Vi har alla haft en idrottskarriär. Här är min:
Handboll 1994-1996
Position: Olika, alltså jag var väl sju år och på den tiden fick alla göra exakt vad dom ville. Minns knappt att man hade regler? Kanske spelade man en ordentlig match.
Varför jag slutade: För att jag ville börja orientera! Det kändes som en skattjakt! Woop wooop!
Orientering 1997-1999
Varför jag ville börja med orientering: Kändes som sagt som en liten skattjakt! Wiii!
Hur det gick: VADÅ MÅSTE MAN SPRINGA??!!! Läsa kartor var en grej men att göra något som att springa kändes så himla jobbigt.
Vanligt beröm: “Tina, det som är bra med dig är att du alltid, alltid, tar dig runt banan… tillslut”
Placering: Oftast näst sist (och den som var sist hade oftast sprungit vilse eller blivit diskad)
Bästa placering: Trea…av fyra. Men jag vann en upplåsbar nackkudde! Very proud of that.
Pinsamt minne: Detta hände efter min orienteringskarriär. Jag hade precis fyllt 18 år. För er som inte kände mig när jag var mindre… på några år gick jag från det här:
Till det här:
Till det här:
… till det här:
Så nu har ni den bilden i huvudet.
Jag var alltså 18 år och hade precis börjat träffa en kille som var det snyggaste och coolaste någonsin (+ han hade körkort OCH bil).
OCH JAG VAR JU EN TÖNT?????!!!!!! Hur gick det här till???!!!
…antagligen jag i hans bil:
Vad hände då? Jo. Det här:
Någon gång i Maj/Juni 2006:
Han: Eh, mina kompisar googlade dig igår
Jag: Öh, vadå, fattar inte? Vad är googling? Vadå googla? Vad är det?
Han: Ja, alltså Google, typ en skitbra söktjänst, det håller på att bli stort, dom har liksom allt. Mina kompisar skrev in ditt namn i Google för att luska fram vem du var…eftersom vi ses…på skoj.
Jag: Hehe, okej…det var nytt… hittade dom något?
Han: Nä… bara en massa..öh… orienteringsresultat.
Jag: …
*sjunker ner till jordens magma*
För er som undrar. Det höll en månad.
Handboll (igen) 2000-2004
Efter två år med orientering så spelade vi en handbollsfyran i örebro och vi vann vilket slutade med att vi vann två Big Mac & co. VAR! Om detta var vad man fick för att man var duktig i handboll så var jag självklart med. Plus så var det ganska tråkigt att springa själv i skogen, jag ville ju vara med i ett lag!
Position: Målis
Hur det gick: Bra! Till en början. Det var så att jag växte klart när jag var kanske 11 år. Och när jag var 11 så var jag ju normallång som alla andra. Ett tag var jag väldigt duktig. Sedan började alla växa om mig och då gick det lite sämre. Okej. Det gick sämst.
Den gången det gick superbra: När vi vann Örebrocupen (vann inte en Big Mac då men fick en medalj)
Pinsamt minne: Detta var i slutet av min handbollskarriär. Jag var 15 år, minst i laget och fortfarande målis. Nu sitter ni antagligen framför skärmarna och tänker “hmm.. minst i laget och målis det låter inte som någon bra idé?”
Nä…inte direkt.
Hur som helst. Vi hade spelat en match mot ett lag som också var från Örebro. Minns att det gick allmänt dåligt och vi visste att vi skulle förlora. När det var en kvart kvar av matchen kastar målisen från motståndarlaget (absolut inte minst) en långboll. Hon kastade så bra att bollen studsade precis några centimeter från mig.
Då händer allt i slowmotion. Jag ser hur bollen, som studsat några centimeter ifrån mig, får en sådan fart att den studsar över mig. Jag försöker att nå bollen men den har studsat för högt och den går in i… mål.
Och precis när jag (och all andra) förstår vad som faktiskt hänt så ser jag i ögonvrån hur några från Gumaeliusskolan (“som var något”) har sett vad som har hänt. Hela förloppet.
*sjunker ner till jordens magma 2*
Så. Jag vet att ni just nu sitter framför skärmarna och tänker att “hände det här verkligen på riktigt?”.
Jo. Det gjorde det. Hör av er om ni vill ha flera berättelser från mina tonår………..jag hittar nog något………
Puss!/Tinis
OBS: Vill dock bara påpeka att Jacob både är snygg, har körkort och HADE bil när vi träffades. Och oavsett om denna bilen var lite, lite, oberäknelig så hade han en bil. Love you!
*gräver mig ur min egen grav*
Frågade till och med Jacob vad han ville göra där men insåg att schemat redan var helt fullt.
![full[2]](https://tinis.me/wp-content/uploads/2014/06/full2.jpg)
Okej, det är ju en annan grej om håller hemlisar åt någon. Då är det ju självklart att man ska hålla det (för det är en helt annan grej och man vill ju inte förstöra för någon annan) MEN om man bara kan göra någon glad genom att berätta så blir det svårt. Har alltså ingen motivation att INTE berätta för Jacob vad vi ska göra i augusti.
Jättetråkig blogg (SKOJA.) 