Ser ni några rostfläckar på den här bilen? 

INTE JAG HELLER!!!!!!

Ja, det är sant. Jag och Jacob har lackat om bilen utan att bryta ihop ELLER göra slut ELLER både och. 

Ingen vet hur det gick till. Men nu är vi här. 

Och då åkte vi ända till Karlskoga i fredags för att köpa bättringsfärg i rätt färgkod. Om jag ens förstod vad färkod var och ens vilken färgkod vår bil har? Svar nej –  men nu vet jag! 298 jet black! Art nr 367334 på Biltema!!!!!!!!!! (*tips till julklapp till mig*). Förstå liksom att vi åkte till en ANNAT län för att köpa något specifikt till bilen. Visst, DollarStore låg mittemot Biltema i Karlskoga men int’ visste jag det då! Int’ visste jag det när jag väl kom fram! Till och med personalen hade en annan dialekt. Istället för att prata såhär;

“Lackeeeeeeeen är deeeeeeeerbooooorrrttaaaa” (dvs gnälligt)

Så prata de såhär:

“Lackän är därbörta” (asså värmländskt)

Gu’. Så sjukt. Alla örebroare borde lämna sin trygghetszon och bara åka till Karlskoga! Visst är det superstörigt att åka igenom 547274 rödljus genom Karlskogas centrum men folk har en annan dialekt och det finns ju DollarStore. Herregud, DollarStore!!!!!!! 

Nu ska jag be litegrann eller iaf hoppas innerligt att den håller sig såhär en liten stund. Men annars måste jag säga att lacka småskador på bilen typ är lika meditativt som att måla naglarna. Tänk om jag visste det!!!! Nu sitter jag här och  jobbar med siffror och vill skriva en bok på fritiden men egentligen så borde jag bara lacka bilar för hand?!!???!!!?? Fem års studier och typ fem års bloggande, till vilket pris?!?!

Oki. Ska sluta. Kanske hamnar i en kris. Har en sån fucking hybris. Nu har jag inte hybris över min bok längre (går ej så bra tbh) utan mer hybris över min framtid som lackerare. 

Pusshej!/Tinis

Det är något jag inte har berättat för er. 

…JAG HAR KÖPT EN BIL! Eller jag och Jacob har köpt en bil!

Inte för att jag vill. Helst av allt vill jag bara slippa att ha en bil och typ cykla överallt. Men, vi behöver verkligen en bil så här är vi nu. Bilägare.

I särklass det mest ångestladdade köpet i mitt liv. Jag är så rädd om den. Mer rädd om den än något annat. Men mest rädd är jag över att den bara ska ge upp en dag. Så fort något känns pyttelite fel får jag enorma katastrofkänslor.

Det. Är. Så. Mycket. Som. Kan. Gå. Fel.

Typ en dator kan gå fel på några olika sätt. Den kan tappas i marken. Hårddisken kan gå sönder. Skärmen kan gå sönder. Ni vet, det vanliga.

Men en bil? En bil kan gå sönder på TUSEN olika sätt. Och så står man där och bah;

*halvljuslampan har slutat fungera och det är ett specialljus så bilen måste lämnas in*

*kamrem gick sönder*

*något läcker i bilen*

Som idag. När jag och Jacob åkte ifrån ICA’s parkering och insåg att det var BLÖTT under bilen.  Och alla som äger en bil vet att om det läcker ur en bil så är det INTE bra. Då kan man ju lika gärna lägga sig ned och DÖ. Eller ja. Gå hem i alla fall. För att köra en läckande bil går ju inte (typ). Vilket blir “lite jobbigt” eftersom vi inte har bil för att det är kul (DET ÄR ALDRIG KUL ATT HA BIL ÄNDÅ!!!!! DET ÄR BARA ÅNGEST!!!) utan för att vi behöver en bil, ni vet, på riktigt.

ICA Maxi – den  25:e augusti 15:37 

Jag (*ropar framför bilen*): BIIIILEEEEEEN LÄÄÄÄCKER

Jacob (*sitter i bilen*): …JAAAG HÖÖÖR INTEEEEE?

Jag (*ropar framför bilen igen*): DEEET SEEEER UT SOM OM DET LÄCKEEEER, DEET SER UT SOM DET HAR LÄÄÄCKT.

Jacob (*öppnar bildörren och går ut*): Okej, men vi går fram och kollar då. Det kan ju vara regnvatten eftersom det har regnat idag.

Jag (*går fram till de blöta fläckarna kring bilen, doppar fingret och smakar*): ja, inte smakar det något annat än vatten iaf. Så det är vatten. Regnvatten, bra va?!

Jacob: …VAD GÖR DU?!

Jag: eeh…jag smakar…på…eh…vattnet…eller…asså…det…blöta…för att se om det verkligen bara är… vatten.

Jacob: …eh, du kan känna med fingrarna om det är olja eller något…

Jag: …jaha…okej…

*två minuter senare – i bilen*

Jag: …MEN ÄR DET INTE SÅHÄR MAN GÖR?! Ska man typ inte smaka? För att vara säker?

Jacob: nä, det är inte så man gör.

Jag: okej.

Så, i alla fall. Ni som såg mig vid ICA Maxi idag. Jag vet att man inte ska smaka på blöta fläckar under bilen. JAG VET DET NU.  Även om det troligtvis bara är regnvatten. Jag vet det.

Nu vet jag det.

Pusshej!

Tinis

ps(1). nästa helg ska jag och Jacob fixa lacken på bilen. Tillsammans. Ser framemot det. ds(1).

ps(2). har skrivit fyra sidor på min bok!!!!!! I den här takten är jag klar innan 2030!!!!!!!! Jag har har ingen aning om vad jag håller på med!!!!! ds(2). 

 

OK.

Har ju skrivit 2 sidor!!!!!!! Varav en halv sida består av punkter som “genmodifierad mat???!!!!!!”.

I am on fire!!!!!!! Like mycket on fire som jag var i fredags när jag åt fryst kladdkaka med kniv. Själv. En fredagkväll. Eller igår när jag åkte till ICA Maxi för att panta burkar kl. 20:33.

Ja. Det är ju jättesvårt att skriva en bok. (antagligen??!!).  I början, det vill säga för typ två veckor sedan var jag helt nykär i min historia. Det var som om jag aaaaallldriiiig skulle tröttna på den. Aldriiiiiggggg.  Sedan kom verkligheten ikapp mig. Jag började känna mig så slutkörd i huvudet  och kontorsrummet var så himla stökigt och ååhhhhhhhhhhh daslkdjaksldjaklDJASKLDJAL.

MEN. Till något kul. Jag har fixat i kontorsrummet/gästrummet och nu är det rent och fint och avskalat och typ *FeNg sHui* och nu kan man typ jobba där. Sedan har jag typ bara varit med mig själv hela helgen. Och det behövde jag.

…vilket har resulterat i 2.5 sida!!!!!

Man bah; *is It burNin or Am I oN FiRe*

Nej. Det var visst potatisbullarna som jag precis brände eftersom jag glömde bort tiden nu när jag har bloggat.

Gah, måste gå!!!! Och inte får ni en bild heller!!!! Bara text!!!!! Vill ej bränna ner något.

Eller nej. Har tid att länka denna. Allt för bloggen. NU potatisbullarna.

https://www.instagram.com/p/BVIKB2xFJhp/?taken-by=tinisinsta&hl=en

Pusshej! ❤

Vill inte vara sån som ger relationstips på bloggen…men nu gör jag det ändå!!!! För jag gör vad jag vill!!!!!! Wihooo!!!!

Det är viktigt att fokusera på romantik tycker jag men det är ju så himla dyrt med spa (och sånt) och då känner man sig så himla pressad att NJUTA och typ……….ligg….jag menar umgås med varandra.

Sååååååå här kommer en guide hur man åker på en romantisk resa…billigt!

-Åk till din partner som bor tillfälligt i någon stad (typ Umeå), i ett litet korridorsrum.  Åk gärna tåg i typ 10 timmar inklusive två stressiga byten. Flyg kan ju vara så dyrt ibland!

-Sov på en luftmadrass som du fått låna från dina föräldrar. Låtsas att det är som eran dubbelsäng hemma i Örebro. Vakna 01:01 av att luftmadrassen har läckt och att ni sover på golvet. Blås upp madrassen igen. Vakna 02:25 av att madrassen har läckt IGEN. Ge upp. Sov på golvet.

-Åk till Biltema nästa dag för att köpa en ny madrass. Åk sedan till IKEA för att fira med en mjukglass. SPILL GÄRNA. När din partner sedan säger saker som “spill inte”, “hela din tröja har glassfläckar”, “instagramma och ät inte glass samtidigt älskling, du spiller ju då” – svara då med saker som “JAG FÅR GÖRA VAD JAG VILL!!!!!” och torka bort fläckarna med en servett (eller ett finger om det inte finns någon servett i närheten).

Bonus: medan du säger “JAG FÅR GÖRA VAD JAG VILL!!!” gnid in glassfläckarna med handen NOGA så att du visar vem som faktiskt bestämmer över ditt eget liv (dvs. Du)

-Dela på ett paket panpizza från IKEA till middag. Spill gärna. Upprepa samma procedur som tidigare. 

-Gå och träffa kompisar (för du och din partner är självständiga individer) (och det är bra med “space” speciellt när man sovit på en läckande luftmadrass hela natten). Gå in i en skog för att se Zara Larsson spela på Brännbollsyran (utan att betala någonting!!!!!). Om det känns “lite snårigt” kom ihåg att det är värt det!

*värt*

-Sov i en madrass som inte läcker (minst en natt). 

-Åk till ett kafé och ladda ner en hyrfilm för ni bor på en luftmadrass i ett korridorsrum utan internet. Och ni måste hitta på någonting annars blir ni snart *GaLnA*.

Bonus (1): välj ett kafé som har gratis påtår. Då behöver man bara köpa en kaffe!!!! Om man vill!!!!

Bonus(2): var lite *GaLeN* – dela på en kanelbulle!!! 

-Ät er supermätta på en asiatisk buffé. Det blir typ som lunch och middag. Mkt billigare än att typ äta trerätters på SPA!!!!! 

💵💵💵💵💵💵💵💵💵💵💵💵💵💵💵💵💵💵💵💵💵 💵💵💵💵💵💵💵💵💵💵💵💵💵💵💵💵💵

Bonus: låt din partner välja grekisk buffé medan du väljer asiatisk buffé. Då blir det grekisk-asiatisk buffé!!!!! *untz untz untz*

-Se på hyrfilm. Använd luftmadrassen (som inte läcker) som soffa.

-Få minst ett pms-utbrott. Gärna när din partner vill ge dig en puss eller visar kärlek. ALLA VET ATT PMSIGA PERSONER INTE ALLTID ÄR VILLIGA ATT TA EMOT KÄRLEK. Ångra dig genast (dvs. att du är en hemsk person typ). Glöm bort att du ångrar dig lagom tills din partner tror att du är mottaglig för kärlek igen. UPPREPA. 

-Åk 10 timmar tåg hem för det är supervärt och reflektera över en lyckad romantisk helg med din partner. Se några nedladdade serier på Netflix. Spill lite på din tröja igen. Inse att det inte är lika kul att spilla när ens partner inte är med för då är det lönlöst att ropa “JAG FÅR GÖRA VAD JAG VILL” samtidigt som du gnider in det med ena handen. Sakna hen när tåget typ bara har kommit ner till Ö-vik. 

(Obs sista steget ej gjort men gissar på att detta är hur det kommer att gå till)

PS. Kom ihåg vart ni hörde det här först. Dvs. MIG!!! DS.

Pusshej! ❤

Hej!

Om det är något jag måste tänka på ibland så är det att försöka blir lite mer kommunikativ. Typ, skriver jag en liten text (eller dikt? kan man kalla det en dikt? Oklart?) som är ledsam så kan det vara smart att kanske lägga till att jag bara hade läst nyheterna om bomben i Manchester. Eller bara och bara. Det gick rakt in i hjärtat. Men det är ju in synd om mig direkt. Jag tycker som bara om att skriva av mig, ibland precis i stunden. När saker i världen känns så oförståeligt så försöker jag göra det mer förståeligt genom att skriva.

Iaf.

Hur jag mår idag?

Okej.

Inte dåligt egentligen men den här veckan har jag drunknat i mina egna känslor. Jag gör det ibland. Som om mina känslor är ett stort hav och jag inte kan simma ordentligt. Vilket är helt okej. Det finns något fint med att drunkna i sina känslor. Att kravla sig igenom dagen, inte springa. Det gör mig till den jag är. Och numera är jag oftast glad att jag är jag och ingen annan.

Och sen. Jo. Jag tror jag har kommit på min första bokidé. Ni vet en sådan idé som skapar ett driv. En känsla av att vilja fortsätta. Det känns som det här verkligen är något jag måste göra. Oavsett hur lång tid det tar. Oavsett om den kommer att bli skitdålig. För vad vet jag. Det kanske blir så. Jag kanske blir helt knäckt. Men också kanske den är starten på något nytt. Min absolut första bok. Kanske är det en byggsten av något jag skriver i framtiden. Men det jag vet är att när jag som visste, visste vad jag skulle börja skriva om så blev jag så himla lycklig. Och när jag började skriva på första sidan så kände jag mig också lycklig. Som om orden bara flödade och det kändes som om det här är det jag ska göra nu.

(jag bloggar ju som vanligt eftersom jag ändå skriver sporadisk. heh.)

Pusshej! ❤

Tinis

 

Edit: en gång läste jag nyheterna. Jag såg bilder på tjejer som var försvunna. Bilder på unga människor som blivit skadade utanför en konsert i Manchester. Det kändes oförståeligt så jag skrev en text för att få det att kännas som om det var förståeligt. Även om det känns helt omöjligt. 

När världen brinner,

När allt går sönder i tusen bitar,

När det känns som om allt bara kan bli värre,

När människor gör ofattbart hemska handlingar mot andra oskyldiga människor,

Snälla, låt mig då minnas att det är svårare att hata än att älska,

Låt mig minnas det för alltid.

Jag vet, det är inte lätt. Kanske är det omöjligt.

Men försöka, det ska jag i alla fall.

Hejhej!

Hur jag mår efter min traumatiska upplevelse (länk) under natten mellan torsdag och fredag?

Dvs. när jag vaknade upp mitt i natten i mitt hotellrum (under en jobbresa) och vaknade av ett fucking sex-skrik.

Ganska så bra faktiskt.

Jag har nämligen ventilerat….suuuuuper…mycket!

Först tänkte jag inte säga något till NÅGON. Men så fort jag berättade för en person så gick det bara som på automatik. Berättade historien för en till och sedan en till och sedan en till och sedan Jacob och sedan mina föräldrar och sedan Sofia och sedan Malin och sedan så bloggade jag ju om det… och tillsist berättade jag det för en till kompis men hon hade läst det i bloggen redan så ja…

….resten är historia.

Det är nästan så att jag snart håller på att ventilera till varenda person som jag träffar på.

Som när jag var på Apoteket idag. Då detta (typ) hände. Eller okej. Det kanske hände. Inte helt säkert att det hände. Men det KÄNDES som det hände fastän det inte direkt hände? U feel me?

Expedit: mmm…så det blir 243 kronor då…

Jag: JAGVAKNADEAVETTSEX-SKRIKUNDERENJOBBRESAOCHJAGÄRJÄTTETRAUMATISERAD

Expedit: …va?

Jag: …eh….jag ska bara hitta rätt kort…

Expedit: …var det bra så?

Jag: JAGSAATTJAGVAKNADEAVETTSEX-SKRIKUNDERENJOBBRESAOCHJAGÄRJÄTTETRAUMATISERAD

Expedit: ?

Jag: …eh, jag menar tack för bra service…heheheh….

Expedit: Jaha! Jag trodde du sa att du vaknade av ett sex-skrik under en jobbresa och du är jättetraumatiserad…

Jag: mmmm…nej, då hörde du nog fel, hehe!

Expedit: ah okej, för vi har tabletter för det. Vi kallar det för; “*TrAuMaTiZeDBySeX-scReAm*”.

Jag: eh… ja, okej. Då tar jag två förpackningar.

 

Nu ska jag gå vidare tror jag. Det här går inte längre.

Pusshej!/Tinis

…sorry I have been away for so long I have been BUSI as in BUSINESS WOMAN…

…hehehehehehehe har alltid velat säga det. Och nu kan jag det. För jag har varit på jobbresa som den….TRYGGA…STABILA…och…PROFFESSIONELLA…personen jag är.

…hmmmm….vad ska jag mer skriva om då…jo…låt mig berätta om en av de mest traumatiska upplevelserna i mitt liv.

Jag bodde på hotell under resan. Fick ett rum med jättefin utsikt. Jag tänkte saker som; “åh, va fint!”, “jag har verkligen haft tur!” och “vad kan gå fel här?!”. Visst, det var lite lyhört (ibland). Men jag kände att vi människor är ju bra på att tänka på varandra i sådana här lägen. Och typ anpassa oss.

Jag hade fel. Alla kan inte anpassa sig. Alla människor tänker inte på varandra.

…sååå….vi spolar fram till natten mot fredag. Jag somnade vid 22. Hade precis börjat drömma…om något. Jag tror jag drömde jag var i någon form av baktävling? Men sedan hände något som var konstigt. När jag bakade så var det något som lät. Ett ljud som vanligtvis inte hörs under baktävlingar. Ljudet kändes som om det inte hörde hemma i min dröm. Som om det kom från någon helt annanstans.

…VILKET DET GJORDE FÖR DET VAR INGEN DRÖM OCH JAG VAKNADE AV ATT MINA RUMSGRANNAR LÅG MED VARANDRA!!!!!!!!!!!!!!!!! I EN HEL TIMME!!!!!!

Om jag samlade mod för att banka på väggen och skrika “SHUT THE FUCK UP!!!”?

Nej, istället låg jag stel som en pinne och bad till en högre makt (typ?) att det skulle ta slut så fort som möjligt (fungerade…ANTAGLIGEN…inte så inget jag rekommenderar). Jag är inte alltid så konflikträdd men människor utan hämningar skrämmer mig fullständigt. Speciellt när 1. klockan är halv ett på natten, 2. jag misstänker att de egentligen inte alls är människor, utan aliens. Vilket jag helt klart misstänkte eftersom vem ligger med varandra i mer än en timme? Ehhh…. inte människor iaf???!!!

…och nu ska jag bearbeta det här i gifs. För om det är något jag vet fungerar så är det att bearbeta traumatiska händelser i gifs!

Klar. Älskar den sista gifen. Den ger verkligen utlopp för den ångest jag kände under natten till fredagen, mellan 00:20 och 01:23.

Nej, nu ska jag försöka bygga upp ett normalt liv igen. Ni vet hur man brukar säga; en timme för rumsgrannar som ligger med varandra – en livstids bearbetning för en själv.

*toodles*

/en proffessonell och samtidigt traumatiserad tjej

 

 

Den 13:e maj 2017:

Jacob: …jag tänkte köpa ett fodral till min Playstation Vita*

Jag: mmm….

Jacob: men billigt….som den där ka….mera….väskan.

Jag: kameravä….vadå?

Jacob (*inser att han har gjort ett stort misstag*): öh….kameraväskan….jag köpte………..för något år sedan……………

Jag: …just det…..kameraväskan….nu…..minns….jag…..

Jacob: ….meeeeeen jag trooooddeeee duuuuu haaaadee kommiiiitttt ööööövveeer deeeet häääär….

Jag: Nej!!! Självklart har jag inte det!!!

Jacob: ….

Jag: …..meeeen det fanns så mycket plats i den! Den var så praktisk! Hur kan jag ha glömt detta?! Hur kan jag ha kommit över detta? Hur kan jag ha gjort det?!

Året var 2014.

Sommaren hade kommit till Umeå. Jag och Jacob hade, några månader tidigare, köpt en systemkamera gemensamt och till den ingick en kameraväska. Visst den var lite stor men typ ALLT fick plats. Kameran. Pengar. Pass. Ipren. Snacks. ALLT. Jag älskade den kameraväskan. Mer än allt annat i hela världen.

Ett kollage jag har gjort för att visa hur mycket som fick plats i den bästa kameraväskan i hela världen. 

Jacob tänkte själv (dvs. utan att konsultera med mig) att vi ändå kanske skulle ha en mindre väska? Den där kameraväskan där precis allt i världen fick plats och som var helt genial kanske var liiiiiiiiiiiiiteeee för stor. Så han köpte en ny. På Ebay. Jättebilligt. Samtidigt spelade han en del frisbeegolf och tänkte att han typ kunde använda den stora kameraväskan till hans frisbees (självklart kunde han det, det var ju den bästa väskan i hela världen och allt fick plats, även frisbees).

Hur som helst. Kontentan av detta. Kameraväskan han köpte på Ebay gick sönder på typ en dag och när jag frågade var den gamla väskan var så visste han inte. Den var borta. Och allt som fanns kvar var en kameraväska som sög. Och den väskan som var den bästa i hela världen var borta åhhhhhhhhhhhhhhhh…………..guuuudddddd…..

Låt oss säga såhär. Jag trodde att jag hade kommit över det. Men det har jag inte. Men det helt fantastiska med att vara ihop så länge som jag och Jacob har varit är att man kan hysa agg mot något i flera år latent och sedan bara ta upp det år efter år efter år efter år! Det tar aldrig slut! Helt underbart!

Troligtvis kommer jag att glömma händelsen med kameraväskan (dvs. kameraväskan-gate) snart . Kanske till och med om 10 minuter. Vem vet.

…men om några år så kommer vi att prata om kameraväskor igen och då är vi igång. Precis som idag.

År 2027:

Min hypotetiska avkomma (*hittar en kameraväska gömd långt inne i garderoben för Jacob vågar inte ha kameraväskor framme sedan den 13:e maj 2017):  …pappa….vad är det här? Vad är det här för något?

Jacob (*viskar*): eh….ja…..det är en..kameraväska…

Min hypotetiska avkomma: ...EN…KAMERAVÄSKA PAPPA?! Vad är det?

Jacob: schhhhhh…….eh……mamma kan ju höra älskling….och vi bor ju kvar i vår trea i Ladugårdsängen fortfarande för vi orkar inte flytta på oss så hon hör ju superlätt….och ja…

Jag (kommer in i rummet): …vad pratar ni om?

Jacob: ….ingenting älskling! ingenting!

Min hypotetiska avkomma (*kan ej vara diskret precis som mig*): ….VI HAR HITTAT EN KAMERAVÄSKA MAMMA! Kolla här! Vad är det för något?! Vad är en kameraväska för något?!

Jacob: …

Jag: just det….kameraväskan….från….Ebay…………nu minns jag…jag som glömt bort men nu minns jag……igen…………….

Jacob: …

Tihi. Hejdå.

/Tinis

 

*Playstation Vita: något *GaMeBoy-AKtIGt* som (enligt Jacob) floppade rejält i samma sekund som den släpptes och Jacob har antagligen haft det i förrådet i flera år och nu har han tagit upp det från förrådet och undrar varför han inte använt det tidigare. Jag undrar det också eftersom jag älskar den!!! Aldrig mer tråkiga flygresor!!! Aldrig mer tråkigt någonsin!!!

 

En av mina drömmar är att skriva en bok. Från start till slut. Den behöver inte vara superbra men bara jag liksom GÖR det. Att ens göra det är huvudsaken.

Igår kom jag på en plan. Och jag var jättenöjd. I två minuter.

Onsdag 21:03

Jag: mmmmm…jag har en bokplan nu!

Jacob: okej, låt höra?

Jag: mmmm…jo…jag har som mål att vara klar till när jag blir 30…

Jacob: mm…

Jag: …sååå det är om exakt 365 dagar

Jacob: mmm….

Jag: sååååå det är en sida per dag för en bok kan ju typ vara 365 sidor! Lätt!

Jacob: mmm…..

Jag: ….och eftersom sidorna i en bok är mycket mindre än en A4 så behöver jag ju bara skriva en halv sida. Det är som matte! Ren logik!

Jacob: …mm…har du tänkt på att texten i böcker oftast är mycket mindre än texten i Word? Bara så du vet menar jag!

Jag: ……………………………………………………………………………………………

Jacob: …så du kanske måste tänka om din plan…lite…bara lite….

 

Jag: ………………………………………………………………………………………….

Hade. På. Riktigt. Inte. Tänkt. På. Detta.

Att göra:

• Googla minimumgränsen för en pocketbok (i sidor)
• Googla hur man skriver en bok och samtidigt klara av ett heltidsjobb utan att bränna ut sig
• Googla hur man kommer på en bra historia, typ jättebra och hållbar!
• Googla på hur man skriver JÄTTESNABBT! TYPSÅHÄRSNABBT!!!!! (det har jag i och för sig en talang för MEN med tanke på hur mycket man måste skriva per dag så måste jag skriva ännu snabbare, snabbare än blixten!)

Slut.

Godnatt.