Idag vaknade jag upp efter att ha bett något att dra åt helvete (min prestationsångest).

…OCH GUUUU’ VA’ SKÖNT DET ÄR!!!

Hade jag vetat hur skönt det var att be något att dra åt helvete hade jag gjort det för länge sedan! LÄÄÄÄÄNGEEE SEDAAAAN. Kommer inte på något konkret just nu men något hade jag säkert kunnat be dra åt helvete. Vad som helst. 

I alla fall. Jag vaknade som upp med en känsla av att bara be allt dra åt helvete. Bara för skojs skull.

Först blev min eyeliner supertjock och jag bara “FFFFUUUCCK OFFF” medan jag tog bort den med en tops och lite ögonsminksborttagning (låter inte så dramatiskt, men tro mig, det var det).

Sedan insåg jag att det var superkallt ute och jag bara “FUUUCCK OFF” medan jag gick till jobbet med supersnabba steg (eftersom jag var kall samtidigt som jag kände att det var passande att gå snabbt när man bara vill be saker dra åt helvete).

Sedan fortsatte jag att bara gå och gå och gå och bad slumpmässiga saker på vägen att dra åt helvete samtidigt som jag lyssnade på Katy Perrys första album (“Waking up in Vegas” fungerar jättebra om man vill be saker dra åt helvete. Man kan inte tro det men det fungerar, jag lovar).

Som en trottoar. Ett träd. Ett rödljus. Typ allt. 

Jag, kring halv åtta på morgonen, någonstans i Örebro City 

Sedan kom jag till jobbet och vips var det rast. Då passade jag på att berätta hur skönt det var att bara att säga “fuck off” till allt.

Då fick jag frågan om jag inte menade “fuck it” istället för “fuck off”. Vilket i efterhand stämmer för…ja…det kan bli superspänd stämning om jag går runt och säger “fuck off” för mig själv. Jag menar säga “fuck it” för mig själv – OK –  men att gå runt att säga “fuck off”  för mig själv? Nej, tack. Det finns ju en chans att jag stöter på andra människor. Jag vill ju be saker dra åt helvete men ändå samtidigt fungera socialt.

Så det är där jag är nu. Jag vill be saker att dra åt helvete (pga skönt) men ändå byta ut “fuck off” mot “fuck it” (pga vill fungera socialt).

Och jag ska skriva. Det ska jag också göra.

För när huvudet är fyllt av ord men skrivbladet är tomt och paniken växer inom mig ska jag bara be något att dra åt helvete. Det ska jag fan göra. I alla fall tills paniken har försvunnit och omvandlats till ord på ett papper.

Pusshej!

Tinis

HEJJAGHETERTINAOCHJAGHARPRESTATIONSÅNGEST!!!!!!!!!!

Fin inledning? Tack. Tog 20 minuter att komma på. 

Jag tänkte inleda det här året med att säga att jag har en sådan jävla prestationsångest. Över något jag aldrig trodde jag skulle få. Nämligen den här bloggen. Det roligaste jag vet! 

Jag har haft det hela året tror jag. Kanske redan tidigare. Det är det som är grejen med prestationsångest. Den smyger sig i alla vrår och kanter. Får den inte grepp om ens jobb eller träning etc. får den som grepp över något annat. Även det som bara är en kul grej. 

Och om jag vet hur jag ska göra? 

Svar nej.

Jag har provat att inte skriva alls. Jag har provat att skriva mig ur det. Jag har provat att prata till mig själv framför spegeln och säga fraser som; “tänk positivt” “du KAN”. Jag har tänt doftljus med hopp om att det ger en fin stämning. Typ som ett utdrag ur en film när någon hoppas på att ligga. Fast man bara vill skriva utan prestationsångest…INTE…ligga med den (självklar grej men vill ändå förtydliga). 

…jag har till och med provat med att tänka negativt. Låter ej logiskt men jag hörde på radion att det kan ha en positiv effekt att erkänna för sig själv att allt går sämst. Plus det var superlätt. Det är liksom så lätt att säga till sig själv att man är sämst – när man redan tycker man är sämst. 

Hur det gick?

Ja….tyvärr kände jag mig ännu sämre av att grotta in mig i hur sämst jag känner mig (förvånande). 

Så. Nu är jag här. 2017. Året då allt kan gå åt helvete. Inga doftljus kan bota min prestationsångest. 

Men det får fan gå ändå. Om allt går eventuellt åt helvete i världen kan jag väl ändå ha kvar min blogg.

…så länge vi har el osv. Men jag tror ändå att vi fortfarande har el kvar efter 2017. Annars får jag väl trycka i någon bokpress från medeltiden. Vill man så går det. 

Okej. Sidopunkt. Det jag vill avsluta med att jag har en grej kvar att prova och det är att be prestationsångesten dra åt helvete. 

Så. PRESTATIONSÅNGESTEN DU KAN DRA ÅT HELVETE JAG HATAR DIG!!!!

….och till er andra, gott nytt år och god fortsättning. 

*toodles*

Hej.

Det är populärt med berättelser såhär i juletider. Och jag vill ju inte vara sämre själv.

Här är en berättelse om när jag var med om min första julfest – på jobbet.

Okej, vi backar bandet. Det var en solig dag i oktober. Träden hade fortfarande blad kvar på sina grenar –  och jag, vad gjorde jag? Jo, jag tackade ja till att vara toastmaster på den årliga julfesten på jobbet. Kanske borde jag ha förstått att något skulle hända. “…men hur svårt ska det vara?”, tänkte jag för mig själv. Jag har ju inga problem med att prata inför folk, tvärtom, problemet är ju inte att jag har svårt att prata, bara hur länge (och det kan vara länge) och vad jag säger. “Om jag bara psykar mig själv i två månader att inte vara en pajas”, tänkte jag. “Jag kan sätta en timer som plingar till om jag pratar för länge”, tänkte jag också. Plus jag hade ju en till person som också skulle vara toastmaster och vi skulle ju dela på allt. Där sjönk ju sannolikheten att jag skulle säga något konstigt med flera procent, typ 50 hela procent! Och alla vet ju att allt med 50 procent är bra. Jämlikhet. Delad föräldraledighet. Rabatter. Allt kändes så rätt, så enkelt så…fungerbart. Jag vet att det inte är ett ord men det kändes verkligen fungerbart, det gjorde det verkligen.

Vi spolar fram bandet igen. En dag i december för inte så länge sedan. Det var bara några timmar kvar till julfesten och jag hade tre ansvarsområden; 1. berätta om lekar 2. hålla i musikquizet 3. säga något efter desserten (minns ej vad men skulle säga något i alla fall). Jag kände mig lugn, trygg, stabil. Som någon som hade ett manus. Visst jag hade inget manus men jag kände mig som en person som hade ett manus! Och det är värt någonting i den här världen!

“…så länge jag inte får hybris”, tänkte jag, “så länge jag inte får hybris kommer detta att gå jättebra”, tänkte jag igen.

Men jag fick hybris. Jag fick hybris.

…vi spolar fram bandet igen – bara några minuter. För bara några minuter senare fick jag möjligheten att öva på min Swahili. Eller den lilla Swahili jag fortfarande kunde efter två år. Det vill säga jag jag räknade till tio – och jag fick jättebra feedback!!!! Sån bra feedback att jag kände att jag inte bara var BÄST på att vara toastmaster – jag var också BÄST på Swahili och framförallt, BÄST på att uttala vilket ord som helst, VIIIIILKET ord som helst. Swahili? Engelska? Svenska? Nemas problemas. JAG KAN JU ALLT!!!!

Vi spolar fram bandet ännu en gång. Det är så min berättelse är helt enkelt! Ett enda band som bara spolas fram och tillbaka av REN FUCKING HYBRIS FÖR NU ÄR VI DÄR JAG HAR HYBRIS OCH HOLY SHITTTTTTTTTT DET ÄR EN JÄVLIGT BRA KÄNSLA HÖRRRRRRNNNNIIIIII!!!!!!! JAG ÄR PRECIS SOM HAN JACK I TITANIC NÄR HAN SKREK KING OF THE WORLD FASTÄN I EN KONFERENSLOKAL NÅGONSTANS I SVERIGE!!!!!!!!!!!!

Jag på en scen, i en konferenslokal, någonstans i Sverige 

I alla fall. Där stod jag alltså. Med glitter i håret. I en konferenslokal, någonstans i Sverige. Kanske med ett snett headset på huvudet. Men det var okej! För jag kunde ju göra precis ALLT (som vi vet) och det var ju dags för musikquizet! Jag var bäst och det var dags för musikquizet!!!!! Och mitt i allt det här hade ett lag stavat sitt lagnamn fel. Istället för det förbestämda namnet “julkulorna” stod det “julkulornq”. Men jag reagerade inte så speciellt på det, nej istället tänkte jag; “…RIMLIGT!!! Det här är ju superlätt att uttala”.

Vilket jag gjorde. Flera gånger.

“JUUUUULKULORNQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQ HAR 9935 POÄNG!!!!”, sa jag.

“….deeeeeeeeet är börjar bli jämt mellan tomtarna och julkulornQQQQQQQQQQ, eller hur???!!!!!”, sa jag också.

Tillslut kände jag ett sånt himla gensvar på mitt uttal av “julkulornq” att jag bara fortsatte. Jag menar det här var ju kul! Varför skulle jag sluta?

Tillslut bestämde jag mig att säga det högt och fort. En sista gång. Precis som Jack i filmen Titanic ropade ut “IIIIIMMM THEEE KIIING OF THEEE WOOORLD”, så skulle jag ropa ut “julkulornq”. Det kändes så rätt. Mer rätt än någonsin.

“JULKULORNQQQQQQQQQQ!!!” ropade jag ut en sista gång.

Helt plötsligt blev det tyst. Sedan hörde jag skratt. Och liksom inte skratt som innan. Det här var ett annat skratt. Något hade förändras. Något stämde inte. Två sekunder senare hör jag en röst. Det är inte min egen röst (den som har sagt att jag  är bäst på precis allt). Nej den är någon annans.

“…Tina det låter som julkuk…..”

Jag frös till is. Hybrisen hade försvunnit. Adrenalinet var borta. Mitt Titanic hade sjunkit. Jag vet inte hur men mitt Titanic hade sjunkit (och det kunde ju inte sjunka). Jag förstod också nu hur det kändes när Titanic sjönk (jättejobbigt). Kvar fanns liksom bara jag. Den jag brukar vara, utan hybris.

…och jag insåg att ingen hörde mig säga “julkulornQQQQQ”. Det lät aldrig som “julkulornQQQQQQ”.

Det lät som julkuk. Hela tiden. Jag hade sagt julkuk i mikrofonen.  Hela tiden. Inför hela min avdelning. Som jag jobbar på. Varje dag.

Så. Ja. Nu ska jag fortsätta sjunka ner till jordens magma så jag aldrig behöver handskas med faktumet med att det finns människor där ute som tänker på “julkuk” när dom tänker på mig.

Men innan jag gör det – här är en bild på jordens magma som jag tänkte vore intressant för er som vill få tag i mig inom en snar framtid.

*ni vet var jag finns*

Pusshej!

Tinis

Hej,

Jag känner mig hög.

Först kom min hälsning till Jacob med i musikhjälpen (och om det inte gör en hög på hybris så vet jag inte vad som kan göra det). Sedan var jag på ÖoB och, vilket är en rush i sig (pga shopping i lågprisaffär). Visst det finns andra sätt att få en liten rush men ingen kan säga att en tvål för åtta kronor inte gör en hög!

…och inte nog med det. Jag hade julklappslek idag på jobbet vilket inkluderar två saker som gör mig helt euforisk; presenter och tävlingar. Help me lord. Adrenalinet bara steg åt huvudet.

Ja, vad ska man säga. Kommer man kunna sova inatt? Ingen vet.

Hur som helst. Har tappat helt tråden vad jag skulle blogga om?

…just det! Presenter som inte kostar något till sin partner. Det är ju passande under musikhjälpen? Man kan ge något som är gratis till sin partner och istället skänka en slant till musikhjälpen. Plus att vi konsumerar så pass mycket redan ändå. En julklapp mindre kanske förlänger tiden innan jordens undergång med typ en dag? Vad har man att vinna på?

…MASSOR!!!!!

En gif som beskriver mitt normaltillstånd idag + hur exalterad man borde vara för nedan tips! 

Här är i alla fall mina tips:

1. Löftet att, under ett helt år, inte skrika ut “JAG ÄR PÅ TOA!!!!!!!” när ens partner undrar var man är (och man är på toa)

Detta är en uppskattad present. Blir bättre stämning allmänt. Har inte provat detta själv men troligtvis kommer det att kännas “mindre hetsigt på hemmaplan”.

2. Laga matlådor till sin partner, för en hel vecka

Visst mat kostar men mat måste ju alla ha och bor man ihop har man ju gemensamt matkonto typ? Tänk att veta på måndag morgon att man inte behöver göra mat på hela veckan? Förstå den känslan. Det är som en present. De bästa presenten av presenter.

..så…*tips*…

3. En teckning

Pennor kostar…papper kostar…MEN… går man in på IKEA kostar papper och penna ingenting? En gång lyckades jag få med mig 38 pennor från IKEA. Då kan man ju få med sig en panna och ett papper – lätt! Det gör ju inget heller att det är skrivet på baksidan, huvudsaken är ju teckningen? Huvudsaken är ju den. Bästa presenten – och gratis.

4. Vara snäll mot varandra

Ibland räcker det bara med att vara snäll! Det går man långt på. Speciellt i relationer. Man kanske vinner minst två år (tillsammans) på att bara vara snäll i ett år liksom. Som sagt – *bästa presenten*.

5. Tid

Man kan ge sin tid. Istället för att scrolla igenom Instagram (för 10:e gången) kan man ju sin tid till sin partner istället! Har inte provat detta heller. En gång glömde jag ge en handduk till min kille i duschen (som jag lovat) pga surfande. Men ändå, fin present! Och gratis! Rekommenderar!

5. ….EN BEBIS!!!!

Tyvärr inte en present som är gratis för alla – men för vissa. Och visst, en bebis kostar ju efter den föds (och kan göra en inkontinent) MEN att få en hundvalp är ju typ drömmen och det är ju typ samma sak som en bebis?! Eller?! Då är det väl värt att bli inkontinent? Det finns ju Tena Lady har jag hört?

Plus – ibland kanske man till och med sparar fem kronor på en kondom. Rakt in i sparkontot. Med en sparränta på typ 0.00001 procent kan man säkert köpa ett burk Cola om 10 år? Kanske till och med ett paket “Tena Lady”. Det blir ju jättebra. En superbra idé.

Nej, det var det. Nu ska jag hitta klippet där Kodjo läser upp min hälsning till Jacob och bara ha hybris en stund innan jag går och lägger mig.

Pusshej!

Tinis

En dag, för inte så länge sedan, när jag pratade om julkalendern.

Jag: …alltså jag tror verkligen på den här julkalendern! 

Kollega som inte sett julkalendern: …jasså?

Jag: …mmmm! Jag känner på mig att den kommer att göra mig rörd och få mig att börja grina, SÅ BRA ÄR DEN….SÅ BRA! 

Kollega som inte sett julkalendern: …men inte för vara sån… men vore det inte mer speciellt om en grej inte…gör dig typ….rörd….eller gråtig?  

Jag: ……kanske…….

Eh….såklart det finns saker som inte får mig att börja grina. Plz. Har en hel lista.

Se här:

Saker som inte får mig att börja gråta-en lista: 

1. Äta

När jag äter är jag upptagen med att äta. Visst kan man känna att man vill grina om man är nära på att kollapsa av hunger men det är ju en annan sak. När man äter finns ingen tid att gråta! Herregud! 

Bevisbild 1: äter och har inte tid att grina

2. Sova

Upptagen med att sova. Grinar inte.

(Bevisbild saknas – men Jacob kan intyga!)

3. När jag vinner på lyckohjul.

Har vunnit två gånger och inte grinat en enda gång. Säger väl allt. 

Bevisbild 2: precis vunnit något genom att spela lyckohjul och grinade inte. 

Nej, men det var nog det. En kort lista – men ändå viktig. 

Nu tar jag helg. Hejdå.

Pusshej! 

/Tina

Ps. Nej, har ej vart på min (nya) arbetsplats superlänge. Ja, dom känner mig redan. Ds. 

En dag, för inte så länge sedan, när jag var jättetrött och absolut, absolut inte ville diska:

Jag: ….kan inte du ta disken…..

Jacob: mmmm, varför då?

Jag: …..fööööör jag är såååå tröttt…..

Jacob: *lyssnar*

Jag: ……jag orkar verkligen inte….

Jacob: *lyssnar*

Jag: ….alltså….jag….KOMMER att kollapsa……kolla nu kollapsar jag…..*fejkar kollaps*…

Jacob: *lyssnar*

Jag: …..okej jag kollapsar inte MEN jag kommer att göra det om jag diskar! Jag lovar!

Jacob: ….mmmm okej….du behöver inte då.

Jag: tack älskling, du förstår inte hur mycker det betyd….

*twerkig RnB-låt spelas från TVn*

*jag börjar instinktivt twerka*

Jacob: …så du har ingen ork att diska men ork till att dansa?!

…eh…alltså…SJÄLVKLART HAR JAG DET. Av en priolista angående vad jag inte orkar göra om jag är trött kommer ju twerka sist. Mer specifikt på 8:e plats.

Se här:

Saker jag prioriterar bort, när jag är så trött att jag nästan kollapsar (under december månad*) – en lista:

1. Diska

2. Laga mat

3.  Komma ifatt Paradise Hotel 2016 innan finalen börjar.

4. Se julkalendern (på tv)

5.  Öppna min julkalender från Rituals som jag fått av Jacob. 

6. Se på YouTube-videos

7. Äta

8. Twerka

*OBS – priolistan förändras med tiden. Exempelvis prioriterar jag bort Paradise Hotel före laga mat på sommaren (den går ju inte då). Samma med julkalendern. Den ersätts med Real Housewives of Beverly Hills på våren.

En bild på mig förra veckan när jag prioriterade mitt liv.

Pusshej!

/en tjej som prioriterar bra

Hej! 

Gu’ har fan int’ tid med NÅNTING!!!!!!!!

Jag är knappt i fast i Paradise Hotel. Vem är med i finalen nästa vecka? Kom Hampus tillbaka? Jag vet inte. Har int’ tid. 

Plus – är nog en av det minst sedda säsongerna av PH. Det måste ju vara det. Inte ens Expressen skriver om vem som åker ut, inte ens Expressen bryr sig. Då är det verkligen superilla!!! 

Aja. Jag som gått runt hela hösten förklarat att jag ser på Paradise Hotel för att “slappna av från mitt stressiga liv”. Nu i efterhand inser jag att det är ju tvärtom. Jag hade ju inget liv. Jag hade för mycket tid – inte för lite tid. 

…..så….summering av dom senaste veckorna:

• Är inte i fas med Paradise Hotel
• Har int’ tid till NÅNTING!!!!!!!!!
• Har insett saker (om mitt PH- tittande)

Pusshej! Hoppas vi ses snart för jag saknar bloggen. Hejdå.

/Tinis

Ps. Här är en omotiverad bild på mitt julpynt. Jättenöjd med granen. Bara tre julkulor har gått sönder hittills på grund av mig. Ds. 

Hejhej!

För någon vecka sedan var jag hos min kompis Lina och hälsa på en ny bebis (hennes bebis).

Iaf. När jag satt där så kände jag bah; hur kul kan det här va? Barnleksaker. Visst har jag varit ett barn någon gång men det minns ju knappt jag? Visst har jag barn runt mig (ibland) men jag pratar ju inte jättemycket med dom? Plus vi har ju inte så mycket gemensamt.

Eller okej, ibland ser jag ett barn som är suuupertjurig och då tänker jag:

“ohhhhhhhhhhhhhhhhh sådär var jag ju också imorse????!!! *twins*”

…men…vi pratar ju inte samma språk. Barn förstår inte mig, jag förstår inte dom.

Hur som helst. Jag var ju tvungen att testa. Självklart tänker jag dela med mig av det till er.

1 . Vet-ej-vad-det-heter- men-bebisar-brukar-hänga-här

Plus:

• Mjukt underlag. Bekvämt.
• Finns spegel. Bra om man gillar att se sig i spegeln (gillar jag ibland, kul!)

Minus:

• Lite plats. Borde finnas i större modell.

Slutgiltigt betyg:  2.5/5 – “…OK…men skulle ej köpa till mig själv”

2. Leksakskök

Plus:

• Man kan laga mat utan att bränna ner något!!!!!!!!!!!! Exempelvis laga mat utan att bränna hål i en säng. Jättebra.
• Avslappnande på grund av att man inte kan bränna ner något. Det är en speciell känsla av att laga mat i ett kök och inte känna att sannolikheten att man bränner ner något är 95%. En fin känsla – som jag uppskattar.
• Slipper diska. Skönt.

Minus:

• Känns lite som “slöseri med tid” då jag ändå är 28 år och ska kunna laga mat i ett riktigt kök. Kan liksom göra samma sak (typ) fast i ett riktigt kök och få matlådor.

Slutgiltigt betyg:  3.5/5 – “inte dåligt men slöseri med tid om man är 28 år och kan laga mat i ett riktigt kök”

3. Rittavla 

Plus: 

• Bra om man är superdålig på att rita. Kan göra om och om och om och om, utan att slösa papper – det vill säga – rädda ett träd.

Minus:

• Världen kommer ändå gå under snart (pga USA-valet). Spara ett träd känns ändå helt meningslöst om jag ska vara ärlig. Kan lika gärna rita på riktigt papper.
• …asssssååååå….ljudet av den där jävla tavlan. Känns som en skräckfilm.

Slutgiltigt betyg: 1/5  – “kan rädda ett träd men spelar ju ingen roll längre + känns som en skräckfilm”

Om jag borstade håret den här dagen? Svar: nej. 

4. Trolldeg

Plus:

• Bra mot stress. Avslappnande att liksom hålla på med?
• Man kan göra saker som man behöver. En skål? Jag fixar. En förlovningsring, jag fixar?

Gah. Jag som letade och letade på internet för att hitta en ring som var billig (men ändå hade en diamant) och nu inser jag att jag kunde köpa en 0.00000005 karat diamant och bara fästa på en ring av trolldeg??!!!!!! Suuuperbilligt ju??!!

Gah. Tur att jag fick dubbelrabatt på Clas Ohlson idag. Det får det ändå att kännas lite bättre.

Minus:

• Verktygen som hör till är sååååå klena! Går ju sönder på en sekund. Kanske var det mitt fel men Lina sa att det ändå inte var mitt fel (eller något i den stilen). Så, nä, jättedåliga verktyg. Tur att man kan göra billiga förlovningsringar.

Slutgiltigt betyg: 4.9/5 – “HÄR ÄR MIN NYA FÖRLOVNINGSRING!!!!!!!!!!! ohhhhhpssss där gick något sönder…MEN HÄR ÄR MIN NYA BILLIGA FÖRLOVNINGSRING!!!!! Värt!”

…sedan hann jag inte testa mer. Finns dock flera leksaker hos Lina som jag vill testa. Exempelvis noterade jag en jätterolig leksak där pinviner åker rutschkana samtidigt som det spelas musik. Om och om och om och om och om och om igen. Skulle ljuga om jag sa att jag inte blev lockad.

Just det. Tack Linas avkommor för jag fick låna era leksaker. Jag fråga ju inte- men ni sa inte emot heller. Så tack.

…och tack Lina för du agerade fotograf, du är en riktig stjärna!

Pusshej!<3

Tina

 

 

 

 

 

Jag: Ska vi på stan på lördag älskling? Behöver handla en julklapp.

Jacob: Ja, det kan vi!

Jag: ….mmmmm….eller fredag kanske?

Jacob: …mmm går också bra.

Jag: …BRA! För jag tänkte köpa en grej på Clas Ohlson och jag vill ha studentrabatt!

Jacob: …är det därför du vill gå med mig på stan, för rabatten? för min studentrabatt?

Jag: …..mmm….ehhhhh….kanske….

Vill verkligen försvara mig själv genom att nämna att jag är såååååå nära på att få dubbelrabatt. Vet ni hur svårt det är att få dubbelrabatt i dagens Sverige?! Dubbelrabatt existerar bara i realityserien “kupongjägarna” (och “kupongjägarna” utspelar sig i någon småstad i Texas – inte i Sverige).

Vill också lägga till här att jag faktiskt har gränser. Jag köpte en present till Jacob för en vecka sedan. En rakapparat som i princip är helt oförstörbar. Jag vet det då den heter “Virtually Indestructible Beard Trimmer” + den kommer i en förpackning som ser ut som en väska för en slagborr – inte en rakapparat + det är en jättetuff kille på framsidan. (jag vet, en superbra present, jättenöjd)

Dålig men ändå förklarande bild.

Hur som helst. Det jag vill komma till är att jag köpte den på Clas Ohlson, där Jacob har studentrabatt. Men bad jag honom följa med och då avslöja överraskningen för 10% rabatt? 

Självklart inte!!!!! Jag är ju inte knäpp heller!!!!!

Hade ju inte ens chans till en dubbelrabatt. Någon måtta får det ju vara. Plz.

Pusshej!

Tinis

Hej,

Jag har lärt mig några viktiga saker om makaroner i helgen. Känner att det är viktigt att jag berättar om det.

1. Balansera inte en burk med jalapeños och två paket makaroner med en hand samtidigt som du försöker roffa åt dig tacomix för 1 kr styck:

…sååååå….ska försöka förklara detta snabbt. Jag var i gången där det fanns makaroner på ICA Maxi. Var extra pris på två så självklart tog jag två stycken (vem skulle inte gjort det?!). Sedan vände jag mig om och såg att det också fanns jalapeños i samma gång, vilket jag behövde, så jag la på det också i famnen. Inga konstigheter.

Precis när jag skulle gå till Jacob och vagnen såg jag något i ögonvrån. Nämligen att tacomix kostade…

…1 krona styck!!!!

*woop woop*

Kanske här skulle jag ha tänkt över situationen och kommit fram till att;“ja, jag har ju händerna fulla, kanske ska jag tillbaka till vagnen först” men nej, det gjorde jag inte. Jag kunde ju inte riskera att tacomixen skulle ta slut och gången jag befann mig i började fyllas på med andra människor. Plus min spontana analys var att dessa människor är inte var vilka som helst, det är var ju säkert också taco-personer. Personer som skulle roffa åt sig 10 stycken tacomix om dom bara kunde, minst.  Jag var ju tvungen att ha den där tacomixen, tvungen. Inget kunde stoppa mig. Inte makaroner. Inte logik. Ingenting.

…så…jag ställde mig på tå för att nå den tacomix som var kvar,  medan jag höll fast paketen med makaroner i famnen. Sträckte mig efter tacomixen, höll ett hårdare tag om paketen med makaronerna…och…helt…plötsligt…var det som om himlen öppnande sig.

Jag var väderguden. Himlen var ett paket med makaroner. Makaroner var det som föll ut. Det var makaroner överallt om man säger så ;))))

2. Hur jag reagerar när jag spiller 1 kg makaroner (ej diskret):

Om jag vände på paketet lite diskret? Svar: nej. Om jag gick till närmsta medarbetare för att få hjälp och lite snyggt berätta att “det är makaroner i hela gången”. Svar: nej.

Istället var min första reaktion att säkerhetsställa att det inte var mitt fel (genom att säga “DEEEET HÄÄÄR VAR INTE MITT FEL, JAG LOVAR!”). Sedan säkerhetsställa för Jacob att jag inte gjort något dumt (genom att säga; “JAG HAR INTE GJORT NÅGOT ÄLSKLING, LOVAR, BLEV BARA SÅHÄR!!!”). När mer och mer människor kom till gången (och började gå på ett kg makaroner, var svårt att undvika) började jag också säga förlåt till alla (genom att säga; “ddeeet var inte mitt fel men förlåt, deeet var jaaaagggggg men ändååå inteee jag”).

…nu när jag tänker efter kanske jag också sa något i stil med “JAHA…hit kommer man ju inte återvända på ett tag….hehehehehehe”. Men minns inte allt. Det var kaotiskt. Och knastrigt…VÄLDIGT..knastrigt.

Hur som helst. Tillslut hjälpte Jacob mig att hitta någon som jobbade på Ica Maxi. Förklarade för närmsta personal att paketet bara öppnade sig av sig själv och det absolut, absolut, absolut inte var mitt fel. Han sa; “vänd på paketet” och jag sa; “mmmeen…ddå…kkommer det ju rinna…mmmer…” och han såg mig ögonen, såg på golvet i gången, såg mig i ögonen igen och sa; “…jag tror det är försent ändå…”.

Jag vände på paketet. Massor av makaroner forsade ner. Gick till vagnen. Lämnade gången.

3. Dom är JÄTTESNABBA på att ta bort ett kg spillda makaroner på ICA Maxi: 

Alltså supersnabba!!!!! Blev förvånad!!!! Tog tre sekunder och sen kom någon och bah; *SWOOOOOOOOOSHHHH*  med någon form av mopp och sen va typ makaronerna borta.

Om det är någonstans man ska spilla massor av makaroner så är det verkligen på ICA Maxi. Det är verkligen stället att vara på.

…så…*tips*….

4. Det är jättesvårt att sopa bort alla makaroner (som spillt – om det är ett kilo):

Jag svär, jag och Jacob hörde knastrandet av makaroner fram tills vi kom fram till kassan och skulle betala. Sen när vi kom hem hittade vi makaroner i kassarna, i Jacobs väska, i min BH, utanför dörren, på dörrmattan, ni vet, överallt.

HELP ME LORD. Makaroner hamnar verkligen överallt. Speciellt när det rör sig om ett kg. Who knew. Inte jag i alla fall.

Men nu vet jag det – och det känns bra.

Pusshej!

Tinis