Hej alla glada!

Förra året var jag ju på Piteå dansar och hade superkul, så jag gjorde exakt samma sak igen (och hade superkul… IGEN!).

Jag älskar norrländska folkfester! Det är ju hur kul som helst! Vill gå på alla norrländska folkfester, hela tiden. Alla blir superfulla,  bryr sig inte om någonting OCH det finns ett nöjesfält SAMT flera chokladhjul.  Hur kan man inte vilja gå på detta hela tiden?

Hur kan man leva utan detta?!

Varför är inte hela världen en norrländsk folkfest??!!

Jaja. Hur som helst. Eftersom folkfester innebär att “alla blir superfulla och inte bryr sig om någonting” så gör man ju bra och eh…dåliga…beslut.

…så jag tänka lista mina! Från superdåliga beslut till BÄSTA BESLUTEN NÅGONSIN!!!

På PDOL alltså. Inte så jag hinner med att bränna hål i en säng på två dagar.

…hehehehe…eller….

Nej. Måste. Sluta. Ska. Fokusera. Okej, nu kör vi:

Åka karusellen “breakdance” på Axels tivoli = ett superduperdåligt beslut:

…ihhhh… det här var osmart.

För det första åk inte något som snurrar jättefort i två minuter när du precis kommit ut från öltältet (ej bra). För det andra, åk inte karuseller överhuvudtaget på ett “mobilt tivoli” som skruvas ned och skruvas varje helg. Det är ren dödsångest samtidigt som du vill kräkas.

Om ni vill veta hur jag “är” när jag har dödsångest samtidigt som jag mår superilla…här är ett eh…klipp:

https://instagram.com/p/5pWFCjiCAt/?taken-by=tinisinsta

 

Ha öppna skor på dansgolvet i kitteltältet = ett superdåligt beslut:

Det gör svinont om någon råkar att trampa på dig.

…och jag lovar, alla (precis alla) kommer hoppa när dj’n spelar “När vi gräver guld i USA” med GES och inte en enda av “precis alla” kommer att hålla koll på någon som är 1.57 med öppna skor.

Ingen.

Jag tror dock det inte är lika farligt att ha öppna skor att vara lång.

Men jag har ju ingen erfarenhet av att vara normallång och vet inte hur det känns att synas på dansgolvet. Tyvärr.

 

Inte använda myggspray = ett dåligt beslut:

Efter att ha impregnerat mig själv med myggspray i två månader så trodde jag att jag verkligen hade rutin. Men man får antagligen helt andra prioriteringar när man inte vistas i ett område med Malaria!

Hehe.

Men fortfarande jobbigt dagen efter när man kanske har 20 myggbett.

…så…använd myggspray när ni är i Piteå!

*tips*

Spela bort 200 kronor på klo-maskiner och chokladjul = ett halvdåligt beslut:

…för klo-maskiner suger och man vinner aldrig någon gosedjur oavsett hur duktig du är.

😦

…och det är eh…svårt att liksom bara…sluta…att spela…

Det kan vara värt och spendera 200 kronor på något annat helt enkelt.

…SKOJA BARA VAR VISST VÄRLDENS BÄSTA IDÉ ATT SPELA FÖR 200 KRONOR FÖR FÖR VANN VISST DEN HÄRA!!!!:

*älskar dåliga beslut <3*

Jag gick plus 130 kronor. Om jag sålt kexchokladen för 10 kr styck. Vilket jag inte gjort. Så i princip kostade detta mig 200 kronor.

…fortfarande det bästa beslutet någonsin dock!!!!!

 

Vara med det här personerna på PDOL: ETT SUPERBRA BESLUT SOM SLÅR ALLT!!!!! (även att spela på chokladhjul):

För – PDOL skulle ju inte vara PDOL utan bra kompisar ju!

…och jag är så glad över att jag fick vara med dom här fina personerna och samtidigt må bra och vara hel. Det har verkligen inte vart en självklarhet och för det känner jag tacksamhet.

Ibland blöder vi, ibland känns det som vi bara går sönder, ibland behöver vi bli omplåstrade. Ibland är vi bara halva. Ibland är vi bara en liten del av det vi kan vara.

Men på något sätt lyckas vi nästan alltid laga oss själva. Och det tycker jag är en fin gåva.

Pusshej/Tina

Hej!

Den här gången är det dags igen för ännu ett inspirerande inlägg. Det är så himla mycket information där ute om hur man får det perfekta livet.

Så jag gör tvärtom istället.

Låt mig därmed presentera

Tre punkter som förklarar varför du inte behöver ha det perfekta livet:

(en halvbra analys)

1. Du behöver inte ha ett perfekt hem:

Det är ju bara jobbigt! Som jag skrev i mitt förra inlägg (länk)…när jag råkade spilla foundation på min mammas nyinköpta vardagsrums bord (som var superfint) så var det…inte…bra.

Men nu när jag och Jacob (som tidigare nämnt) har ett vardagsrumsbord som vi fick gratis så kan jag spilla hur mycket foundation som jag vill utan att det händer någonting!

Ett annat exempel, när jag och Jacob bodde i en lägenhet med typ parkettgolv i hela lägenheten så var den vanligaste diskussionen “akta parketten Tina”, men nu när vi har plastmatta (som ser ut som typ parkett!) så har vi aldrig “akta-parketten-tina-diskussionen”.

…vi fokuserar på annat istället, som  “oohhhh… Tina…kom ihåg och släck tändstickan med vatten när du tänder ett ljus för huset kan brinna ner”

Ni, vet mer vanliga diskussioner, som alla par har!

2. Du behöver inte ha den perfekta kroppen:

Visst det kan vara kul att vara supersnygg (enligt idealet) men det finns saker som vi (som inte har idealkroppen) kan göra, exempelvis:

– Klä ut oss till en michelingubbe utan kostym (bara lite smart smink). Oklart vad det ska vara bra för. Men alla kan verkligen inte vara “sexy-snow-white” och det känns kul att främja variation på halloween-festen!

…och om man inte klarar “penn-testet”, det vill säga, kan stoppa in en penna under brösten och den stannar där (det här finns på riktigt, kolla flashback och valfri Frida-tidning från 90-talet) så kan man göra massor av kul, exempelvis:

– Få plats med flera pennor (om man vill), några sedlar (kan fungera som plånbok) samt annat som typ…jag vet inte…sudd (under brösten alltså). Oklart om detta verkligen kan vara bra till något men jag gillar att det finns en möjlighet (och möjligheter är bra).

– Stoppa in t-shirt under brösten så att det blir en magtröja. Verkligen bra egenskap. Speciellt nu när “crop-tops” (magtröjor) är inne. Man kan verkligen gå från dagsstil till kvällsstil på ett ögonblick. Billigt och smidigt!

Så..*tips*

3. Du behöver inte leva ett lyxliv utan veckohandling och rabattkuponger:

Visst, det är skönt att kunna köpa lyxig mat varje gång man åker till ICA Maxi. Det kan säkert vara superskönt att inte behöva veckohandla på ICA Maxi alls.  Eller ens behöva tänka tanken att handla mat.

Men, typ Paris Hilton komer aldrig, aldrig någonsin känna ruset som uppstår när en vattenmelon kostar 10 kr (STYCK!!!) på Ica Maxi.  Aldrig någonsin. Tänk på det.

*sorRy mY liFe iS bEtTer ThaN yOu PaRis*

Pusshej/Tina

Hejhej!

Här är några smarta tips och livsråd från mig. Helt gratis.

*varsågoda*

1. Fickparkera inte mot en tegelvägg. 

Man kan antagligen repa bilen då??!!

Ja, jag vet! Jag var lika förvånad då som ni är nu.

(men nu vet ni att det kan hända, så varsågoda)

2. Skaffa en sjukt bra bilförsäkring.

Speciellt om du är en person-som-fickparkerar-mot-en-tegelvägg. Då kan det vara bra med en bra försäkring.

Det var allt.

Gällande bilkörning alltså.

3. Översätt inte ditt cv direkt från svenska till engelska.

Snälla gör inte det. Använd inte Google Translate. Fråga alltid en kompis om det ser bra ut.

För annars kanske du söker ett jobb på IT-support i Dublin och, jag vet inte, summerar med “…try my best to make my clients happy and satisfied”. 

…och jag vet inte men det känns bara…inte…rätt…att…skriva…så.

4. Lägg inte en handduk (som brann för fem minuter sedan) på en säng (OBS!)! 

Risken finns att det kanske finns pyttelite glöd kvar på handduken (även om du inte märker det för du har haft den i handen i 10 minuter). Och kanske är inte din säng brandsäker och kanske, kanske bränner du ett hål i en säng.

…och…får…sparken.

Men det är bara ett tips liksom! Alla är ju fria och göra vad dom vill!

Hehe.

5. Släck tändstickan med vatten efter att du har tänt ett ljus!

Har aldrig provat detta men Jacob säger att lägenheten kan brinna ner annars.

Så…. *tipppsssss*

6. Gör något du är skitdålig på. 

Jag har verkligen gjort saker jag är skitdålig på! Jag har bland annat vart au pair utan någon som helst erfarenhet med barn, börjat jobba på IT-support utan att ens veta att det fanns en knapp som heter “PrintScreen” (det här är på riktig), lärt ut Swahili till barn i Tanzania utan att knappt kunna ett ord Swahili.

Och.. vet ni vad? Det är så himla prestigelöst. Man är så himla kass att allt liksom bara kan bli bättre utan att man ens anstränger sig. Man behöver liksom bara vara där.

Så.. ja… *tippsssss*.

Bli aldrig för bra på något, då blir man bara utbränd.

Det värsta som kan hända är ju att…öh… man kan få sparken.

7. Skoja bara. Var bra på saker. Det hjälper. 

Det kan vara skönt att inte få sparken samt att veta var “PrintScreen” knappen finns på tangentbordet när du börjar jobba på IT-support för det kommer vara det minsta problemet du har! Det lovar jag!

8. Ha inga fina saker (om du ändå spiller foundation överallt).

Exempelvis, när jag var typ 19 år spillde jag foundation på min mammas nyinköpta vardagsrumsbord och hon vart superarg. Trodde i fem minuter att jag skulle bli utkastad på gatan eller överlämnad till polisen för det där borden var antagligen superdyrt. Jag kunde ju lika gärna åka in i fängelset för så skyldig var jag!

Men för några dagar sedan gjorde jag exakt samma sak på mitt och Jacobs vardagsrumsbord som vi typ fått gratis, och ingenting hände! Kunde inte bry mig mindre!

Alltså, såhär känns det att spilla foundation på ett dyrt vardagsrumsbord som din mamma precis har köpt:

Såhär känns det att spilla foundation på ett gratis vardagsrumsbord som du och din kille inte har köpt för det var, ja, gratis:

Se,  livet blir bättre av att typ inte ha något av värde.

…och som jag brukar säga, man har definitivt inget att förlora om man har citrongula tapeter med fettfläckar och massor av borrhål. Allt kan bara blir bättre!

8. Var snäll!

För det första finns det studier på att hela mänskligheten vinner på att vara snälla mot varandra. Sedan kan det vara bra att vara snäll så jag vet inte, andra är snälla mot dig när du, exempelvis, har fått sparken från ditt jobb som au-pair. Eller behöver hjälp med att hitta PrintScreen knappen.

Slutligen, vi kan inte lösa alla världens orättvisor men vi har alltid makten att vara snälla mot varandra. Det är ett något vi aldrig ska ta för givet.

Pusshej!

Tina

 

Hejhej!

Guuu vad jag längtat efter att få vara kreativ. Men nu är dagen här.

*äntligen*

Jau. Ibland väntar jag ju bara på att poletten ska trilla ned. Men så för en vecka sedan såg jag att en kompis på Facebook (Hej Elina!) som var på dykresa i Egypten och jag bah “ooohhhh… dykresa…. det har jag vart på” och sedan “oooh….. just det jag har ju två dykcert…. hur gick det till?!” och sedan “OOOOHHHHH vänta… HUR GICK HELA MITT LIV TILL??!!””

Jag presenterar därmed en lista med tre punkter:

“Saker jag inte trodde jag skulle klara av men som jag faktiskt klarade av”:

1. Ta körkort:

Vad som talade emot: Jag vet inte, det kändes inte som jag var någon som liksom tar körkort med fyra körlektioner och en uppkörning. Det känns liksom inte som jag. Hehe.

När det kändes som att “det här kanske blir svårt”: När det tog tre…dubbel..lektioner för mig att klar en högerplacering i en vanlig fyrvägskorsning. Då insåg jag att det här kommer att ta…tid.

När jag kände “oooh det här kan bli svårt för min mamma har typ gett upp på mig”: När jag hade avverkat mer än 20…dubbel…lektioner och mamma sa upp sig som handledare för “jag orkar inte det här mentalt, pappa kan göra det här”.

Hade intalat mig själv i flera år att det här helt normalt att en föräldrer ger upp som körhandledare men så påminde Malin mig om att det nog inte är så, jag citerar:

“”HAHAHAHHAHA, ASSSÅ VEM GÖR SÅ TINA???!!! HUR DÅLIG VAR DU PÅ ATT KÖRA??! TYP INGEN GÖR SÅHÄR, INGEEEN, HAHAHA JAG DÖR!!!”

….ingen….gör….så…..

2. Ta dyk-cert:

Vad som talade emot: Att jag två år tidigare hade gjort ett prova-på-dyk i Turkiet, fick vatten i masken och panik vilket resulterade att jag drog ut syrgasslangen och kunde inte andas (troligen på grund av att jag drog ut syrgasslangen men vad vet jag).

Varför jag ville göra det: Ja, antagligen ville jag ju dö igen.

Nej, men jag var och hälsade min kompis Malin som på den tiden bodde på Phi Phi island.  Jag ville på något sätt komma över den “lilla incidenten” när jag “drog ur min egen syrgasslang under vattnet”. Men, eftersom man får lite mer för pengarna och typ lär sig grunderna för att förhindra att få panik under vattnet så peppade Malin mig att ta ett dykcert istället.

När det kändes som ” att det här kanske, kanske går”: När Malin fixade så jag fick den bästa dykinstruktören på hela ön som också enligt Malin “hanterade problembarn” och “…ameeen typ såna som du! Som får panik och så! Det kommer att bli asbra, jag lovar Tinis!”

När det kändes som att jag faktiskt skulle klara det: Nästan på en gång, när jag liksom väl var i vattnet. Kanske grät jag EN gång. Typ två. Men annars gick det bra. Eller så har jag förträngt allt.

Dykläraren var också superbra så rekommenderar verkligen att hitta någon bra instruktör från början som verkligen kan lära dig allt ordentligt. Vattnet på Phi Phi var heller inte superströmt vilket hjälpte en del, för jag lovar er att om man är lite “panikig” men ändå vill ha dykcert så behöver man verkligen inte hantera strömmar.

DET FICK JAG GÖRA NÄR JAG GJORDE MITT “ADVANCED-CERT” OCH DET SÖG KAN JAG SÄGA!!! FÅR ÅNGEST SÅ FORT JAG TÄNKER PÅ’T.

(men Jacob hade kul på just den dykresan så vill ni ha en positiv bild så kan ni prata med honom)

3. Vara au-pair i USA i ett helt år!

När jag tänkte “ohhhhh, det här kan jag göra, guuu vilken bra idé”: Jag var 19, ville göra någonting och absolut inte stanna hemma i Örebro i resten av mitt liv. Jag skulle helt enkelt ta tag i mitt liv!

Vad som talade emot att jag skulle klara det: Att jag åkte dit med (i princip) påhittade referenser. Man skulle ha 200 timmar i barnpassning och jag hade kanske……ss..j..u… timmar (om man ej räknande min prao på ett dagis när jag var 14).

…varav dessa vara utspridda såhär:

2 timmar – jag sitter i en bil till Trysil med min brors bästa kompis lillasyster. (2003)

30 minuter – jag sitter på en balkong i Italien med min brors bästa kompis lillasyster och jag sminkar henne (2005)

1 timma – jag går över till min granne som gick med på att ta kort på mig och hennes barn….till….mina…påhittade…referenser.

Åh…gud… det var bara 3 och en halv timma. Varför hade jag inget som helst konsekvenstänkande över det här? Varför åkte jag? Varför gjorde jag inte bara något annat?

*ångest*

När tänkte “…ohps det här kommer…nog…inte…gå”: Hm, skulle vilja säga att det var när jag repade min värdfamilj bil efter en månad. Men eftersom jag antagligen har gjort andra saker som slår detta så är inte riktigt det här med på listan.

Ihhhhhh….mår….dåligt.

Det var såhär att jag liksom, kanske, öh, brände hål i en säng (orkar inte förklara hela historien, vi tar det sen) och då fick jag liksom sparken från min värdfamilj (för de vill inte ha en au pair som bränner hål i sängar, ANTAGLIGEN!!!) samtidigt som min värdmamma berättade allt för min agentur så min agentur fick ha ett möte om jag ens fick vara kvar i USA som au pair (alltså om jag var värd risken att typ bränna hål i fler sängar.)

Ja… kände ju att jag verkligen levde under den här tiden. När man står utan jobb och typ bostad eller en…jag vet inte… en framtid, DÅ KÄNNER MAN ATT MAN LEVER, JARÅ!!!

Hehe.

När jag tänkte “…ohps det här kommer inte gå men eh, jag kan lika gärna försöka”: Min agentur gillade mig litegrann i alla fall för jag fick vara kvar, men bara om jag skrev ett långt brev till agenturen där jag rannsakade mig själv och anledningen till varför jag brände ett hål i en säng, ni vet som när kändisar talar ut i Oprah fast i word-format!

“I totally promise I will not set my bed on fire…again. I mean again. I will not try do it again. Hehe. *sorry Oprah*”

När jag insåg att “det här typ kanske,kanske kan gå”: Jag fick en ny familj som tog mig för den jag var (alltså en person som precis har bränt hål i en säng). Skulle inte säga att jag “fuckade upp mindre”, jag tror jag mer  hade en förstående arbetsgivare. Hehe.

När jag insåg att “det här kommer ju faktiskt gå, på riktigt!”: …när jag hade kommit hem, insåg att jag klarade hela året som au-pair och bara bränt ett hål i endast en säng.

Önskade jag kunde skriva att jag inte hann repa några fler bilar men det gjorde jag.

Jaja – *still did it*

Så…vad kan vi lära oss av detta? Förutom att mirakel kan hända så är det bara att köra på om man är kass på någonting. Det värsta som kan hända är ju bara att man bränner ett hål i en säng och typ får sparken!

Vilket inte alls är bra nu i efterhand så gör ingenting. Stanna bara hemma och gör absolut ingenting som ni är dåliga på. Ger bara ångest.

Åh, gud. Det här skulle ju bli ett peppande inlägg. Jaja, hoppas ni hade kul i alla fall.

…och kom ihåg om du någon gång känner att ni verkligen har “fuckat up”, tänk på att jag antagligen har gjort något värre

:)))

Pusshej/Tina

 

Hej hej!

Nu har jag och Jacob bott ihop i flera veckor! Det har gått relativt smärtfritt.

Men som precis alla andra så kan man inte komma överens om precis allt. Jag har därför gjort en lista på tre saker som vi hanterar “lite olika”.

Okej, då börjar vi!

1. Hur man tvättar:

Jag är mer en “allt-går-i-60 grader celcius-kind-of-girl” och Jacob är mer, “ooohhhh ska vi inte dela upp kläderna i olika högar för olika temperaturer så  kläderna inte förstörs”.

…och enligt Jacob kan man “inte bara slänga in allt i torktumlaren heller för då kan alla kläder förstöras och bli noppriga”

Det vill säga – jag har ju redan delat upp tvätten i 40/60.

2. Hur man tänder ett ljus med en tändsticka:

Åh, gud, med risk för att låta som en pyroman……..men ja……allt jag kan säga är att JAG INTE HAR TÄNKT PÅ DETTA OCH JAG SKRIVER DETTA I CAPSLOCK FÖR JAG VET INTE HUR JAG SKA SKRIVA DETTA UTAN ATT LÅTA SOM EN HOBBY-PYROMAN!!!

Jaja. Nu kör vi.

Jacob är ju mer en “tänder ett ljus med en tändsticka och sköljer den med kallt vatten efteråt så att inget riskerar att ta eld” jag är mer en sån som…inte gör det.

Jag har öh…aldrig gjort det.

Till mitt försvar gick jag på en ungdomsgrupp i kyrkan där jag bodde (när jag var typ 11). Man pysslade och gjorde typ batiktröjor (samt läste två minuter av tiden om Jesus). Vi tände alltid ett ljus när vi skulle prata om Jesus och, ja, då, var det minsann ingen som sprang till köket och sköljde av tändstickan!

…och när någon visar hur man gör batiktröjor, papier-maché, samt kan berätta om hur Jesus återuppstod, ja, DÅ LITAR MAN JU PÅ DEN PERSONEN??!!

Eller??!!

Nu sköljer jag ju dock tändstickan direkt efter jag tänder ett ljus då Jacob har haft en liten (men effektiv) föreläsning om att “…lägenheten kan brinna upp om du inte gör det”.

Så…det är positivt.

3. Hur man packar matvaror i en påse:

När det gäller packning så är jag “inte så noga” och “allt kan bara slängas i en och samma påse” och Jacob är mer “oooh…ska vi inte ta det som är tungt längst ner i påsen så inget som är bräckligt går sönder?”

En av höjdpunkterna i mitt och Jacobs förhållande (gällande handling) var när han var borta en helg och jag skulle handla på ICA Maxi själv. Bara “för jag kan”, packade jag utan någon som helst ordning och skickade ett sms där det stod:

“NUUU E TOMATERNA LÄNGST NER ÄLSKLING OCH DU KAN INTE GÖRA NÅGONTING???!°!!!! hahahhahahahahahaha!”

Fick slänga tomaterna sen pga att det blev krossade MEN jag känner ändå att jag gjorde en värd ståndpunkt och visade vem som hade rätt!

Jacob alltså. Han hade rätt. 

Så, det var det, skulle jag sammanfatta läger så är Jag och Jacob typ som “Yin och Yang”.

Typ…om min kille vore en kanin vore han nog den här:

…och om jag vore en kanin skulle jag antagligen vara den här.

Garanterat. Allt som är den här kaninen är jag.

Jag öppnar badrumsskåpet. Han stänger det.

Jacob plockar upp efter sig själv direkt, jag gör…inte det. Jag startar brandlarmet… han stänger av det. Ja, men ni vet! Helt normala saker! Som alla andra!

Hehe.

Vill också avsluta med ett tips! Om ni fick välja mellan en partner som köper blommor och choklad eller en partner som jag vet inte… kan stänga av brandlarmet (inkl. allt vad det innebär). Välj det andra alternativet! Helt klart! Blommor och choklad är inte värt någonting om det är nedbränt.

(på riktigt – det är inte det)

Pusshej/Tina

Jag städar min sida av sängen innan jag går till skolan aka “samlar ihop alla kläder på golvet i famnen och slänger in i garderoben”:

Jacob (sitter vid sängkanten och ser mig samla ihop alla kläder på golvet i famnen och slänga in det i garderoben): … när vi får barn ska vi  nog lära våra barn att inte göra sådär.

Jag: Ok, men då får du göra det. Det är blir din grej! Jag kommer inte klara av det, antagligen!

Jacob: Ok…

Jag: Men jag kan lära vår barn andra saker. Som att…mmmm…som att…. ööh….som att….vänta… jag kommer på snart.

10 minuter senare:

Jag (precis innan jag ska gå): Ja, nu vet jag vad jag ska lära dom! Våra framtida barn alltså.

Jacob: Vadå?

Jag: …att aldrig ta den KRÅNGLIGA vägen som dig älskling! Typ som att slänga in alla kläder i en hög istället för att krångla och spendera en massa tid på att vika alla kläder innan. Det, älskling…det ska jag lära våra framtida barn.

Jacob: …

Jag: …sedan kanske jag kan lära mina barn att vara roliga och söta, det kommer man nog långt på!

Jacob: …

Jag: Nu ska jag gå! Ses sen! Puss!

…hehe, det där gick…ju…smärtfritt…

*spolar fram bandet lite*

10 år senare (vid frukostbordet)

 Jag: Okej, barn nu så är det såhär att det är lite stökigt på era rum. Det är ju kläder överallt, vad gör vi?

Barn 1: Jag vet! Vi samlar alla kläder på golvet i en enda stor hög…

Barn 2: … och så tar vi upp klädhögen i famnen, öppnar garderoben och bara slänger in det i garderoben!

Jag: EXAKT! Varför gör vi det?

Barn 1 och 2 (i kör): För att det går mycket snabbare mamma! Och ingen märker att det är stökigt i garderoben för garderobsdörren är ändå stängd.

Jag: Precis!

Barn 1: …men pappa säger dock alltid att det är bra om det är ordning i garderoben, han säger alltid att det är bra att vika alla kläder innan man lägger det i garderoben…

Jag: Men… varför gör han det då? Kom ihåg vad vi har pratat om…

Barn 1:: FÖR HAN GILLAR ATT TA DEN KRÅNGLIGA VÄGEN!!!! Men det tar en massa tid och då har vi inte lika mycket tid för att kolla nail tutorials på YouTube…

Barn 2: …och va’ roliga mamma! Du säger alltid att vi ska vara roliga, det har vi inte tid med om vi ska hålla på att vika en massa kläder innan vi lägger det i garderoben ju.

Jag: Ja, precis. Åh, ni är verkligen mina ungar, ni förstår mig precis.

Barn 1: … mamma…förresten, jag tror jag tappade en gurkbit på golvet, vad ska jag göra?

Jag: Men vi har ju gått igenom det här, tänk dig att jag är borta och pappa sitter vid frukostbordet istället? Vad gör du då? TÄNK! Vi har gått igenom det här massa gånger, jag vet att du kan. Kom igen.

Barn 1: …hmm…….eh… hmmm…jj…aa, nu vet jag!

Jag: ...ja?

Barn 1: Jag säger till pappa “JAAAG TAAAR DET SEEEN!”, innan han hinner reagera på att jag har tappat gurkbiten…och…öh… sedan väntar jag tills han glömmer bort att jag ens tappat gurkbiten så jag slipper ta upp den ALLS!

Jag: För att…?

Barn 1 och 2 (i kör): …DET ÄR DEN LÄTTA VÄGEN!!!!

Jag: 

Pusshej/Tina

Hej!

Just nu är bloggen lite hoppig! Ibland går det upp, ibland ner. Men mitt liv är lite hoppigt just nu, så då får det vara lite såhär. Min mammas kompis skrev till mig att livet är som en dans på rosor, ibland på bladen, ibland på taggarna. Just nu studsar jag på ett blad, landar på en tagg, studsar på ett blad och landar på en tagg. Ibland behöver jag lite hjälp med att resa mig upp, ibland klarar jag mig själv.

Men det är ju okej! Livet är ju såhär!

*ThiS iS my LifE, TaKe It oR LeAvE iT*

…åh, gud, fick en flashback nu att jag säkert har använt det här citatet i min lunarprofil tillsammans med “BITCH – Babe In Total Control of Herself”.

Men…nog om det. Jag tänkte att ni kunde sätta er ner, ta ett glas vin, luta er tillbaka, läsa det här och tänka på att det här är…mitt liv.

Konversation. 1: På Jobbet

Jobbarkompis: Jag tänkte på dig igår!

Jag: Ok….

Jobbarkompis: Ja, jag såg någon ny serie på tv, det hette coupon queens, vet du om det?

Jag: Hehe ja, det om mammorna som har massor av kuponger och är helt besatta och typ använder kupongerna så mycket att de nästan går plus?

Jobbarkompis: Ja, det gick i alla fall på tv och det påminde om dig.

Jag: Hehehe….ok…

Några anledningar varför jag eventuellt associeras som “coupon queen” på jobbet:

1. Att jag kanske, kanske, kanske har nämnt H&M-gate* för några av mina jobbarkompisar.

2. Att jag vid några tillfällen har köpt “två Happy Meal till priset av en” med restaurangchansen för “man får ju en helt måltid för 32 kronor och det är ju typ som en buffé, OCH om man beställer nuggets istället för hamburgare, får man ju en dipsås också! SAMT DUBBLA LEKSAKER?!”

3. Att jag förra sommaren (efter att ha insett att Lidl var utanför vårt jobb och delade ut “goodie bags” med gratis mat) sprang ut till parkeringen och sa att jag behövde minst 10 påsar…när det bara vara åtta som jobbad på min avdelning den dagen. Plus att jag fick torrvarorna ingen ville ha som följde med i påsen.

Hade dock två kilo pasta hemma som räckte superlänge, så….. just…say’in…..

2. Konversation. 2: Hemma

Evelina: Ska du med på Bar Move på lördag?

Jag: JAAAAA, ÅÅÅÅH VAD KUUUUUL!

Evelina: Bra! Kul att du ska med!

Jag: Ja, men låter ju JÄTTEKUL?!

Evelina: mm…det är en blandning mellan typ balett och yoga.

Jag: ?

Evelina: …och det är vid tre på lördag!

Jag: Va…sskka…vi… träna?

Evelina: Ja… alltså det är ett träningspass vi ska på.

Jag: Jaha… jag trodde vi skulle på någon bar….och gå ut…men det kan vi ju också…göra…. träna….alltså….

Åh, gud, HATAR  när man tackar jag till något, tror att man ska ut och ta ett glas vin så ska man i själva verket TRÄNA?

Men det gick bra. Det var kul. Gick garanterat bättre än gången jag skulle fixa H&M kuponger till mig och Jacob, hehe. Även om man numera är känd som en “coupon queen” på jobbet.

(mycket har gått bättre än H&M-gate*, men alltid bra med en låg ribba)

Pusshej!

Tina

*H&M-gate, den gången jag fick Jacob att skänka kläder till H&M så vi kunde få massor av kuponger och bli rika. Vilket vi inte blev för att de “typ” var värdelösa” (länk)

Hejhej!

Det hände så mycket i Tanzania, hela tiden, att jag liksom glömde bort att skriva om vardagliga detaljer.

Som den gången jag trodde att jag hade tappat min väska som jag brukade ta med till barnhemmet (som innehöll nytvättade kläder, vilket var typ alla kläder jag ägde i Tanzania) i “kollektivtrafiken” a.k.a “Dala-Dala”. Låt oss säga såhär, det som försvinner i en Dala Dala, kommer aldrig någonsin tillbaka.

…och låt oss också säga att jag…eventuellt hamnade i ett… “litet panic-mode”.

Händelseförlopp:

1. Jag inser att min väska är borta när jag sitter i lodgens restaurangdel. Hela jag blir typ helt iskall. Jag reser mig upp, säger “eh…be…right…back” och börjar springa. Till min bungalow, som om världen gick under (vilket den typ gjorde!!! om jag ska vara ärlig!!!)

2. Jag springer in i bungalowen. Väskan är inte där. Hittar ingenting förutom typ en t-shirt. Inser att resten av kläderna är i väskan som är borta. Börjar nästan gråta.

3. Jag springer över området igen (detta är ett återkommande tema).

4. Saga sitter  vid baren och ser att jag springer över området fram och tillbaka (återkommande tema som jag sa, hehe).

5. Saga ropar: “men Tina, vaaad händer?”

*jag springer till min bungalow* “MIIIIIN VÄÄÄÄÄSKAAAAAAAAAAAAAA…..”

“Vadå, din väska?”

*springer tillbaka till restaurangdelen* “DEEEEEN ÄÄÄÄÄR BOOOORTAAAAAAAAAA, MIIIN VÄSKA, ÄÄÄR BORTAAAA”

“Okej, men vi löser det här, jag lovar!”

*springer tillbaka till min bungalow* “MEEEEEEN, ALLLAAAA KLÄÄÄÄÄÄDEEER ÄR JU DÄÄÄÄR, jag lovar”

“Kläder? Men du har ju säkert något…”

*springer tillbaka till restaurangdelen* “NÄÄÄÄÄ,TYYYYP ALLA KLÄDER JAG HAAAAR! AAAAALLLLT JAG HAAAAAAAAAAAR SAGAAAAA, TYYYP AAAALLT”

“Hur mycket är allt då?

*springer tillbaka till min bungalow* “FEEEEEEEM PLAAAAAAAAAAGGGGGGGGG….

Sedan sprang jag fram och tillbaka över området tills… jag inte gjorde det längre (blev anfådd, orkade antagligen inte hur mycket som helst!). Hade helt plötsligt några sekunder över att faktiskt tänka på var väskan kunde ha vart om jag inte tappade bort den på en Dala Dala. Smsade barnhemmet, fick reda på att den var där. Gick tillbaka till Saga och berättade att min väska inte alls var borta, att jag mår bra (men är lite andfådd bara) och att det visst inte var något att få panik över (hehe).

Saga: HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAAH, okej, så alltså, du trodde helt plötsligt att du tappade bort väskan på bussen?

Jag: eh, ja…

Saga: …reste dig upp som något sjukt hemskt hade hänt och SPRANG över hela lodgen till vår bungalow, som om världen gick under.

Jag: …japp.

Saga: … och sedan så fortsatte du att springa, fram och tillbaka, flera gånger,  medan all personal på lodgen bara tittade och trodde du typ var galen.

Jag: EXAKT!

Saga: …tills du blev andfådd, slutade springa, tänkte i två sekunder och smsade barnhemmet och fick reda på att väskan vart där, hela tiden.

Jag: Ja, det var precis det som hände, precis!

Saga: HAHAHAHAHAHAHAH, JAG DÖR!!!!! Det här är det roligaste jag har sett! Jag har haft ont i magen hela dagen, var ju till och med hemma på grund av det…men nu har jag skrattat så himla mycket…åt dig…. att jag tror jag är frisk.

Jag: …så mitt panik-anfall gjorde dig…frisk?

Saga: Ja, jag tror det.

Så, det var den historien om hur Saga skrattade så mycket (åt mig) att hon blev frisk! Tänk att jag gått runt på den här lilla jorden i snart 27 år och inte vetat var mina “små panik-anfall” kan vara bra för, men nu vet jag!

…om vi säger såhär. Jacob har knappt vart sjuk sedan vi träffades för 3.5 år sedan…if you kno’  what I mean.

Pusshej! Tina