihåg att gullig_tjej var….den… här: IMG_0693Hehehehehehe.

Sidnotis den här frisyren kommer från att jag var superkär i Nick Carter när jag var liten och mitt bästa sätt att komma nära honom var att typ klippa mig nästan exakt som honom  (+ köpa varje Frida-tidning som hade artiklar om Backstreet Boys).

Nick Carter kommer aldrig att få veta det.

En gång blonderade jag två (tjocka) slingor längst fram för att komma närmare Nick Carter ännu mer. Men jag såg inte ut som Nick Carter alls. Istället så liknande jag mer och mer sångaren i  B-pojkbandet “The Moffats” från Kanada.

tumblr_mr69cmmjxp1qgf1i8o1_400

“….don’t do it Tina, don’t put those highlights in, you will not get closer to me, you just look like the singer in The Moffats and you know that they are a super cheap copy of us….from Canada…come on Tina…don’t do it….”

“…sorry Nick already did it…ohpsiee….”

Screen Shot 2015-09-06 at 10.26.33

Gah. Måste. Fokusera. Vi går vidare.

År 2015:  Typ att jag har en blogg där jag kan skriva om traumatiserande barndomsminnen och ha kul samtidigt. Sparar in på mycket dyr terapi. Nu kan jag spendera pengar på något annat kul!

*woop woop*

tumblr_m2fyirPxZ31qj28qwo3_250

Pusshej/Tina

ps. Googlade på bilder på Nick Carter och hittade den här:

enhanced-buzz-5975-1382477779-15

Extremt tacksam över att jag inte “ville komma nära” och “klippa mig exakt som Nick Carter” när han såg ut så här. Man kan verkligen se livet från den positiva sidan, hela tiden!  ds. 

ps. 2. Om ni fortfarande är intresserade av min Giveaway kan ni läsa om det HÄR. Jag lottar ut förstoring av ett av mina foton som jag tog när jag var på safari. Tävlingen pågår till den 10:e september och man kan tävla via Facebook och Instagram. ds. 2

Saker jag lärt mig genom att vara volontär i Tanzania (+ GIVEAWAY!!!):

Hej,

Det här blir nog det sista inlägget jag skriver om min tid som volontär. Ett av det bästa sättet att lämna ett kapitel bakom sig är att summera vad man lärt sig.

Det är det jag tänkte göra nu.

Om jag har lärt mig något…jag har lärt mig massor! För att dock inte göra det här inlägget till en roman har jag dock kortat ned det med några punkter.

Jag har också mitt livs första giveaway. Info finns i slutet av inlägget (:D).

Okej, då kör vi:

1. Ta hand om 24 barn i ett klassrum:
…på swahili. Vet inte hur man gör det på svenska ännu. Men det är garanterat bättre än den gången jag åkte till USA som au pair, brände hål i en säng och fick sparken.

giphy

Så…det…känns…bra.

2. Vara kreativ:
Jag har aldrig sett mig själv som en kreativ person. Kanske för jag aldrig uppfattat vad kreativitet faktiskt innebär och att jag alltid tänkt att en kreativ person typ…målar.

Här är en bild jag målade för fem minuter sedan:

11880068_10155935047950621_914764432_n

Precis.

Men, i Tanzania så insåg jag att det finns tusen sätt att vara kreativ på. Det kan handla om att skriva, ha ideér och lösa problem.

…och…jag kan intyga att vara ensam med 24 ungar i ett klassrum i Tanzania (på grund av att den brukar vara huvudlärare är sjuk i malaria)…ja, då, är man kreativ.

KAN JAG LOVA!!! HELT KLART!!!

Hehe.

3. Problemlösning:
Hela min vistelse i Tanzania handlade om att lösa problem. Det var typ oundvikligt och egentligen inget dåligt. Det kunde vara allt ifrån att jag skulle välja ny volontärplats på ett bra sätt, dagliga situationer på barnhemmet, till hur jag skulle fördela pengarna från insamlingen på ett smart sätt.

Det jag lärt mig mest av att lösa problem dagligen är att det verkligen handlar om att bara göra det. Lita på sig själv och bara göra det. Oftast kan vi ta bra beslut bara vi tror på oss själva.

4. Ta egna (svåra) beslut:
Innan Tanzania har jag tagit egna beslut. Men jag tror inte jag tagit så svåra beslut i mitt liv, när jag liksom känt ett stort ansvar. Det har alltid funnits en chef att fråga när en situation uppstår. Mamma, pappa, Jacob, en kompis.

Men i Tanzania så var jag många gånger själv i mina upplevelser. Det var bara jag som kunde ta slutgiltiga beslut. Ingen annan. Det fick mig att förstå att jag kan ta svåra beslut själv och att det kan vara svårt att hantera det efteråt.

Jag hade svårt att hantera det.

När jag skulle bearbeta allt när jag kom hem så återkom jag alltid till beslut jag tagit. Även hur genomtänkta de än var så visste jag inte hur jag skulle på något sätt godta det. Jag hamnade flera gånger i en ångest-bubbla som var vidrig att befinna sig i och att ta sig ur. Jag var så himla rädd att gjort fel (fastän jag aldrig gjort något fel i efterhand, allt hade ju gått bra!). I slutändan handlar det inte om mina prestationer i sig utan att jag var livrädd för att inte duga. Jag har nog vart rädd för det sedan jag var liten, men det var när jag tog svåra beslut som jag verkligen förstod hur rädd jag faktiskt var.

Men det i sig var också en erfarenhet, i slutändan kommer vi alla få ta svåra beslut. Beslut som varken är 100% rätt eller fel. Det handlar hela tiden om hur vi hanterar det. Jag är glad att jag insåg hur jävla livrädd jag alltid varit för att inte duga. Nu när jag vet om det så kan jag göra något åt det. Det kanske tar lång tid, men jag är glad att jag insett det här nu och inte om tio år.

5. Att vara modig:
Jag vågade göra massvis med saker som jag inte trodde att jag kunde göra. Exempelvis, ta hand om 24 barn i ett klassrum (på swahili) eller ta dala dala (“kollektivtrafiken”) själv utan att typ kunna ett enda ord swahili.  Att bara åka till Tanzania var en grej i själv.

…och kom ihåg… när du är rädd för att göra något tänk då att allt som kan gå fel också kan gå rätt. Heh…………..eh………….

…………………..

Åh, gud, kul att jag är bra på att motivera. Men kontentan är, du kommer egentligen aldrig ångra att du gjorde saker som du är rädd för. Jag har gjort det, flera gånger. Ibland har det gått bra. Ibland har det gått superdåligt (exempelvis, när jag dök för första gången, fick panik och drog ut syrgasslangen på några meters djup).

…men det löser sig oftast (lever ju fortfarande!). Gör det inte det så är det så livet är, allting löser sig inte. Saker löser sig inte även fast man inte gör läskiga saker. Saker löser sig inte när man faktiskt gör läskiga saker. Hur vi än gör så går livet upp och ner men vi lär oss mer av att göra läskiga sker än att inte göra det alls. 

Så! Då var vi klara.

Det här var min lilla summering av Tanzania. Alla inlägg finns under kategorin “Volontär i Tanzania” (länk). Som några av er läst så har jag delat med mig av fina saker men också saker som vart mindre bra. Mindre bra saker som kanske påverkar er syn om vad det innebär att vara volontär i Tanzania. Men jag vill verkligen understryka att min verklighet inte behöver vara någon annans. Det finns personer som har peppat mig via bloggen som har haft världens bästa upplevelser (på barnhem dessutom). Jag beskriver ofta en väldigt patriarkat miljö. Men det betyder inte att det är så för alla. Finns ju exempelvis barnhem som sköts av kvinnor och miljöer där kvinnor har makten över sin egen situation på ett helt annat sätt.

Hur som helst, jag är jag så himla tacksam över att jag fått dela den här upplevelsen med er som läser. Det har vart kul och stärkande. Det är också därför jag tänkte ha min livs första GIVEAWAY!!!!

*woop woop*

Så, vad kan man vinna?
Jo, en förstoring/affisch av valfri foto som jag tagit när jag var på safari. Jag har aldrig tagit så fina bilder i mitt liv och hade det inte vart så att jag bor i en lägenhet med citrongula väggar med massor av hål i skulle jag investera i det själv också (heh).

Exempel på bilder som kan hängas upp i ditt hem:

IMG_0744

IMG_0915

IMG_0821

Vi kommer sedan överens om en bild som ni vill har förstorad och jag skickar den direkt till dig. Det finns flera bilder i detta inlägg (länk ). Du får också självklart välja mellan alla bilder jag tagit men som inte finns med på bloggen.

Hur tävlar man:

Via Facebook:
Dela det här inlägget via Facebook. Du kan också dela ett annat inlägg som du gillar i bloggen.  När det är gjort kommenterar du i inlägget nedan. Alternativt kan du skicka ett meddelande via Facebook (om du är vän med mig där). Sista dagen att tävla är den 10:e September. Jag lottar sedan en vinnare inom 1-2 veckor efter tävlingen avslutas. Om du kommenterar via blogginlägget nedan glöm ej din e-postadress så jag kan kontakta dig.

Via Instagram (tävling avslutad):
Lägg upp en bild på Instagram, gärna en bild som man kan vinna som förstoring (exempelvis via en screenshot på mobilen). I beskrivningen för bilden skriver du att du är med i tävlingen, länk till mig blogg (www.tinis.me) tillsammans med hashtag #tävlingtinispunktme. Du skickar sedan antingen ett mess via Facebook, ett meddelande till min e-post eller kommenterar detta inlägg. Glöm inte din e-postadress så jag kan kontakta dig. 

Det är fritt fram att dela med sig av tävlingen till alla man känner som skulle uppskatta det här. Alla får självklart tävla så länge det finns en svensk adress att skicka förstoringen till. Min mamma får tävla. Mina kompisar får tävla. Mina kompisars kompisar får tävla. Personer jag inte känner får tävla. Alla. Får. Tävla.

Typ som när Oprah ger bort bilar till alla i publiken:

readImage

…fast det handlar om en förstoring av ett foto. Vilket typ är samma sak som en bil.

b530b60657c734c2_post-27298-lady-gaga-obviously-gif-aIXT.gif.xxxlarge

Observera att det här är extremt icke-sponsrat. Jag gör det bara för det är kul (och för jag uppskattar er!).

Pusshej/Tina

 

Leva hemma under semestern vs. sommaren 2009 (en jämförelse):

Hej,

Då har jag vart hemma hos mamma och pappa i nästan en hel vecka. Jag har solat, ätit, ätit igen, hittat på saker med Jacob, sagt att Jacob är som ett mjäll-schampoo (länk).

…ja, men ni vet…NORMALA SAKER!!!

Hur som helst. Jag gick igenom mitt gamla arkiv och hittade ett inlägg från när jag var 21 år och bodde hemma. Jag tänkte att det kunde vara kul att se om mitt liv hos mamma och pappa (under semestern) ser likadant ut nu som för sex år sedan.

Hur såg det då ut 2009? Jo, såhär:

29:e juni 2009: 

Skärmavbild 2015-08-22 kl. 14.09.50

Har något ändras? Ja, några saker, typ detta:

1. Jag tar inte sprit från källaren och häller i en petflaska…
…jag får istället. Typ igår när jag skulle gå ut med Malin så gav mamma mig en vinflaska. Jag behövde inte ens hymla med det eller någonting. Det var så himla enkelt. Jag bara fick den. Nerkyld och klar.

Tiden då jag gick ner till källaren och hällde ner lite vodka i en gammal petflaska är förbi! Jag är redo för ett nytt kapitel i mitt liv.  Jag är 27 år och har kontroll över mit…

…eller…eh…jag behöver i alla fall aldrig mer smyga ner till källaren och komma till Malin med en petflaska som innehåller vodka av okänt märke.

Vilket är bra.

55985-Im-Ready-To-Start-Something-New

 

2. “Utökad service”
Förut så ingick typ boende, mat och sprit som ovan. Men nu när mamma inte tillåter mig köra bilen själv (typ) så ingår det också skjuts lite överallt. Det är ju superbra! Har liksom en egen “limousin-service” (och det är verkligen inte många 27-åringar som har det).

11934318_10155935959315621_618960268_n

Det enda som skapar lite “konstig stämning” är när jag är hos Lina (på landet) och ska åka hem. Lina säger något med “mm, då ska jag lägga mitt barn i huset jag äger” (typ) och jag svarar med:

 “ah ok gör det… jag ska bara smsa min mamma så hon kan hämta mig då jag inte får köra bilen hit själv även, fastän jag är 27 år och har haft körkort i åtta…” 

Men bortsett från det så är jag nöjd. Kul att livet går framåt hela tiden!

Hehe.

Pusshej!

Tina

 

 

Den gången jag beskrev Jacob med tre ord:

Stadsparken i Örebro, 15:32:

Jag: Det som är så bra med Jacob är att han är flera saker på samma gång.

Kompisar: …ok…

Jag: mmm… han är liksom som en ledsagare.

Kompisar: mm…

Jag: ….och min bästa vän.

Kompisar: mm…

Jag: …. och min älskling! På samma gång! Ni vet som schampoo och tvål som typ är 2-in-one eller 3-in-one.  Exakt så är Jacob, exakt så.

….

Du är precis som dubbeldusch eller Head & Shoulders älskling! FLERA BRA SAKER PÅ SAMMA GÅNG!!!

tumblr_m6l10uSK7T1qbaj4uo1_500

….jo…jag beskrev min kille precis som ett mjäll-schampoo. Och den mest uttorkande tvålen som finns på jorden.

kristen-wigg-hair-twirl.jpg

Det här går bra.

Nu ska jag avlägsna mig. Härifrån.

Jag älskar dig Jacob. Kom ihåg hur lyckliga alla snygga modeller är i Head & Shoulders reklamen. Så lycklig är jag med dig.

78f827df81312c34274

Pusshej/Tina

 

 

 

Tina är Sambo, del 2: “disk-diskussionen”:

Tisdag 20:01:

Jacob: …vi har nog diskat den här tallriken dåligt.

Jag:

“Har JAG diskat något dåligt?! JAG?!” himym7

“…du känner inte ens mig! Om du kände mig så skulle du veta att jag diskade supernoga. HELA TIDEN! Kan inte ens förstå att du antar det här. JAG TRODDE DU KÄNDE MIG JACOB?!” giphy

“… OCH ATT DU ENS KAN SKYLLA PÅ MIG SÅHÄR??!! Jag diskar superbra. Hela tiden. Varje dag. Jag känner mig utsatt och jag förstår inte ens hur du kan göra såhär mot mig…”How-Could-You-Do-This-To-Me-Paris-Hilton-Quote-Gif

 “…jag skulle ALDRIG skylla på dig för dålig diskning. Aldrig! Allt jag gör är att berömma dig när du diskar. Eller i alla fall inte säga någonting. Vilket garanterat är bättre än att beskylla någon för att diska dåligt!” 

giphy-2

Jacob: …men. Jag sa inte dig. Jag sa “VI” har diskat den här dåligt. “VI” har diskat tallriken dåligt.

Jag: eh…jaha……………..men då så……..just det…mmm…vi…har.

635347412552170157waitwhatgif

Jacob: Ja, precis, vi, var ju du som tog åt dig bara?

Jag: eh…mmm….måste…hört….fel…eh…vi har diskat den dåligt. Inte jag. Vi har. Självklart…är…det…så.

Jacob: mm…

Skoja.

Det var jag.

Definitivt jag.

Excited Ron


Hihihihihihih.

Den gången Tina startade en blogg (igen):

Vet ni?

Idag fira bloggen två år. TVÅ ÅR! Det känns som typ igår.

Jag är så tacksam att jag kan få göra det här och ni liksom fortfarande hänger med. Igenom roliga saker. Sorgliga saker. Och allt däremellan.

Att skriva är för mig det bästa jag vet. Det är typ som att åka berg och dalbana samtidigt som hela världen är full av glitter. Det känns som allt, precis allt kommer att ordna sig.

Innan jag började blogga för två år sedan hade jag flera bloggar och jag älskade verkligen att skriva. Sedan hände…typ…livet. Jag var i ett destruktivt förhållande som tog delar av det som var jag. En liten del av mig saknades nog i flera år.  Det fanns inget roligt att skriva om. Delen som saknades i mig var som ett svart hål och jag slutade bara skriva.

Men så en dag så bestämde jag mig för att skriva igen. Flera år hade gått. Jag hade vart ihop med Jacob i två år och befann mig i en relation som bara var fin. Allting hade blivit ljusare och om några dagar skulle jag åka till Macao för att plugga.

Jag minns att jag satt i Jacobs mammas sovrum med datorn i knät. Mina fingrar smattrade mot tangenterna. Jacob kom in i sovrummet.

“Vad gör du?”

“Jag startar en blogg”

“Den vi skulle ha när vi är i Macao?”

“Nä, en egen, jag tänkte starta en egen… också”

Så skrev jag en liten text, kollade igenom snabbt och tryckte “publicera”.

Screen Shot 2015-08-15 at 09.17.27

För någon som bara läser det här ser att det bara är ett kravlöst och kul inlägg. Det finns ingen speciell tanke bakom det. Det är absolut inget litterärt mästerverk (om inte utropstecken räknas som det!!!!!!!!!!!! för då är det verkligen det!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)

Men det är jag.

Jag insåg det inte då – men det här var nog ögonblicket som jag tog tillbaka allt det som var jag igen.

Tack för ni hängt med mig ❤

Kram/Tina

 

Hur jag hanterar punka på cykeln:

Hejhej!

Idag fick jag punka på cykeln.

Åh gud. Ibland önskar jag bara att jag vore typ, jag vet inte, någon som kan hantera saker på ett bra sätt. Typ:

“oooh… punka, nemas problemas, lite tråkigt, men är lugnt! 

Själv är jag 27 år och kan fortfarande inte hantera det. Jag kan inte hantera det alls.

Jag försökte verkligen hålla inne på allt. För jag visste att “detta kommer inte se bra ut”.  Men…tillslut (efter kanske typ 15 minuter) så orkade jag inte längre. Jag hade 20 minuter tills jag kom hem, såg typ ingen jag kände på stan och tänkte att jag lika gärna kunde “släppa loss”.

Och med “släppa loss” menar jag att gå med cykeln medan jag pratar i telefon med Jacob…typ…såhär:

(i ordning)

“JAG HATAR MIN CYKEL”

kim-kardashian-crying-face-2

Följt av: “JAG HATAR MITT LIV”

200_s

Följt av: “JAG HATAR MIN CYKEL OCH MITT LIV”

200_s-2

Följt av: “DEN KOMMER ALDRIG BLI LAGAD, JAG LOVAR!”

anigif_enhanced-buzz-3336-1367424180-9

Åh. Gud….och…följt av:

“Jacob, det spelar ingen roll om du hämtar mig. Jag är så trött på den här cykeln att jag bara ska lägga mig på marken NU och STANNA DÄR, jag sover ute inatt, HEJDÅ!!!!!!! JAG HATAR DEN HÄR CYKELN SÅ HIMLA MYCKET”

giphy-9

På riktigt, detta hände.

…och slutligen:

“Jjj…aa…g…ää..rr…bbba…rra….ss.åå….ttrr..öööttt…..”

kim-k-crying

Sedan gick det över. Som typ allt annat i livet. Tänkte “att det här gick ju bra ändå” och “bra att jag väntade lite så ingen såg vad som hände”. 

Då ser jag ett sms.

Från en arbetskompis.

Som undrade om jag var ok för han hade sett mig på väg hem från jobbet. Gåendes med en cykel. Helt förstörd.

Jag svarade med att jag bara hade fått punka på cykeln och var “arg”. 

Ni vet…eh…normala…saker…som alla…gör.

Kan tillägga att det här är också samma person som jag “gav fingret” till när hen satt i en bil och sa hej genom att tuta (jag trodde det var en jobbig bilist och blev “arg” – länk)

Det här är också samma person som råkade gå med mig och mina kompisar samma väg hem från krogen när jag började fylle-grina. Hela vägen från Max på Renmarkstorget till området jag bor.

Det är 30 minuters promenad.

Jag slutade aldrig gråta under den här promenaden.

…förresten, funderar på att ha den här bilden som profilbild på Facebook, liksom förbereda alla jag känner på vem jag faktiskt är, på riktigt. Det kommer ju visas förr eller senare menar jag.

Screen Shot 2015-08-03 at 20.25.32

VAD TYCKS?!

Pusshej/Tina

 

 

Bröllop om en vecka (VAD SKA JAG HA PÅ MIG?!)

Hej,

Min kusin gifter sig om en vecka och jag vet ej vad jag ska ha på mig (behöver hjälp…plz)

Har nu sökt lite på internet (samt stan) och hittat följande:

1. Purple-rave-girl:

506197df8111be1

+ Praktiskt: Passar till bra och dåligt väder. Kort kjol (passar till varmt väder), moonboots (passar till kallt väder), linne (passar till varmt väder), pälsmössa med öron (passar till kallt väder). Praktiskt helt enkelt!

+ Den är “glad”:  Färger! Liksom glad outfit för en glad dag! Sjukt bra. Eller hur?!

+ Passar till rave-party:  Om min kusin helt plötsligt säger, “SKOJA, det här är ju inget bröllop, det här är ju ett rave-party!  Woho!”, så kan jag bara vända mig mot mamma och säga:

“SA JU DET MAMMA! SA JU ATT DET VAR ETT RAVE-PARTY EGENTLIGEN!!! DU FATTADE JU INGENTING!!!”

…och sen:

tumblr_nm515svft61urddgvo1_400

– Obekvämt: har aldrig haft en tight outfit av typ lila latex så kan inte svara på hur bekvämt det kommer att vara. Eller obekvämt.

Inte lättillgänglig: måste beställa online (antagligen).

2.  Sexy-and-beautiful-bitch-outfit:

Screen Shot 2015-08-01 at 17.17.00

+ Lättillgängligt:  Finns på stan i Umeå (om ej slutsålt – *hoppas inte*)

+ “Jag”: Bröllop är i princip två familjer som förenas till en. Man träffar nya människor och då är det praktiskt att verkligen visa vem man är!

…det är svårt att hitta en topp som verkligen beskriver en perfekt. Men jag känner att den här toppen verkligen beskriver den komplexa person jag är: sexig, vacker och en bitch.

635403726028338818thatsme

– Tråkiga färger: finns bara i svart! (om någon hittar den på stan i andra färger, plz call me).

3. Sexy-scream-girl:

FW-110854_1

+ Sexig – en av de saker jag beskriver mig själv som (antagligen).

Screen Shot 2015-08-01 at 18.09.53

*praise the lord för halloween-shoppar utan genustänk*

+ 2-in-1: Det kan ju vara ganska dyrt att köpa en outfit som bara är till ett bröllop, därför är denna perfekt, för den passar till Haloweenfesten också! Praktiskt och ekonomiskt.

– Opassande: kan bli spänd stämning.

4. Wedding-gown-outfit:

379da7df811153319a

+ Glammig: kommer att känna mig som en prinsessa!!!!!!!!!!

– Dyr: En gissning.

– Inte originellt: risk att flera har samma klänning (har ej på mig något om jag är säker på att jag inte är originell).

Så. Okej. Det var det.

Efter att ha sammanställt plus och minus så har vi  en faktiskt en vinnare, nämligen…

…PURPLE-RAVE-GIRL!!!!!!!!

m6zT8C

Åh, tror verkligen det här kan bli superbra!

Tack för jag fick dela detta med er. Tack för att ni ens läste detta.

Pusshej!

Tina

 

Dokument inifrån: någon tog min tvättid.

Vi har alla vart där.

Du har bokat din tvättid.  Lakan ska tvättas. Handdukar ska tvättas. Kläder ska tvättas.

Men NÅGON har tagit den. Tvättiden alltså.

Här är min (och Jacobs) historia:

17:07: Jag är på väg hem från jobbet och ser att Jacob har ringt mig.

17:15: Ringer upp Jacob. Han säger:

“Älskling… jag har dåliga nyheter, eller inte asdåliga, eh…någon har tagit vår tvättid”

“SKÄMTAR DU????!!!!!!!!! VILKEN JÄVLA IDIOT!!!! Jag kommer på en gång!”

17:20: Jag är hemma. Arg. Irriterad och vill bara slänga personen-som-snodde-vår-tvättiids kläder ur tvättmaskin, men vi kommer fram till att vi väntar tills maskinen har gått klart. (för det är såna vi är! Snälla människor som bara vill väl och aldrig skulle sno en tvättid!)

tumblr_mqmnc9mzTP1r48qmoo4_250

18:00: Tvättmaskinen har gått klart.  Vi lägger in vår tvätt och jag kommer på idén att skriva en lapp avslutar med en smiley för är ju BARA EN SNÄLL PERSON SOM BEHÖVER TVÄTTA OCH EJ AGGRESSIV OCH ARG!!!

bild1

*tuff men snäll*

19:00: Vi är tillbaka. Tvätten är borta. Jag och Jacob kollar på varandra och inser att den lappen fungerar!

Tills vi inser att båda torktumlarna är på.

Vilket vi behöver precis, precis nu för vi har ju tvättat lakan och handdukar.

19:01: Jag springer till lägenheten för att hämta en penna. Blir andfådd. Man vet ju aldrig när personen-som-snott-vår-tvätt-tid kommer tillbaka och att träffa hen vore ju HEMSKT. Ingen orkar med en konfrontation, öga-mot-öga i tvättstugan. Man gör inte det helt enkelt. Man bara gör det inte.

19:03: Springer tillbaka till tvättstugan. Andfådd igen men har en penna.

19:04: Lägger till två saker på min lapp:

1. Ritar en pil vid orden “anv. maskiner” och skriver “inkl. torkskåp och torktumlare”

2. Ritar en till pil vid “inkl. torkskåp och torktumlare” och skriver “Vi behöver verkligen utnyttja vår tid och skulle inte dra ut kläder om så ej vore fallet”

11721363_10155848378650621_1535407769_n

….för som sagt jag är ju ingen aggressiv tjej! Vill ju bara tvätta! ELLER HUR???!!!!!!!!

20:00: Vi är tillbaka igen! Mesta av tvätten är borta. Ser att lappen har flyttats. Går dit. Ser att någon har skrivit på min lapp (och det är inte jag):

11749605_10155848378815621_1853239155_n

20:05: Tar in tvätt i torkskåpet medan jag tänker på att “det går inte att dubbelboka och “DÅLIG URSÄKT!” samtidigt som jag har lite dåligt samvete att vi inte tänkte på att kanske, kanske är det faktiskt bara en dubbelbokning.

20:06: Intalar mig själv att inte ha dåligt samvete.

20:07: Intalar mig själv att inte ha dåligt samvete.

20:08: NÅGON KOMMER IN I TVÄTTSTUGAN…det…är…

…världens trevligaste tjej. Från Hawaii. Som är helt säker på att hon har samma tvättid. Vilket hon har. För vi kollar upp det. Tillsammans.

Hon hade inte snott vår tvättid. Det var fel på systemet.

Fel. På. Systemet.

20:09: Har dåligt samvete.

20:10: Har dåligt samvete.

20:11: Vill sjunka genom jorden medan jag och tjejen-som-inte-snott-vår-tvättid-för-det-var-fel-på-systemet också viker sin tvätt.

20:15: Lättar stämningen med “eh…so..eh…why are you here…I mean…you are from Hawaii….and this is…not Hawaii…”

Åh bra Tina. Bästa sättet att öka stämningen i en tvättstuga är verkligen med att börja med “eh…so..eh…why are you here…”

20:16: “I LOVE it here! I love the forest you know. And the weather here”

20:17: Inser att stämningen har ökat! Jag öppnar munnen igen

(misstag)

giphy-9-copy

“Ah ok nice! Sometimes I look at videos of people being in Hawaii, you know on YouTube, and then I  look out the window and see the weather and hate my life. “

“…”

“..but I am so happy someone likes the weather here!”

Sedan erbjöd jag henne en kaffe någon dag men hon svarade inte på det.

Är ju tyvärr den-som-trodde-hon-snott-min-tvättid.

Jag är också den-som-skrev-arga-lappar-i-tvättstugan.

Och tjejen antagligen “hatar sitt liv här”

Mycket som talar emot för att vi ska fika helt enkelt.

Men tvätten är ju snart färdig! Så…det känns bra.

Pusshej/Tina