Hejhej!
Glad Fredag! Wiii! Jag har fått två besöksrekord den här veckan och jag känner att innan min statistik går ner igen så tänkte jag passa på och ge credd till mitt 21-åriga jag (sån är jag).
21-åriga jag.
Här kommer det:
Hejhej!
Jag har fått lite feedback att ni gillade “mitt inlägg med hängmattan” så här kommer lite bilder:
Jag solar på stranden i Ao Nang:
…
…Ohps, inte jag… här var jag visst:
Jag njuter av vårsolen:
…
…Ohps, inte jag, så lätt att ta fel, här är jag:
…
Jag hänger med en modell i bar överkropp:
…
…Ohps, var inte jag, alltså vad är det med mig?! Visst lätt att ta fel, men ändå. Här är jag visst:
Jag. Hade. En. Chans.
Pusshej!
Både jag och Jacob har klarat alla våra kurser i Macau + fått dom tillgodoräknade. Åh, måste vara det lättaste företagsekonomi (C) poängen som någon, någonsin, samlat ihop. Känns just nu som hela livet är super lätt och jag inte behöver anstränga mig alls för att få någonting (precis som jag antar att jag automatiskt kommer bli uppgraderad på hotell då jag blivit det tre gånger på två månader).
Dock när jag fick mailet så stod det att min ansökan “bifalles”. Trodde det var något negativt, fick panik och nästan skrek över klassrummet till Jacob:”VAFAN BETYDER BIFALLES ÄLSKLING, ÄR INTE DET NÅGOT NEGATIVT…ÅÅH GUD… FAN”.
Fick då massa syner i huvudet hur jag och Jacob inte fick vår examen, blev hemlösa på en gång och fick samla pantburkar på plattan… och…
…googlade sedan “bifalles” och fick fram att det betydde “beslut om formellt godkännande”. Hehe. Yay! Skönt att jag inte tog ut något i förskott.
Pusshej!
Ni vet när man lägger upp bilder på FB och tänker “Åh ALLA mina 300 FB kompisar kommer att äääälska det här”. Sedan händer – ingenting. Och nu sitter jag här och försöker skaffa upprättelse (ett normalt och hälsosamt beteende).
Well, here we go:
Kommentar: Alltså, så mycket med den här bilden.
– Min mammis<3, om ni undrar vad jag får saker ifrån så är det detta.
– MSN!!!!!!!!! Jo jag hade MSN första tiden i Dublin. Och ja jag hade ett “tema”.
– Är det någon som minns hur mycket spam man fick/själv skickade ut när man hade MSN. Inte konstigt att ingen typ har det längre, man ber ju om att få virus.

2.
Kommentar: Åh! Jag minns exakt hur denna bild “kom till”. Jag såg bakgrunden (monument valley) och sedan såg jag skylten “2.00 photo on the horse” och fick en uppenbarelse och sa till mitt resesällskap “Do anyone of you want to be a horse!?”.
Och det ville någon och jag kände hur detta var början på något stort…
Resultat: ….nä blev inte så stort alls. Förutom när jag i somras sa till Sofia “varför gillar ingen den här bilden? Vad är det för fel på folk?” och Sofia gör det enda rätta:
Slutsats: Om ingen gillar dina bilder – be dina kompisar gör det.
3. Kommentar: Ja det är jag med Westlife! Och ja, Shane har armen om mig!
Resultat: Ingenting.
Skoja bara. Fick sjukt många likes. Ville bara skoja till det lite. Hihi!
Jag träffade en kille som jobbade på samma it-företag som mig i Dublin och vi lunchade i veckan. Vi skulle kunna säga att en del förträngda minnen kom upp. Exempelvis när vattnet tog slut i Dublin. Mina kompisar från Dublin vet EXAKT vad jag menar, men för er som inte var där då, såhär var det:
Jo. Under min första vinter i Dublin blev det superkallt (för att vara Dublin) och det fanns ett rykte att vattenledningarna skulle frysa. Ni tänker nu: “Ja, okej, vattenledningarna frös och slutade fungera?” NEJ. FEL. Ni tänker istället:“Källan till allt vatten frös till is och inget vatten kunde färdas till ledningarna”. NEJ. FEL. Invånarna i Dublin var så rädda att vattenledningarna kanske skulle frysa att sjukt många hade vattnet på i kranarna. Konstant. I en vecka. Det var till och med så illa att man gick ut i tidningen “THE WATER PIPES WILL NOT FREEZE, PLZ TURN THE WATER OFF”. Men ingen lyssnade och sedan fanns det inget vatten i en vecka:D. Wiho!
Jag har såklart ett gammalt inlägg ifrån detta. Daterad Januari 2010:
Slutsats: Google kan göra mycket men inte hämta vatten:(
Ja, vilken dag igår. Först blev Jacobs iPad snodd (men återfunnen, dock som bevismaterial:D). Efter Jacobs’s lilla situation var över kraschade min dator från typ ingenstans. Gick iväg för att fylla på vatten och kom tillbaka och den ville inte längre! Gaaah! Som tur var så vet jag hur man googlade så jag och Sofia fixade min lilla dator tillsammans (vilket styrker min tes att alla kan jobba på it-support bara man kan googla).
mmmmm….. i-landsproblem. Men det sluta inte där. Här är ett samtalet mellan mig och Jacob senare på kvällen:
*Jacob ringer mig*
Jacob: Alltså… jag OOORRKAAAAR INTEEEEEEEEEEEEEE. Helt slut i huvudet. Tur att vi inte behöver göra något nu.
Jag: Asså… jooo.
Jacob: Vadå?
Jag: Jo… eh.. vi behöver fixa min cykel.
Jacob: Vadå fixa din cykel? Vad har du gjort?
Jag: Jag skulle ta en genväg från skolan och hem.
Jacob: Men hur kan du ta en genväg hem från skolan? Du bor ju vara 50 meter därifrån?
Jag: For your information… så finns det en genväg! Man behöver bara gå upp för en snöig kulle.
Jacob: Okej…
Jag: Och jag är helt säker på att det är världens bästa genväg om det inte är snö och is på. Vilket det var. För det är fortfarande vinter. OCH JAG TOG FAKTISKT SATS! Men det räckte inte och jag gled och cykeln åkte ner för kullen och jag med. Två gånger. Så därav behöver vi laga min cykel. Kommer du snart?
Jacob: … jo jag gör väl det.
Notis 1: Cykeln ej fixad
Notis 2: Kanske ska döpa om blogg rubriken jag hade i Macau från “hur jag skämmer ut min kille” till “hur jag ger min kille huvudvärk”. Hihi.
Hittills har jag lärt er hur man gör att bra första intryck och hur man inte åker till Afrika. Den naturliga utvecklingen rent spontant är väl att skriva om hur man hanterar en krissituation. Och vilken tur ni har då!!!! För igår så uppenbarade sig en krissituation:D
Igår hade jag en fika som jag planerat ett tag. Jag bjöd in två utbytesstudenter från Macau till fika + Jacob och några andra kompisar. När Jacob hjälper till med disken så skär han sig på fingret. Rejält. Här är hela förloppet:
18:45: “Aj… jag tror jag skar mig i fingret… fan också!”
18:46: *jag ser att det blöder supermycket* “JA OKEJ, eeh… vad ska jag göra… mmm… plåster, just det plåster… jag har lite plåster, jaha okej nu rinner det ner massa blod i diskon… mmm… VAD FAN SKA JAG GÖRA??!!”
18:47: Får panik och springer in i mitt rum och hämtar plåster
18:48: TILLBAKA! “Jag har plåster älskling”. Jacob svarar med “Jag tror inte det räcker… Tina”.
18:49: Såklart det inte räcker. Alla här ser att det inte räcker. Jacob börjar prata om att åka in till akuten och alla håller med. Känner mig gråtfärdig att min kille ska behöva sitta på akuten och bli sydd i fingret. Men jag ska inte börja gråta! Fokusera nu Tina!
18:50: *fokuserar fokuserar fokuserar*
18:51: Min kompis Carla säger att vi kan prova med plåster i alla fall och plåstrar om såret. Blir jättefint! Och jag har inte gråtit än, wiho!
18:52: Det blöder igenom på direkten.
18:53: Jacob säger “Ja, då måste jag iväg trots allt…”
18:54:
Jag (klarar inte mer): uäääääää
Jacob: Men Tina, börja inte gr…..
Jag: FÖRSENT! uäääääää, jag ssskulle iinte ha gett ddig ddet ddär vvinglaset. Och nnu måste du ssy……allt är mmitt ffel…
19:00: Står fortfarande i köket. Carla försöker plåstra om, Jacob blöder, jag gråter i ett hörn och Sofia försöker förklara att akuten bara är 10 min promenad bort och att Jacob inte kommer dö av två stygn.
19:10-21:00: En av mina korridorskompisar kommer in till köket och jag samlar mig snabbt (att mina närmsta kompisar vet att jag inte kan hantera kriser är lugnt… men typ…inte människor jag precis träffat). Jacob går till Ålidhems VC och blir omplåstrad! Och ja, det gick bra, han fick inte vänta så länge och läkaren limmade ihop såret. Snyggt bandage också, väldigt fashion.
Notis (1): Haha alltså! Jag undrar vad utbytesstudenterna tänker nästa gång dom blir inbjudna på “fika”. “Well, cookies are always nice but the blood sacrifice and the crying is something we can live without, so no thanx!”
Notis (2): Mitt i alltihop så kom min korridorskompis och skulle låna köket. Jag säger “Joo, eh vänta lite min kille skärde sig på vinglaset” och Jacob inflikar snabbt “Hon menar SKAR, inte skärde”. Jacob har alltså tid att blöda supermycket och tänka på min muntliga grammatik samtidigt. *multitasker*.
1. Jag slipper utsätta mig för livsfara varje gång jag ska gå över ett övergångsställe. I Kina finns ingen Zebra-regel. Det finns inga regler alls och ett körkort kan man köpa utan att ha kört en enda kilometer. Att gå över gatan i Kina kan beskrivas som det gamla tv-spelet “Frogger” fastän det är på riktigt och man bara har…ett liv.
2. Jag slipper tänka “hmmmmm undra om jag blir magsjuk av det här” så fort jag ska äta. (Kuriosa: I Macau var matsäkerhet i restauranger ett “hot topic” då man år 2013 hade fått riktiga regler angående mathållning:D)
3. Jag slipper gräva min egen grav. Konstant. Alltså jag gör det ju fortfarande bara inte lika ofta. Tar en paus ibland.
4. Snabbt internet! Vill jag youtuba en video så äre bara att liksom trycka på play så startar den automatiskt? Och bara kör på? Ingen buffring?
5. Talang 2013.
Blev jättesugen när jag såg reklam för det på TV3 och Aschberg berömmer ett par killar som sjunger i hula-hula kjolar från Buttericks och säger “ALLTSÅ, MARKOOLIO OCH SEAN BANAN, NI FAAN KAN SLÄNGA ER I VÄGGEN!”
Näää….den där punkten hitta jag på.
Pusshej!
Tinis
Heeeej!
Då jag har fått ett stipendium tänkte jag göra något vettigt i livet som typ voluntärarbete. Har redan hittat ett bra program i Kenya där jag kan lära kvinnor om typ datorer, marknadsföring etc. Hur bra! Jag vet!
Har redan utövat mina skills på mitt jobb där en kollega frågade “VARFÖR BLIR DET SÅHÄR TINA, DU JOBBADE JU PÅ SUPPORT?
Jag svarade: “Jooooooooo….. jag…… googlade…..allt…”
Och där spräckte jag den bubblan.
Hur som helst! Inte det jag tänkte ta upp. Hittade en reseberättelse från en kvinna som gjort programmet jag är intresserad av och möttes av detta:
“Den senaste tiden har jag bott enkelt i en hydda, jag fick hämtade vatten i hink varje dag för att kunna tvätta mig, kunde vara utan el flera dagar i rad, jag hade en 1 meter stor varan inneboende i min hydda”
EN JÄVLA VARAN?!
Sedan skrev hon fina saker som; “Jag vill tillbaka”, “Bästa jag gjort i mitt liv!, “Aldrig varit så lycklig”. Men allt jag kunde tänka på vad det här:
Och det här:
OCH DEN HÄR:
Okej. Sista bilden var fejk.
Nä, om man ska kolla på Real Housewives istället. *stärker kvinnor i Beverly Hills*
Jag tränade i Onsdags!!!!!!!!!!!!!
Innan jag åkte till Macau så köpte jag ett par svindyra joggingskor för att jag skulle “hålla igång” och “jogga lite”.
Och det gick super bra…. i början. Sedan började mer likna det här 😦
Hur som helst, eftersom det är svinkallt och halt (halkade tre gånger på väg till skolan igår och då bor jag 50 meter därifrån)… så är jogging inget alternativt. Jag körde lite SH’BAM istället. Ett danspass där syftet är att känna sig som en STJÄRNA!!!! Precis som i en egen musikvideo!!! Perfekt för mig alltså.
16:50: Mot Iksu
17:10: Alltså ska det var sååååhääär tungt, aaahhh, jag tror inte jag klarar det här! HUR JOBBIGT SKA DET VARA?
17:11: Cyklat upp för backen vid skogis och lägger mig i snön av utmattning.
(Jag har alltså inte kommit fram än)
17:12: *kollar klockan* FAN OCKSÅ! Jag blir sen!!!
17:13: *cyklar det sista 50 metrarna super fort*
17:17: Ohps, passet har börjat. Försöker gå in i salen lite smidigt samtidigt som Flo rida spelas……… åh nej inte Flo rida………… *försöker ej kräkas* (visste ni förresten att låten “whistle” INTE handlar om en visselpipa?)
17:18: Låten över, pjuh! Nu får jag verkligen veta vad jag går för, hehe. Oh, yeah! Nu ska vi se… först vänster, sen typ armen åt höger, samtidigt som jag ska vara lite cool. För det är man när man dansar till Hip Hop. Oj vad svårt det blir, vad ska jag göra med armarna egentligen? Och varför känns balansen så himla dålig, känns som jag kommer dansa in i någon snart.
17:25: Dansar in i någon! Ohps.
17:36: En salsa låt! Nu ska vi alla i salen låtsas att vi är Jennifer Lopez och egentligen bor i Rio De Janeiro, inte Umeå. Funkar bra.
17:40: Nä… det gör inte det.
18:00: Passet över! Wiho!
ps. Haha, fick precis en syn eller “vision” över hur någon läser raderna om Flo rida och tänker: “VADÅ, handlar “whistle” inte om en visselpipa? Så 50 cent’s låt Candyshop handlar inte om Godisråttan i Umeå?!!!!??? *nope* ds.